Vilket år det har varit! Inte hade vi kunnat ana att vi inte skulle kunna göra en enda utflykt tillsammans under 2020. Sara har inte varit i Sverige sedan hösten 2019. Men tack och lov har vi varit friska!
I februari skojade vi lite och skrev Amerikabrev på 1800-talsvis där vi talade om att vi längtade till sommaren när vi skulle kunna träffas igen. Sonen Fredrik filmade brevskrivandet och la upp på Youtube. Sara var i Los Angeles och hennes dotter Josefin filmade henne när hon läste brevet där. Och inte kunde vi ana att det skulle bli som förr i världen att utvandrare faktiskt fick hålla kontakt via brev. Vi kunde ju inte resa alls.
Men tack och lov har vi idag alla digitala möjligheter att umgås. Och det fick även bli lösningen när boken om Augustas resa skulle ges ut. Det blev en ”Zoom”-release istället för bokmingel på Almgrens sidenmuseum som var planerat i maj. Och inte blev ett enda föredrag av, på de event vi var inbokade på. Men fördelen med vårt Augustaprojekt är att det inte kan bli för gammalt. Det är ju redan historia. Det är bara att ta det lugnt och under tiden hittar vi fler spännande upptäckter.
Vi har hållit igång med skrivandet på våra bloggar och i sociala medier. Vi har ju så många foton från våra tidigare resor som vi gärna delar med oss av.
Våra planer för 2021
Sara håller på att gå igenom Augustas konfirmationsklass och forskar i dessa flickors fortsatta öden. Kerstin skriver på fortsättningen av boken om Augustas liv, baserat på dagboken och en stor brevsamling blandat med våra egna upplevelser i spåren på Augusta. När de kan ges ut är inte riktigt bestämt ännu.
Och våra utflykter vi planerade för under 2020, de ska vi försöka genomföra efter sommaren, om Sara har möjlighet att komma till Sverige då. Det blir utflykter i Stockholmstrakten, Östergötland och Södermanland. Sedan kan vi alltid hoppas att det blir en snörik vinter nästa år, så vi äntligen kan få åka släde! Vi drömmer om det, och i år har jag faktiskt sytt en pälsfodrad cape. Så hör av er ni som har hästar och släde!
Nu önskar vi er ett Gott Nytt År, ett år då vi allihop får vara friska och har möjlighet att träffas igen.
Hösten 1850 byggdes det febrilt på den Nya teatern i Norrköping. Skulle den hinna bli klar till den planerade invigningen på Oscarsdagen den 1 december? Nej, den blev inte klar förrän den 4 december, 170 år sedan.
Naturligtvis var även Augusta med på invigningen. Som vanligt var hon allt annat än imponerad. Ingenting i Norrköping tycktes imponera på henne efter att hon några år tidigare rest runt i Europa och sett de kungliga operahusen och även bott i Stockholm där hon var flitig gäst på teatrarna.
Eklundska teatern som den kallades, var byggd i trä. Efter 53 år ansåg man den inte längre uppfylla kraven på brandsäkerhet. Där fanns till exempel endast en in- och utgång. 1903 revs teatern. Ridåer, kulisser och maskineri sparades i lagerutrymmen vid Händelö. Men inte ens där var de skyddade mot brand. 2016 brann de gamla handmålade kulisserna upp. På Östgötateaterns hemsida kan man läsa om branden och även se några av kulisserna som brann upp. Dessa var dock inte från 1850-talet utan förmodligen från sekelskiftet. Men förmodligen är ridån, huvudbilden ovan, mycket äldre, men inte den som omtalas vid invigningen.