augusti 2020 - Augustas resa

Särö – kalldusch på modet 1841

För ett par veckor sedan berättade vi om en 10-årig pojkes resedagbok från 1841, som vi fått ta del av genom Niklas Krantz. Pojken hette Ernst Salomon och reste med sina föräldrar på Göta kanal till Göteborg. Sara har skrivit ett blogginlägg om familjen Salomon som även var på Gustafsbergsbaden 1845 tillsammans med Augusta.

Jag lovade att vi skulle publicera fortsättningen av Ernsts resedagbok, ett av resans huvudsakliga mål, badsejouren på Särö söder om Göteborg.

Av en händelse talade jag igår med vår vän Berzeliusexperten Jan Trofast angående Särö, då jag visste att Jacob Berzelius och hans hustru Elisabeth (Betty) tillbringat en sommar där. Vilket sammanträffande! I Jans bok ”Jacob Berzelius, Klarhet och sanning” finns ett helt kapitel om Berzelius badresa, och det är just sommaren 1841, precis samtidigt som unge Ernst är där! Man kan alltså läsa Berzelius brev som beskriver samma bad och evenemang. Han är vuxen och dessutom en berömd forskare och van att skriva.

Men vi börjar med unge Ernst Salomon, 10 år, som också är otroligt duktig på att skriva:

Ikring kl:10 kommo vi till Götheborg och funno denna stad rätt vacker. Ett stycke derifrån sågo vi Bohus fästning med sina torn Fars Hatt och Mors Mössa. När vi kommo fram så träffade vi Häradshöfding Krook, som hade hyrt 2 rum åt oss. På förmiddagen besågo vi Tyska Kyrkan och Brunnsinnrättningen. Om aftonen voro vi bjudne till Krookens på Thé och soupeé. Följande dagen så väntade vi Doctor Berg på förmiddagen, och som äfven infann sig. Med honom skickade vi bref till Jaquette jemte en liten halsduk som Mamma hade köpt. Derefter gingo Pappa och jag uppå Telegrafberget der vi besågo Masthugget, som är Götheborgs förstad. Derpå gingo vi till badhuset der vi sågo Marmorkarena och den vackra trädgården utanföre. Hvarefter vi gingo hem och rustade oss för afresan till Särö Badställe, som skedde kl:2. Vägen var ovanligt elak af det föregående regnet. Hela vägen var backig och det gick mycket långsamt, emedan vi hade erhållit ett par mycket små hästar, så att framkomsten ej skedde förän kl:7 ehuru vägen endast var 2½ mil. Den 1sta Promenad, som företogs var ned till Badhuset och uppå berget i sällskap med General Möllerhjelm och Hofmarskalken Ehrenström. Följande dagen begyntes baden. På eftermiddagen gingo vi och sågo oss vidare ikring, såsom framåt Munkekullen och Skogshyddan.

Juli d18 ~ Då kom hit från Götheborg 2 Ångfartyg benämda Carl och Götha Elf på det sednare voro äfven våra saker. Då de fleste voro bortreste med Ångfartygena mucicerades det i Matsalen. Ganska fult väder med storm, den dagen var ej rolig. Om aftonen var det som vanligt musik med sång på Societetsalen.

Charlotte för 1sta gången i bassinen, Hofm: bjöd på Gouter.

Fult väder tillställning för Br:Patr: Henström, som bortforo den 22 misslyckades på ängen, som var belägen ett stycke från Skogshyddan. Uppå en liten Bergskulle muciserades af 3 personer neml: Assessor Kramer, Mamsell Åkerman Lieutenant Blomstedt, som spelte på Giutarr, derefter dracks Herr och Fru Henströms skål, hvarefter dansades och till slut en allmän polska.

Tog Pappa för första gången Gräffenberger douche äfvensom Charlotte.

Då var jag för första gången ute och red med stora Sällskapet.

Då ankom fr: Götheborg Götha Elf med 70 passagerare, hvaribland Häradshöfding Krook med famille och en Mamsell Åman voro. Kyrkoherden Doctor Wallin hade äfven kommit dit med sin son en skolkamrat till mig och det var rätt roligt att träffa honom.

Var jag för första gången vid snäckstranden der jag plockade temligen vackra snäckor. Pappa försökte för första gången att taga Gräfenberger och Bassin-bad på samma dag.

