Ernst Salomon 10 år skrev resedagbok om Göta kanal 1841

”Särö o: Köpenhamns´ resa, Från den 11te Julii Till den 28de Augusti 1841:

Journal öfver resan till Götheborg, Särö och Köpenhamn. År 1841. Den 11 Juli kl:5 om morgonen stego vi ombord på Ångfartyget Daniel Thunberg fördt af Capitaine Schnell. Der vi voro ganska väl, och hade en och en half hytt. Ångbåtspassagerarne voro denna gången, Lagman Ekström med fru och 2 döttrar en gosse vid samma ålder som jag jemte en Mammsell Åman. En Baron Nordin Pappas hyttkamrat Baron Adelsvärd och Lieutnant Reuterskjöld. En Norsk famille jemte flera andra ungherrar. Den sista aftonen inflyttade acteur Gynther i stället för Baron Nordin i Pappas hytt.

Sedan vi kommit ut och besett Riddare-fjordens vackra stränder, passerade vi Kongshatt och foro sedan venster om Edspröte (Estbröte) höga berg förbi Norsborg m:fl: vackra herregårdar och sedermera genom Bockholmssundet öfver en del af södra Björkfjärden till Södertelje och sågo dess Sluss, Canal och svängbro, vidare ut i Färna fjerden, der vi sågo det utmärkt vackra Hörningsholm, som eges af Gr: Bonde. Sedan kommo vi ut i Östersjön och till venster sågo det stora öppna hafvet. Vi hade någon sjögång och Charlotte blef litet sjuk. Sedan vi passerat Himmer och Hål-fjerdan Tvären samt en öppen del af hafvet, ankommo vi förbi Stegeborg till Slätbaken. Sedermera skedde ankomsten till Mem (Mem, bl a slott och sluss) der Götha Canal begynner. Här var bal på Värdshuset. Fartyget tog in ved.

Om natten passerade vi Mems slussar och Söderköping. På morgonen såg jag för första gången Götha Canal. Vi öfverforo den lilla sjön Asplången och vid säteriet Norsholm till sjön Roxen, vid hvars slut Wreta klosters kyrka låg belägen. Der passerade vi Bergs slussar, som voro 13, samt fodrade fl:timmar för genomfarten. Ett stycke derifrån besågs den gamla Vreta klosters kyrka, med flere minnen jemte den vackra egendomen Brunneby. Sjön Boren öfverfors der vi sågo på något afstånd den högt belägna med slott försedda egendomen Ulfåsa tillhörig Friherre Stjerneld och midt emot en vacker landskyrka. Efter middagen passerades sjön Boren och besågs Motala derifrån vi på natten foro öfver Vettern. Om morgonen derefter sågs Carlborgs fästning, Rödesund och sedan efter mångfaldiga krokar voro vi åter öfver sjön Viken uti Götha Canal och anlände till Tåtorp, som hade en bestämmande sluss. Sjön Viken ligger 308 fot öfver Östersjön således den högst belägna sjö på denna väg. Derefter till Haistorp med 4 Slussar. Samt vidare till Sjötorp med äfven 4 Slussar. Derefter foro vi öfver Venern der vi besågo Brommö Glasbruk, men der arbetades icke, emedan det skulle smältas, således fingo vi endast bese smältungarne. Vid Brommö togs in ved. Om aftonen lät Capitaine uppsätta ett tält på däck så som sängkammare för de passagerare, som under vägen tillkommit och ej kunnat erhålla andra än fördäcksbilljetter.

Ungefär kl:8 f:m: kommo vi till Vennersborg, der Pappa träffade Handlanden Spaak, som förra gången 1839, då Föräldrarne jemte Charlotte och Jacquette passerade härigenom beviste dem mycken artighet, men nu var hans fru hindrad att mottaga oss. Jag träffade Mag: Bergius, lärare i Clara skola. Pappa visade mig den Stora Dalbobron, Som är 1,000 aln lång. Vi sågo äfven Halle- och Hunneberg, och finnes å Halleberg en betydlig höjd, som kallas Häkleklint. Vi passerade Carls Graf och derifrån kommo vi till de ypperliga nya slussarne vid Brinkebergs kulle och sedan till Stallbacka Canal och vidare till Trollhätte Canal, der vi stego i land för att bese fallena.

