En kopp te på ”Fyllan” ledde ända till Torekällberget
Året är 1851 och italienaren Joseph Tardini gör den första ballonguppstigningen i Sverige. Augusta var förstås där, på Djurgården.
I Onsdags promenerade vi af till Skeppsbron för att om möjligt i båt transportera oss öfver till Djurgården, der en Italienare ämnade uppstiga i luftballon, men den tätamenniskomassa som stod sammanpackad hela caien utåt visade oss omöjligheten att på den vägen komma till målet. Erik lånade derföre af en skutskeppare en båt som var så full af vatten, att Nanna och jag måste stå uppe på ett bräde med fara att i hvart ögonblick balancera i sjön.
Anlända till ort och ställe valde vi en backe derifrån vi bäst skulle kunna se ballonen och råkade der i sällskap med Kronprinsessan, Prinsessan Eugenie, Prins August, hvilka till fots kommit från Rosendahl, Kronprinsen till häst och en hel mängd hofdamer och cavaljerer, alla inpackade bland den öfriga folkmassan och med ögonen följande den allt högre stigande luftseglarn. Sedan vi hos Davidsons intagit en kopp the och undvikit en störtskur åkte vi hem i Omnibus.Notis om ballonguppstigningen i Stockholms Dagblad dagen efter, den 19 juni.
Nu tänkte jag inte skriva om Tardini, som gjorde den remarkabla ballonguppstigningen, och inte heller om det kungliga sällskapet. Nej, idag fastnar jag vid tekoppen.
Det lilla sällskapet som tog sig med den vattenfyllda båten över till Djurgården var Augustas vänner och grannar från Krusenhof, syskonen Erik och Nanna Hjort som nyligen flyttat till Stockholm.
Men var drack det lilla sällskapet sitt te? Finns stället kvar undrar jag och tänker på alla vackra hus på Djurgården. Davidsson hittar jag snabbt, han köpte Hasselbacken, men innan dess hade han haft åtskilliga schweizerier och restauranger i Stockholm. Men det kunde inte varit Hasselbacken för Wilhelm Davidsson köpte inte den förrän året efter ballonguppstigningen. Jag gör som så många gånger förr, letar i KB:s digitaliserade dagstidningar. Juli 1851, där måste funnits en massa annonser i samband med ballonguppstigningen.
Kongl. Djurgården. [år 1845? el. 1844], Stockholms stadsmuseum, Sweden
Mycket riktigt, där finns en annons om att man kan få delta i visningar av den vackra Byströmsta villan i italiensk stil, med marmorinredning från Italien. Biljetter köper man på Davidsberg hos Davidsson. Efter lite sökande inser jag att det är en bror till Wilhelm som driver Davidsberg, även han är en berömd restauratör. Byströms villa som omtalas i annonsen kom att kallas ”Villan”, medan Davidsberg gick under namnet ”Fyllan”.
Det var alltså där Augusta, Erik och Nanna drack te efter ballonguppstigningen. Sedan åkte de hem med omnibus.
Davidsberg eller Bährs villa som schweizeriet hette efter ägarbytet, finns inte kvar. Det fick lämna plats för Biologiska muséet 1892 läser jag i en artikel i Stockholms Dagblad 1894. (Byströmska villan finns kvar. Där ligger spanska ambassaden.)
Davidsson däremot fortsatte sin karriär på Strömparterren. Där serverades det också punsch. En dag råkade ett parti punsch bli skadat av saltvatten från Strömmen. Misstaget blev en succé, ny typ av punsch, selterspunsch.
Efter att ha tillbringat somrarna på den nya badorten, Södertälje, började nu August Davidsson bygga sommarvillor för uthyrning. Själv byggde han villa Bellevue, sydost om Torekällberget. Det byggdes även ett annex till denna villa, i schweizeristil. Annexet finns idag att besöka på Torekällbergets friluftsmuseum, Konditori Bellevue, där brukar Sara och jag fika när det är 1800-talsdagar!
En lång historia från en tekopp på Djurgården 1851 till fika på Torekällberget 2019.
Läs mer om Davidsönerna på Runeberg http://runeberg.org/millionar/1/0010.html
One response to “En kopp te på ”Fyllan” ledde ända till Torekällberget”
You must be logged in to post a comment.
[…] The Röslein family lived close to the royal palace in Stockholm but spent the summers 1820-1829 at the bucolic Djurgården, at a house named Ludvigsro. In 1852, Ludvigsro was bought by Wilhelm Davidson, who renamed it Hasselbacken and opened a restaurant there. Kerstin has previously written about Davidson. […]