Mycket Regn. Fru Möllerhjelm bjöd och den aftonen var det ganska roligt i anseende till de många lekarne, och derefter den myckna dans, som förehades intill Sena quällen.

Regn och blåst från hafvet, som gjorde att vattnet öfversteg spångarne till Bassinen. Vi sågo äfven ett slags Sjödjur, som kallades maneter ock som fanns i mängd.

Då bjöds till Kongsbacka marknad på 2 kärror i sällskap med Lifmedicus Retius med fru jag och Charlotte sutto tillsammans i ena kärran och vi körde turvis, så att jag körde åstad och Charlotte hem.

Då var det höbergning och jag åkte och lekte i höet hela dagen.

Regn. På aftonen roade fruntimerna sig med lectyr och herrarne med spel.

Augusti 1. Regn hela dagen. Fru Öfverstinnan Tuné bjöd på gouter.

Var det vackert hela dagen och då promenerade jag för andra gången till snäckstranden. Om aftonen var det musik och dans uppå Societetsalen, Brukspatron Burén bjöd.

Promenerade jag uppå berget hvarifrån jag räknade öfver 60 segel. På e:m: hade Ungherrarne bjudit på åkparti till Gustafsberg, som eges af en Prost i Vallda socken, som hette Ljungevall. Der dansades med musik af 3 musikanter fr. Götheborg. Åkpartiet utgjordes af 17 Kärror och 6 Vagnar. Emmellan danserna tracterades väldeligen och hvar och en af sallskapet erhöll en blomster-bouquette, att gifva åt den dam, som han kört före. Hemkomsten skedde ungefär kl:10. Om f:m: regnade det litet, men kort innan vi foro uppklarnade vädret för e:m:.

Då hade om natten ett ovanligt häftigt regn fallit, och som gjorde väglaget för den följande dagen rätt svårt. Efter slutad måltid bortforo Hofmarskalken Ehrenström och Öfv: Tuné med fru. Pappa bjöd på afskedskål, som bestod af 5 bouteiller Champagne. På aftonen gaf Daubert en vacker Concert, på hvilken hela sällskapet bjöds af Fru Frierinnan Hermelin tillsammans utgörande ikring en 60 personer.

Vackert väder. Om aftonen bjöds på Gouter af Frierinnan Berzelius, Fru Edholm och Grevinnan Virsén. Emellan danserna förevisades 6 Tableau vivant, som lyckades ganska väl. De voro följande. 1. Seine ur Lalla Rook. 2. Ljustycke efter Rembrandt. 3. Landtlig Concert efter Södermark. 4. Spådomseine efter Teniers. 5. Seine ur Piata af Vallter Scott. 6. Den helige Cecilia efter Carl Dolce. Den 6te med andlig sång bakom coulisserna.

Bjudet på bal af Lifmedicus Retius, Häradshöfding Vretman och Grosshanlande i Norrköping Philipson. Sällskapets antal var 70. Muciken från Götheborg mycken tractering. Mamma var ej med ty Charlotte var sjuk. På aftonen hade Herr Åkerman med marescaller och tjärtunnor låtit illuminera vägen, ifrån Societetshuset ända ned till bron med omkringliggande ställen.

Ångfartyget uteblef, så att General Möllerhjelms, Grefve Virséns, Frierinnan Berzelius, Fröken Poppius, Intendenten Lovén och Grefve Puke, med flera andra måste se till, att landvägen kunna komma till Götheborg. Klockan var 5, då de lemnade Särö med mycken saknad för de quarblifvande. Blodstörtning för Gr: Puke just vid afresan väckte mycket detagande för honom.

Regn. Charlotte började att finna sig bättre.

Mycket regn. Häradshöfding Vretman med fru och svägerska jemte Assessor Iggeström afreste kl:10.f:m:

Passerat e:m: vid Skogshyddan. Pappa mådde ej bra. Regn.

Regn och kallt. Om aftonen var det musik på Societetsalen.

Ankom Lagman Tauvon. Jacobsons reste.

Promenerades som vanligt. Ridt på morgonen regnigt.

Reste Herrskapet Jacobsons och Magnussons i Skogshyddan till Götheborg, hvarest de bodde. Om aftonen bjöd Pappa å Societetsalen i anseende till Hermelins bortfarande antalet var 35.

Då togs de sista baden och packades i anseende till att vi skulle fara onsdagen.

Promenerade jag åt Munkekullen och red äfven för sista gången.

