I vårt Augustaprojekt får man hela tiden ta fram gamla färdigheter som man inte utövat på länge. I arkivet med Augustas alla brev, dagbok och poesibok fanns även ett handskrivet notpapper.
La Belle du Nord – Valse pour le Piano. Offerte à Mademoiselle Augusta Söderholm par Gustaf Eklund.
Vem var då denne romantiske man som uppvaktade med en vals?
Första gången namnet Gustaf Eklund dyker upp i dagboken är när nya teatern invigs i november 1850. (Teatern ska få ett alldeles eget blogginlägg, så här nämner jag endast att det var Gustafs far, som också hette Gustaf)
Gustaf omnämns i dagboken som den där vännen som alltid räddar Augusta från tråkigt sällskap.
Juldagen 1851 samt även nyårsaftonen firade han med Augusta.
… 20 Norrköpingsbor voro församlade och det utaf den tråkigaste sorten. Lyckligtvis fanns der en liten Fru Lundmark från Malmö som var särdeles språksam, äfvensom värdinnan sjelf, och då nu Gustaf utgjorde tredje och jag sjelf fjerde person i detta lilla cotteri, så kunde vi göra hvarandra den complimenten att vi ömsesidigt bidraga till att förskaffa hvarandra en angenäm afton.
… Lördagen gick hela societeten till Himmelstadlund, men som det var vådligt att vara för mycket i sällskap med den mer än tillåtligt vackra och hyggliga Baron Rebinder, och jag för öfrigt intet hade någon särdeles penetrant för de visserligen artiga, men mer än vanligt tröga och tysta Carlscronaboarna, så gick jag i stället på spectaklet tillsammans med Mamma och Magister Nordvall, bjudna af den nyss från sin utländska resa återvände barndomsvännen Gustaf Eklund.
Gustaf och Augusta var årsbarn. Enligt en källa bodde han i Lübeck under sina första år. Gustaf Johan Carl Eklund var en företagsam ung man (och det hade han förmodligen ärvt efter fadern som bekostade och uppförde den Eklundska teatern.) Vid 23 års ålder tog i alla fall Gustav över och drev Torshags bomullsväveri med 200 anställda året efter. Och tydligen var han även musikalisk.
Låtskrivaren Gustav Eklund
Jag ser framför mig hur Gustaf sitter vid pianot med notpapper strödda kring sig och provar ackord och omsorgsfullt sätter noterna på pränt med en stålpenna. Han visste ju att Augusta fått musikalisk utbildning i Stockholm, både i sång och piano. Och hur glad hon måste ha blivit när hon fick dem. Hemma på Loddby satt hon säkert vid sitt piano forte och tog ut noterna.
Själv satte jag mig vid pianot med de antika noterna och började klinka. De pyttesmå noterna var svåra att läsa och skilja från andra små fluglortstecken som jag inte vet vad de betyder. Men så småningom började något som kunde likna en vals att klinga från mina ringrostiga fingrar. Och rummet kändes plötsligt som ett Wienerkafé.
Det gick bra för Gustafs affärer i Norrköping. När Augusta gift sig med sin Adolf Nordwall, och flyttat till Strängnäs, gifte sig även Gustaf och fick fyra barn. Sonen Gustaf, även han grosshandlare och konsul, gjorde en välgärning för sin eftervärld. Han uppmanade allmänheten att skicka in porträttfoton och redan första året samlades 4000 bilder in till det nya porträttarkivet. Det finns idag på Norrköpings stadsmuseum.
Uppdatering 2020
I våras spelade vår vän Viktor Westergren in valsen skriven av Gustaf Eklund, och kommenterade den med: ”den har extra allt”.
När jag döptes fick jag en brosch av min pappa Pontus. Han hade i sin tur fått den av Faster Martina, sin morfars syster. Faster Martina tyckte mycket om ”lille Pontus”. Kanske hade hon inget annat fint som var mer passande att ge en liten pojke.
Vackra klänningstyg hittade vi på loppisar och i second handaffärer. Gardiner och dukar innehåller många meter tyg och det behövs till 1800-talets vida kjolar. Spetsar hittade vi där också och nu började även vänner och släktingar ge oss vackra gamla spetsar.
