Augustas resa på Göta Kanal – ”en av de vackraste man kan göra”

I mitten av juli 1850 reste Augusta med ångfartyget Götheborg från Söderköping till Göteborg för att vinka av sin bror August som skulle resa med fartyget Mimer mot Sydafrika.

Augusta börjar sin reseberättelse med att beskriva sina medresenärer:

Ett nygift par från, jag tror, Haparanda som såg ut att ennuyera sig förfärligt, occuperade en soffa, några enstaka fruntimmer, som tycktes ha jämmerligt tråkigt voro strödda här och der kring däck, och några herrar med stora magar promenerade med knarrande stöflar af och an och resonerade i landtbruk.

Resan fortsätter med bland annat strandhugg vid Vreta Kloster. Det var ont om hyttplatser så Augusta fick sitta och sova på däck under resan över Vänern. Där gick de på grund mitt i natten! Till slut kom de dock fram till Göteborg. Augusta och hennes bror reste sedan vidare upp till Marstrand och Strömstad för att träffa vänner under ett par dagar innan de återvände till Göteborg.

När August väl vinkats av på sin resa mot Cap, reste Augusta hem till Norrköping igen, denna gång med ångfartyget Thomas Telford. Nu gick resan bättre. Tydligen hade hon så trevligt att hon inte hade tid att skriva om det, mer än om den trevlige kaptenen!

Wår Capitain hette Krüger och var en mycket artig och charmant ung cavaljer, som uppfyllde alla en värds pligter på sin ångbåt. Han underhöll mig ganska angenämt under resan, som dessutom är en af de vackraste och behagligaste man kan göra och innan vi skiljdes åt i Söderköping kommo vi öfverens om att valsa första valsen på första Innosencen i Januari månad med hvarandra, få se huruvida deraf blir någonting eller ej.

Nej, det blev ingen vals med Capitain Krüger i januari. Augusta reste inte till Stockholm förrän i mars.

Annons i Tidningen för Wenersborgs stad och län 17 juli 1850 (KB)

Och vem var denne charmante unge capitain som fick Augusta att beskriva Göta Kanalresan som den vackraste och behagligaste resa man kan göra?

Jag fick leta länge innan jag hittade honom. Det som gav mig ledtråden till hans initialer C.H. och med stavningen Kreuger, i en annons för Ångfartygs-kommunikationer publicerad i Tidningen för Wenersborgs stad och län i juli 1850. Så småningom hittade jag hans foto i Marinens porträttsamling. Carl Henrik Kreuger föddes 1822. Han tog sjöofficersexamen 1838 (endast 16 år gammal!) Sedan praktiserade han bland annat i utländsk handelsflotta samt i brittiska flottan och blev 1846 premiärlöjtnant. Som ung sjöofficer fick han förordnanden på svenska civila fartyg under sommarhalvåren, bland annat postfartyg mellan Västervik och Visby men även kanalbåtarna på Göta Kanal. Det var där Augusta mötte honom sommaren 1850.

Han fortsatte sin karriär inom marinen och blev överste vid skärgårdsartilleriet 1866, var varvschef vid flottans station i Stockholm 1872—82. Han blev kommendör 1873 och konteramiral 1881. 1885 gick han i pension.

Att Carl Henrik valde sjöofficersbanan var säkert naturligt eftersom hans far, Johan Henrik Kreuger, var amiral, författare och uppfinnare. Fadern fick många intressanta uppdrag av staten bland annat återupprätta Sveriges relationer med Marocko 1822, samma år som Carl Henrik föddes.

”När konsulatsekreteraren Jacob Gråberg af Hemsö, som arbetade för den svenske generalkonsuln i Tanger, Marocko, fallit i onåd hos sultanen Mulay Soliman och blivit utvisad ur landet, skickades Kreüger 1822 som ledare för en liten eskader till Marocko. I Medelhavet bedrevs vid den tiden sjöröveri och sultanen krävde en årlig avgift av de länder som ville få ett skydd mot sjöröveri. Tvisten gällde att Sverige inte hade betalt avgiften för år 1821 på 20 000 piaster. Kreügers förhandlingar med sultanen lyckades över förväntan och inför hans avresa från Marocko mottog han ett brev från sultanen, där denne bland annat skrev: ”De tjugu tusen piaster, ni bort lämna för innevarande år, dem kvittera vi och utstryka härmedelst ur räkenskaperna, för ditt ansiktes skull och den möda, du gjort dig att komma hit”. ” (Wikipedia)

Carl Henrik Kreuger

Carl Henrik och kvinnorna i hans liv

Jag vet inte om Carl Henrik väntade på Augusta på Innocentbalen i januari 1851, men så småningom hittade han en annan hustru och fick sin förstfödda dotter 1856.

Carl Henrik var god vän och kadettkamrat med kung Oskar II, och hans andra dotter Elisabeth Stephens kom att bli Oscar II:s älskarinna. Elisabeths förstfödda dotter Florence var enligt obekräftade källor resultatet av hennes kärleksförhållande med kungen. Historien om Florence Stephens är en annan intressant historia! Läs mer om Husebyskandalerna på Wikipedia

Huvudbild: Gotha Canal Inauguration 1832 By Zg097qji (Own work) [CC BY-SA 4.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0)], via Wikimedia Commons