Sommaren på Särö 1841Varför reste de till just Särö? Kanske var det för att badorten var ny. Anders Åkerman etablerade badorten 1839 och detta var alltså den tredje säsongen. Och sedan ett år tillbaka kunde man tillhandahålla Gräfenbergerdusch. Vad jag förstår är Särö det första stället i Sverige som har denna nymodighet. Nu var vädret sommaren 1841 blåsigt och kallt. Kalla bad och ”duschar” gjorde inte vistelsen angenämare. Men det omväxlande kalla och varma baden skulle vara bra för hälsan. Men kanske gick man till överdrift.

Jacob Berzelius skriver om sin hustru Betty den 19 juli:

”…Betty hvarken får bättre matlust eller hull, samt har svårt att återfå värmen efter baden. Sedan hon, efter at hafva på eftermiddagen i 14 dagar låtit öfverskölja sig med en grov kall dusch…”

Ja, även Ernst Salomons pappa ”tog” Gräfenbergerduschen.

Gräfenberg-duschens historia

Detta kan man läsa i Wikipedia:

Hydroterapi är ett metodiskt bruk av kallt vatten till sjukdomars behandlande, något som var mycket utbrett under 1800-talet.

Även liknande behandlingar förekommit långt tidigare, härstammade den sentida vattenbehandlingen från lantmannen Vincenz Priessnitz (1799-1851) i Bad Gräfenberg, österrikiska Schlesien. Han hade själv råkat ut för revbensbrott och började behandla sig själv genom att stämma sin bröstkorg hårt emot en stolsrygg och därigenom föra de brutna revbenen i deras naturliga läge, varefter han behandlade sig med kompresser med kallt vatten och därigenom tillfrisknade fullständigt. Hans förtroende till vattenbehandlingen växte, och han började med stor framgång behandla människor härmed. Likaledes lärde honom tillfälligheten att inse nyttan att efter svettningar behandla sig med kyligt vatten och att uppfinna såväl sittbad som sköljningsduscher o.s.v. Han blev för kvacksalveri åtalad av domstolarna 1829 och 1830, och först 1831 erhöll han rättighet att behandla sjuka vid Gräfenberg.

Hans metod bestod i användandet av kallt vatten som dryck i ganska avsevärda kvantiteter, bad, diet och kroppsrörelser. Han uppställde för sig en teori lika enkel och lättfattlig, som hans behandlingssätt var energiskt och konsekvent. Kroppen måste rensas från främmande sjukdomsämnen genom grundlig utsvettning. Doktor Lagberg, en av Priessnitz efterföljare, skildrar som ett exempel på badbehandlingen vid Gräfenberg denna på följande sätt: Först ett lavemang av kallt vatten, kl. 6 å 7 på morgonen ett ”fullbad”, efter 2-3 timmars förutgående inpackning; kl. 11 ett 15-20 minuters sittbad eller 5-8 minuters strömbad, som förnyas på aftonen; kl. 5 några minuter under en dusch samt behandling med s.k. neptunigördel, två eller tre gånger om dagen omlagda. Utom dessa badformer begagnades avrivningar, halvbad, duschar i strål- eller regnform, allt med förutgående uppvärmning genom kraftig promenad eller kroppsarbete, genom svettning i torra eller fuktiga inpackningar. Priessnitz fick många efterföljare, men själva kallvattenkuren undergick under tidens lopp många modifikationer.

Kallvattenkuranstalter har funnits i många länder. Mest känd är Sebastian Kneipp som under 1800-talets senare del bedrev omfattande vattenterapi i Bad Wörishofen i Bayern. I Sverige var det doktor Johan Olof Lagberg, ”den svenska vattenterapins fader”, som först, i Söderköping, införde denna kurmetod, 1842; sedermera följde år 1843 Augustenbad vid Bie, 1849 Södertälje, 1852 Sundsvall, 1859 Uppsala, 1865 Mösseberg, 1870 Skövde och 1878 Hjo.

De missade Särö i Wikipedia, fast Särö förmodligen var först med sin dusch redan 1840. Jag har lagt till det nu i Wikipedia! Och 11 alnar blir ungefär 7 meter, som att stå i ett vattenfall!

