Uppför den lilla trappan gick vi med ett tag om kjolarna, så de inte skulle bli för blöta och så klev vi in i förstugan, där inget ljus var tänt. Men i köket och kammaren brann ljus och värmen från eldstaden i köket kändes riktigt välkomnande. Så trivsamt att få komma på besök så här på kvällen där en av systrarna just skulle tillaga grönsakssoppa med klimp. Nu skars grönsaker i bitar och kokades till buljong i skenet av två stearinljus på köksbordet. Vi var ju på besök i mitten av 1800-talet och man slösar inte med de fina stearinljusen, speciellt inte när man har elden som lyser upp köket.
På soffan satt en av systrarna i sin fina rutiga yllekrinolin och sömmade på en svart sammetsjacka i skenet från fotogenlampan. Vi hälsade glatt och slog oss ner i salongsmöbeln. Så fint att få sitta här runt den nya fotogenlampan och tala om nutiden, alltså mitten av 1800-talet medan en av systrarna fick sitt hår behandlat med välgörande oljor inför kvällen, . Vi talade om litteratur och hur det är att vara kvinna i mitten av seklet. Så trivsamt det var att få sitta där i kretsen av systrarna.
Så ropades från köket att soppan var klar och vi satte oss runt köksbordet. Vi serverades soppa med klimp och canapeer med oliver och ansjovis och till det, lite svagdricka. Ett utsökt kvällsmål. Runt bordet i skenet av stearinljuset diskuterade vi den nya järnvägen, om hur fort man åker och att järnvägen förmodligen inte skulle finnas kvar särskilt länge. Sara och jag kunde berätta om vår tågresa i Preussen. Där satt vi nu och njöt av det trevliga sällskapet och den goda soppan tills det började bli dags att bege sig hemåt. Vi var riktigt varma inombords av den trevliga kvällen hos systrarna Pagels. I spöregnet hördes inte frasandet av våra kjolar där vi vandrade hemåt i mörkret.
Jättefint skrivet och intressant!
Tack Sara!