I början regnade det litet, men tilltog allt mer och mer, så att innan vi framkommo till de första fallena öfverföllos vi af förfärliga störtskurar, som gjorde de leriga vägarne rätt svåra att passera. Glada att ej vara alldeles genomblöta gingo vi ombord, samt passerade utföre en mängd slussar. Vi stadnande om aftonen i vackert väder vid Lilla Edets slussar och om morgonen restes vidare.

Ikring kl:10 kommo vi till Götheborg och funno denna stad rätt vacker. Ett stycke derifrån sågo vi Bohus fästning med sina torn Fars Hatt och Mors Mössa. När vi kommo fram så träffade vi Häradshöfding Krook, som hade hyrt 2 rum åt oss. På förmiddagen besågo vi Tyska Kyrkan och Brunnsinnrättningen. Om aftonen voro vi bjudne till Krookens på Thé och soupeé. Följande dagen så väntade vi Doctor Berg på förmiddagen, och som äfven infann sig. Med honom skickade vi bref till Jaquette jemte en liten halsduk som Mamma hade köpt. Derefter gingo Pappa och jag uppå Telegrafberget der vi besågo Masthugget, som är Götheborgs förstad. Derpå gingo vi till badhuset der vi sågo Marmorkarena och den vackra trädgården utanföre. Hvarefter vi gingo hem och rustade oss för afresan till Särö Badställe, som skedde kl:2.”

Här i Göteborg stannar vi för tillfället. Sex år senare, i juli 1847, reste Augusta samma väg, men hon steg ombord i Söderköping.

Vad skrev då Augusta om Göta kanalresan till Göteborg.

I 14 dagar efter min hemkomst njöt jag af landets och ensamhetens behag, men då tog jag åter resdrägten på och for till Götheborg, der August skulle gå ombord på Briggen Mimer och med den företaga resan åt Cap. Wi gingo ombord i Söderköping på ångbåten Götheborg – der vi träffade ett par gamla bekanta från Gustafsbergssejouren, Brukspatron Camitz och hans Fru. Det var ett möte som återkallade ganska angenäma minnen, och hvilket jag ansåg som en profetsia om en fortfarande angenäm resa.

När ångbåten var ett stycke ute i kanalen och vi hade förlorat Söderköping ur sigte, satte jag mig ned för att ta vårt ressällskap i ögonsigte, men fann ingenting af natur att fästa mitt intresse.

Ett par skrikande och gestikulerande fransmän som på det tilldra lifligaste sätt underhöll en ung, ljus, intetsägande herre i halmhatt, bildade en grupp.

Ett nygift par från, jag tror, Haparanda som såg ut att ennuyera sig förfärligt, occuperade en soffa, några enstaka fruntimmer, som tycktes ha jämmerligt tråkigt voro strödda här och der kring däck, och några herrar med stora magar promenerade med knarrande stöflar af och an och resonerade i landtbruk. Allt var så litet intagande att jag beslöt, faute de mieux, att fördjupa mig i Fru Carléns ledsamma Rykte . Tiden geck, fast den geck långsamt och äntligen hade vi den hemligaste afton med månsken och allt.

Wi voro då i granskapet af Wreta Kloster och sällskapet tycktes ha för afsigt att mangrant debarkera. Tack vare en reflection öfver Luna, kom jag i samspråk med en af de båda utländningarna och vi marscherade af arm i arm till den nyreparerade Wreta kyrka, den vi funno öppen. Min cavaljer började trötta mig med sin fransyska fiffighet, hvarför jag, sans façons tog Augusts arm, och i spetsen för hela sällskapet började vi vår återmarch under afsjungande af ”hvila vid denna källa”, och marseillaisen.”

Dagen derpå gjorde jag närmare bekantskap med samtliga passagerare och fick då veta att den unge mannen i halmhatten hette Cassel och var från hufvudstaden, och vidare kom jag underfund med att han ej var så oäfven som första påseendet tycktes utvisa.