Berzelius ansåg att den unge badläkaren Åkerman inte blivit riktigt varm i kläderna och ordinerat en för tuff behandling. När livmedikus Gustaf Retzius anlände till Särö ändrade han badordningen. Nu blev det andra resultat och Betty och alla andra som varit missnöjda och velat resa hem, stannade kvar ytterligare några veckor.

Jacob Berzelius reste ifrån Särö till Stockholm i slutet av juli, men hans hustru Betty stannade alltså kvar på ännu ett par veckor. Tyvärr finns inte hennes brev med i boken. Men boken ger ändå en härlig beskrivning av det lekfulla livet på badorterna.

Men visst är det rörande att lille Ernst i sin berättelse beskriver att de är bjudna på supé med dans och charader hos Betty Berzelius! Ja, förresten verkar det som det var fest nästan varenda kväll i början av augusti. De familjer som nämns både i Ernsts reseberättelse och i Berzelius brev var nära vänner hemma i Stockholm: Edholm, Retzius, Poppius, Berzelius, Lovén och Virsén och säkert också Ernsts pappa, krigsrådet Carl Jacob Salomon.

Badresa i fotspåren på Adolf Nordwall

Som ni alla vet kan Sara och jag inte göra några Augustaresor i år. Vi skjuter upp dem till nästa år. Hela tiden hittar vi nya utflyktsmål som vi samlar på vår lista. Jag passade ändå på att göra en resa tillbaka till den tid då Augustas efterlämnade make Adolf levde. Jag och min dotter Amanda reste på badresa till prinsessan Eugenies sommarhem Fridhem söder om Visby.

Prinsessan Eugenie var jämngammal med Augusta, född 1830, och förmodligen hade hon precis som Augusta tuberkulos. (Kungabarnens informator hade tuberkulos kan ha smittat flera av kungabarnen) Eugenie hade i alla fall klena lungor och mådde bra av havsluften på Gotland. 1860 lät hon bygga en sommarvilla i Schweizerstil ovanför stenstranden nära Högklint. Fridhem blev så småningom en liten koloni som besöktes av både konstnärer och musiker. Eugenie ägnade sig både åt konst och musik. Det kan jag mycket väl förstå, ljuset här på stranden påminner mycket om ljuset i Skagen.

Det var här jag och min dotter tillbringade ett par varma augustidagar tillsammans med vänner från 1800-talssällskapet. Klädda i tidstypiska kläder från slutet av 1800-talet badade vi, utövade sporter i parken, sjöng psalmer i salongen och åt middag tillsammans medan solen sjönk i havet och färgade hela viken som en Kröyertavla.

Vad har nu Eugenie med Augusta att göra?

Augustas make Adolf Nordwall kom att bli 1800-talets största förespråkare för djurskydd. Eugenie var en stor filantrop och månade både om människors och djurs välbefinnande. Hon hade hört talas om Adolf och bad honom att bli ordförande i den organisation som hon grundade 1882, Nordiska samfundet för bekämpande af det vetenskapliga djurplågeriet . I vårt släktarkiv finns två brev från Eugenie där hon ber honom agera i djurrättsfrågan.

Förmodligen var Adolf aldrig på Fridhem eller ens på Gotland. Men hans barnbarn Eva Svinhufvud bosatte sig i Visby efter giftermålet med Sigurd Melin. Eva och Sigurd var vår farmor och farfar. Eva skrev dagbok i hela sitt liv! Vår kusin Annika Melin har med utgångspunkt från hennes dagbok och brev, skrivit en bok om farmor Evas intressanta liv Farmor och jag; en historia om 1900-talet.

Ernst Salomon 10 år skrev resedagbok om Göta kanal 1841

Vi fick ett spännande mail förra veckan:
”Hej på er! I min ägo har jag en handskriven resejournal daterad 1841 som jag tror kan intressera er…
Niklas Krantz, Göteborg”

Det intresserade oss verkligen! Sara hade nyss skrivit ett blogginlägg om familjen Salomon som anlände till Gustafsbergsbaden i Uddevalla 1845, samtidigt som Augusta. Nu dök alltså familjen Salomon upp ”i vår mailkorg”. Det här var för bra för att vara sant. Och ännu intressantare är att det förmodligen är den endast 10 år gamle sonen Ernst Salomon som skrivit resedagboken som handlar om familjens resa från Stockholm via Göta kanal till Särö för badsejour, vidare till Köpenhamn och så småningom tillbaka till Stockholm. Så här skriver Ernst:

”Särö o: Köpenhamns´ resa, Från den 11te Julii Till den 28de Augusti 1841:

Journal öfver resan till Götheborg, Särö och Köpenhamn. År 1841. Den 11 Juli kl:5 om morgonen stego vi ombord på Ångfartyget Daniel Thunberg fördt af Capitaine Schnell. Der vi voro ganska väl, och hade en och en half hytt. Ångbåtspassagerarne voro denna gången, Lagman Ekström med fru och 2 döttrar en gosse vid samma ålder som jag jemte en Mammsell Åman. En Baron Nordin Pappas hyttkamrat Baron Adelsvärd och Lieutnant Reuterskjöld. En Norsk famille jemte flera andra ungherrar. Den sista aftonen inflyttade acteur Gynther i stället för Baron Nordin i Pappas hytt.

Sedan vi kommit ut och besett Riddare-fjordens vackra stränder, passerade vi Kongshatt och foro sedan venster om Edspröte (Estbröte) höga berg förbi Norsborg m:fl: vackra herregårdar och sedermera genom Bockholmssundet öfver en del af södra Björkfjärden till Södertelje och sågo dess Sluss, Canal och svängbro, vidare ut i Färna fjerden, der vi sågo det utmärkt vackra Hörningsholm, som eges af Gr: Bonde. Sedan kommo vi ut i Östersjön och till venster sågo det stora öppna hafvet. Vi hade någon sjögång och Charlotte blef litet sjuk. Sedan vi passerat Himmer och Hål-fjerdan Tvären samt en öppen del af hafvet, ankommo vi förbi Stegeborg till Slätbaken. Sedermera skedde ankomsten till Mem (Mem, bl a slott och sluss) der Götha Canal begynner. Här var bal på Värdshuset. Fartyget tog in ved.

Om natten passerade vi Mems slussar och Söderköping. På morgonen såg jag för första gången Götha Canal. Vi öfverforo den lilla sjön Asplången och vid säteriet Norsholm till sjön Roxen, vid hvars slut Wreta klosters kyrka låg belägen. Der passerade vi Bergs slussar, som voro 13, samt fodrade fl:timmar för genomfarten. Ett stycke derifrån besågs den gamla Vreta klosters kyrka, med flere minnen jemte den vackra egendomen Brunneby. Sjön Boren öfverfors der vi sågo på något afstånd den högt belägna med slott försedda egendomen Ulfåsa tillhörig Friherre Stjerneld och midt emot en vacker landskyrka. Efter middagen passerades sjön Boren och besågs Motala derifrån vi på natten foro öfver Vettern. Om morgonen derefter sågs Carlborgs fästning, Rödesund och sedan efter mångfaldiga krokar voro vi åter öfver sjön Viken uti Götha Canal och anlände till Tåtorp, som hade en bestämmande sluss. Sjön Viken ligger 308 fot öfver Östersjön således den högst belägna sjö på denna väg. Derefter till Haistorp med 4 Slussar. Samt vidare till Sjötorp med äfven 4 Slussar. Derefter foro vi öfver Venern der vi besågo Brommö Glasbruk, men der arbetades icke, emedan det skulle smältas, således fingo vi endast bese smältungarne. Vid Brommö togs in ved. Om aftonen lät Capitaine uppsätta ett tält på däck så som sängkammare för de passagerare, som under vägen tillkommit och ej kunnat erhålla andra än fördäcksbilljetter.

Ungefär kl:8 f:m: kommo vi till Vennersborg, der Pappa träffade Handlanden Spaak, som förra gången 1839, då Föräldrarne jemte Charlotte och Jacquette passerade härigenom beviste dem mycken artighet, men nu var hans fru hindrad att mottaga oss. Jag träffade Mag: Bergius, lärare i Clara skola. Pappa visade mig den Stora Dalbobron, Som är 1,000 aln lång. Vi sågo äfven Halle- och Hunneberg, och finnes å Halleberg en betydlig höjd, som kallas Häkleklint. Vi passerade Carls Graf och derifrån kommo vi till de ypperliga nya slussarne vid Brinkebergs kulle och sedan till Stallbacka Canal och vidare till Trollhätte Canal, der vi stego i land för att bese fallena.

Trollhättefallen. Ur boken: Voyages de la Commission scientifique du Nord, en Scandinavie, en Laponie, au Spitzberg et aux Feröe : pendant les années 1838, 1839 et 1840 sur la corvette la Recherche.

I början regnade det litet, men tilltog allt mer och mer, så att innan vi framkommo till de första fallena öfverföllos vi af förfärliga störtskurar, som gjorde de leriga vägarne rätt svåra att passera. Glada att ej vara alldeles genomblöta gingo vi ombord, samt passerade utföre en mängd slussar. Vi stadnande om aftonen i vackert väder vid Lilla Edets slussar och om morgonen restes vidare.

Ikring kl:10 kommo vi till Götheborg och funno denna stad rätt vacker. Ett stycke derifrån sågo vi Bohus fästning med sina torn Fars Hatt och Mors Mössa. När vi kommo fram så träffade vi Häradshöfding Krook, som hade hyrt 2 rum åt oss. På förmiddagen besågo vi Tyska Kyrkan och Brunnsinnrättningen. Om aftonen voro vi bjudne till Krookens på Thé och soupeé. Följande dagen så väntade vi Doctor Berg på förmiddagen, och som äfven infann sig. Med honom skickade vi bref till Jaquette jemte en liten halsduk som Mamma hade köpt. Derefter gingo Pappa och jag uppå Telegrafberget der vi besågo Masthugget, som är Götheborgs förstad. Derpå gingo vi till badhuset der vi sågo Marmorkarena och den vackra trädgården utanföre. Hvarefter vi gingo hem och rustade oss för afresan till Särö Badställe, som skedde kl:2.”

*Familjen Salomon. (Ernst i vuxen ålder uppe till vänster)*

Här i Göteborg stannar vi för tillfället. Sex år senare, i juli 1847, reste Augusta samma väg, men hon steg ombord i Söderköping.

Vad skrev då Augusta om Göta kanalresan till Göteborg.

I 14 dagar efter min hemkomst njöt jag af landets och ensamhetens behag, men då tog jag åter resdrägten på och for till Götheborg, der August skulle gå ombord på Briggen Mimer och med den företaga resan åt Cap. Wi gingo ombord i Söderköping på ångbåten Götheborg – der vi träffade ett par gamla bekanta från Gustafsbergssejouren, Brukspatron Camitz och hans Fru. Det var ett möte som återkallade ganska angenäma minnen, och hvilket jag ansåg som en profetsia om en fortfarande angenäm resa.

När ångbåten var ett stycke ute i kanalen och vi hade förlorat Söderköping ur sigte, satte jag mig ned för att ta vårt ressällskap i ögonsigte, men fann ingenting af natur att fästa mitt intresse.

Ett par skrikande och gestikulerande fransmän som på det tilldra lifligaste sätt underhöll en ung, ljus, intetsägande herre i halmhatt, bildade en grupp.

Ett nygift par från, jag tror, Haparanda som såg ut att ennuyera sig förfärligt, occuperade en soffa, några enstaka fruntimmer, som tycktes ha jämmerligt tråkigt voro strödda här och der kring däck, och några herrar med stora magar promenerade med knarrande stöflar af och an och resonerade i landtbruk. Allt var så litet intagande att jag beslöt, faute de mieux, att fördjupa mig i Fru Carléns ledsamma Rykte . Tiden geck, fast den geck långsamt och äntligen hade vi den hemligaste afton med månsken och allt.

Wi voro då i granskapet af Wreta Kloster och sällskapet tycktes ha för afsigt att mangrant debarkera. Tack vare en reflection öfver Luna, kom jag i samspråk med en af de båda utländningarna och vi marscherade af arm i arm till den nyreparerade Wreta kyrka, den vi funno öppen. Min cavaljer började trötta mig med sin fransyska fiffighet, hvarför jag, sans façons tog Augusts arm, och i spetsen för hela sällskapet började vi vår återmarch under afsjungande af ”hvila vid denna källa”, och marseillaisen.”

Dagen derpå gjorde jag närmare bekantskap med samtliga passagerare och fick då veta att den unge mannen i halmhatten hette Cassel och var från hufvudstaden, och vidare kom jag underfund med att han ej var så oäfven som första påseendet tycktes utvisa.