Middagstiden anlände vi till Trollhättan i det vackraste väder och den mest qväfvande hetta. Hela sällskapet tycktes vara intaget af den djupaste beundran för vår Herres allmakt vid betraktandet af den storartade naturscèn som här möter den resandes blickar. Jag ensam stod stum och känslolös, (jag erkänner det med ledsnad) framför det imposanta Toppöfallet, som tillvan sig otaliga utrop af beundran från de öfriga besökande. Jag hade hört Trollhättan så mycket omtalas, på alla tonarter beprisas att jag, som vanligen blir fallet, på förhand uppgjort mig en målning deraf, som ingalunda motsvarades af verkligheten. Jag såg här ingenting annat än en, visserligen ganska respectabel vattenmassa, brusa under mina fötter och jag hade föreställt mig någonting dylikt hvarom jag, en och annan gång, läst i resebeskrifningar, ett fall kommande någonstädes från höjden högt öfver mitt hufvud, den jag kunnat se solens strålar återbryta sig i alla regnbågens färger, med ett ord, jag hade föreställt mig någonting som alldeles ej fanns och som tvifvelsutan var högst orimligt, och jag tyckte mig med samma plaisir, à peu près, kunna stå  på jernbron i Norrköping där samma scène erbjuder sig, fastän i miniatur.

Som vi ej kunnat få någon annan hytt ombord än styrmans och der ej var plats för mer än en person, så måste jag tillbringa min natt på däck och som det var en guddomligt vacker afton, så fogade jag mig derefter med temlig god contenance.

Ödet gynnade mig äfven den gången genom att förskaffa mig sällskap, ty knappt var klockan slagen 11, förr än en stöt, som skakade hela fartyget förkunnade att vi stodo på grund midt uti Wenern. Samtliga passagerare som redan en god stund hvilat i sina hytter och hängmattor, blefvo nu synliga, den ena efter den andra, utstyrda i de bisarraste toiletter. Hos damerna var en jämmer och tandagnislan och Herr Cassel och jag, som jemte Capitainen varit de enda på däck, blefvo nu omgifna af en mängd yrvakna och förskräckta, frågande menniskor, som i sina ogenerade, curieusa costumer, bildade de mest löjliga grupper. Efter att i sex timmar ha varit stationära, började vi åter gå framåt och landade om aftonen i det vackra. ståtliga Götheborg.

Två olika reseberättelser som kompletterar varandra

Lille Ernsts noggrant nedplitade rader med alla iakttagelser om alla slussar, vattendrag och vedleveranser är rörande att läsa. 23-åriga Augusta fokuserar mest på människorna hon möter, beskriver dem noggrant och kritiskt.

Men båda två nämner Vreta klosterkyrka, och båda talar om Trollhättefallen som en omtalad sevärdhet. Augusta som kom från Norrköping tyckte dock inte att fallen var så märkvärdiga jämfört med Motala ström och lille Ernst fick ju vända om på grund av dåligt väder.

Det tredje jag fastnade för är Ernsts beskrivning av hur de bodde på båten. Fyra personer i varje hytt. Det var nog ganska trångt. Sara och jag har ju bott på Erik Nordewall II som är en replica av en båt från samma tid. De hytterna var minimala! Och däckspassagerarna som fick ett litet tält uppspänt på däck. Lustigt nog sov ju även Augusta på däck men något tält nämner hon inte. Däremot beskriver hon så underbart  när båten går på grund och alla hyttpassagerare kommer upp yrvakna på däck ”utstyrda i de bisarraste toiletter… curieusa costumer” Tänk om Augusta ändå kunnat teckna!

Vi har nu fått en massa intressant material från Ernsts berättelse som vi ska jämföra med det personarkiv vi skapat i vårt Augustaprojekt. Kanhända hittar vi nya fynd!

Men första ska vi publicera andra delen av Ernst resejournal. Det blir i nästa vecka och då kommer det handla om badlivet på Särö. Niklas Krantz har skrivit av Ernsts resejournal och den kommer tillsammans med hans research och kommentarer publiceras. Vi återkommer med länkar.

Vill du läsa mer om Saras och min Göta kanalresa, bakgrunden till Augustas resa till Göteborg, samt hennes hemresa, finns allt beskrivet och illustrerat i boken ”Augustas resa” som du kan beställa från oss för 230 SEK + porto. Skicka ett mail till info(at)augustaresa.se.