Middagstiden anlände vi till Trollhättan i det vackraste väder och den mest qväfvande hetta. Hela sällskapet tycktes vara intaget af den djupaste beundran för vår Herres allmakt vid betraktandet af den storartade naturscèn som här möter den resandes blickar. Jag ensam stod stum och känslolös, (jag erkänner det med ledsnad) framför det imposanta Toppöfallet, som tillvan sig otaliga utrop af beundran från de öfriga besökande. Jag hade hört Trollhättan så mycket omtalas, på alla tonarter beprisas att jag, som vanligen blir fallet, på förhand uppgjort mig en målning deraf, som ingalunda motsvarades af verkligheten. Jag såg här ingenting annat än en, visserligen ganska respectabel vattenmassa, brusa under mina fötter och jag hade föreställt mig någonting dylikt hvarom jag, en och annan gång, läst i resebeskrifningar, ett fall kommande någonstädes från höjden högt öfver mitt hufvud, den jag kunnat se solens strålar återbryta sig i alla regnbågens färger, med ett ord, jag hade föreställt mig någonting som alldeles ej fanns och som tvifvelsutan var högst orimligt, och jag tyckte mig med samma plaisir, à peu près, kunna stå på jernbron i Norrköping där samma scène erbjuder sig, fastän i miniatur.

Som vi ej kunnat få någon annan hytt ombord än styrmans och der ej var plats för mer än en person, så måste jag tillbringa min natt på däck och som det var en guddomligt vacker afton, så fogade jag mig derefter med temlig god contenance.

Ödet gynnade mig äfven den gången genom att förskaffa mig sällskap, ty knappt var klockan slagen 11, förr än en stöt, som skakade hela fartyget förkunnade att vi stodo på grund midt uti Wenern. Samtliga passagerare som redan en god stund hvilat i sina hytter och hängmattor, blefvo nu synliga, den ena efter den andra, utstyrda i de bisarraste toiletter. Hos damerna var en jämmer och tandagnislan och Herr Cassel och jag, som jemte Capitainen varit de enda på däck, blefvo nu omgifna af en mängd yrvakna och förskräckta, frågande menniskor, som i sina ogenerade, curieusa costumer, bildade de mest löjliga grupper. Efter att i sex timmar ha varit stationära, började vi åter gå framåt och landade om aftonen i det vackra. ståtliga Götheborg.

*Göteborg ca 1839 Ur boken: Voyages de la Commission scientifique du Nord, en Scandinavie, en Laponie, au Spitzberg et aux Feröe : pendant les années 1838, 1839 et 1840 sur la corvette la Recherche.*

Två olika reseberättelser som kompletterar varandra

Lille Ernsts noggrant nedplitade rader med alla iakttagelser om alla slussar, vattendrag och vedleveranser är rörande att läsa. 23-åriga Augusta fokuserar mest på människorna hon möter, beskriver dem noggrant och kritiskt.

Men båda två nämner Vreta klosterkyrka, och båda talar om Trollhättefallen som en omtalad sevärdhet. Augusta som kom från Norrköping tyckte dock inte att fallen var så märkvärdiga jämfört med Motala ström och lille Ernst fick ju vända om på grund av dåligt väder.

Det tredje jag fastnade för är Ernsts beskrivning av hur de bodde på båten. Fyra personer i varje hytt. Det var nog ganska trångt. Sara och jag har ju bott på Erik Nordewall II som är en replica av en båt från samma tid. De hytterna var minimala! Och däckspassagerarna som fick ett litet tält uppspänt på däck. Lustigt nog sov ju även Augusta på däck men något tält nämner hon inte. Däremot beskriver hon så underbart när båten går på grund och alla hyttpassagerare kommer upp yrvakna på däck ”utstyrda i de bisarraste toiletter… curieusa costumer” Tänk om Augusta ändå kunnat teckna!

Vi har nu fått en massa intressant material från Ernsts berättelse som vi ska jämföra med det personarkiv vi skapat i vårt Augustaprojekt. Kanhända hittar vi nya fynd!

Men första ska vi publicera andra delen av Ernst resejournal. Det blir i nästa vecka och då kommer det handla om badlivet på Särö. Niklas Krantz har skrivit av Ernsts resejournal och den kommer tillsammans med hans research och kommentarer publiceras. Vi återkommer med länkar.

Vill du läsa mer om Saras och min Göta kanalresa, bakgrunden till Augustas resa till Göteborg, samt hennes hemresa, finns allt beskrivet och illustrerat i boken ”Augustas resa” som du kan beställa från oss för 230 SEK + porto. Skicka ett mail till info(at)augustaresa.se.