Icke vill jag dö nu då min lycka blomstrar som skönast!
Augusta och Adolf var nygifta. Det var augusti 1853 och paret hade precis kommit hem från sommarsejouren i Varberg. Augustas lungsot verkade dessutom vara mycket bättre. Allt verkade hoppfullt och Augusta var lycklig.
Då slog koleran till i Norrköping. Under mitten av 1800-talet härjade flera koleraepidemier i Sverige, oftast på sensommaren.
Adolf hade redan rest vidare till Strängnäs för att iordningställa parets lilla röda hus på Lilla hospitalsgatan. Augusta skriver till honom från Loddby:
6 september 1853Ännu, min älskade äro vi alla friska här ute på Loddby, och Himlen gifve att det länge måtte få fortfara så! Min goa Far har ännu stora ord på tungan, men de sitta ej fast i hans öfvertygelse. Han iakttager alla möjliga försiktighetsmått och är på intet vis angelägen om att resa åt Staden. Derinne dö de som flugor och vi ha redan hört talas om flera bättre personers frånfälle, men värst grasserar dock choleran bland arbetsklassen.
I brevet berättar hon för Adolf om alla de försiktighetsåtgärder de vidtagit för att undgå att bli smittade. Med dagens kunskap låter de lite absurda. Men då visste man inget om bakterier eller hur kolera smittade, så de gjorde nog så gott de visste. Augusta skriver att hon är varmt klädd i dubbla yllesjalar, trots att det är varmt och vackert väder. Hon behåller kängorna på, även inomhus. Augusta vill ju inte dö nu i kolera, när hon äntligen verkar ha fått ordning på lungsoten.
Ack! Icke vill jag dö nu då min lycka blomstrar som skönast, nu då jag har någon att med den innerligaste tillgifvenhet sluta mig till, nu då jag är älskad af min Adolf. Wet du, du kära, dyra Adolf, hur tomt här är efter dig, hur ledsamt din Augusta har, och hur rädd jag är att choleran skall komma till Strängnäs? Ack: du vet icke du hur gerna jag nu vill lefva. Min älskade, älskade Adolf, lef väl! Herran beskydde och bevare dig: och Gud gifve mig snart den fröjden att få hvila mig vid ditt hjerta
På Loddby gör man vad man kan för att hålla koleran borta. Inga gäster tas emot, åtminstone inte från Norrköping. Man röker rummen, förmodligen med enris. Så nämner Augusta att hennes mamma skakat ner äpplena ur Astrakanträdet.
Alla de sköna, klara, förledande astrakanerna ha blifvit nedskakade, så på den vägen kunna vi numera ej ådraga oss choleran.
När jag läste om äpplena i brevet, tyckte jag det lät väldigt konstigt. Varför skakade de ner dem?
Jag började läsa andras beskrivningar om kolera från denna tid. Man trodde att sjukdomen spred sig via dålig luft och osunda dunster, så kallad Miasma. Det var därför de vädrade och rökte ut bostäderna. Men det där med äppelträdet kunde jag fortfarande inte hitta någon förklaring till förrän jag läste en roman om 1830-talets Uddevalla. Där nämndes att dimman och dunsterna brukade fastna i träden. Kunde det vara orsaken, att smittan fastnade på frukten?
Jag började googla på fruktträd och kolera. Det gav resultat. Omogen frukt trodde man kunde sprida kolera och även potatis! Det läste jag i flera beskrivningar.
Så av en händelse hittade jag en bok på ett antikvariat på Drottninggatan. 1834 Året då koleran drabbade Stockholm av Eva Langlet. En intressant skildring av det svenska samhället och hur det drabbades av koleran, om dåtidens kunskap och mediciner. Jag undrar så vad det var för medicin Augusta tog i förebyggande syfte.
Tack för medicamenterna. Jag tar ordentligt in utaf dem och min älskade Adolf kan vara säker om att så framt försiktighet är ett preservatif mot cholera, så är din Augusta räddad undan den gemena sjukdomen.
Ja, hela familjen klarade sig faktiskt från koleran, både vid detta och senare utbrott, men det berodde nog mer på friskt vatten i brunnen än på den ”rysske öfverläkare Thielemans choleradroppar”.
Och av en händelse hittade jag en bild på Thielemans choleradroppar från apotekare Asker på apoteket Lejonet i Norrköping (Det var Asker som köpte Loddby 1857!)
“SLM 34162 4 – Apoteksflaska, Thielemans koleradroppar, apoteket Lejonet i Norrköping,” Sörmlands museum, hämtad 6 maj 2019, https://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/320639.
2 responses to “Icke vill jag dö nu då min lycka blomstrar som skönast!”
You must be logged in to post a comment.
Min farfars farfars syster Lena Cajsa Andersdotter var gift med Erland Månsson Cassel. Erland hade farbror, som hette Clemens Månsson Cassel. Clemens var gift med Maria Söderholm från Kisa. Kan hon tillhöra din Söderholm släkt?
Hej! Förlåt att jag inte sett ditt svar förrän nu! Hon kan mycket väl vara släkt. Men det finns även andra Söderholmsläkter i Östergötland.
Augustas farfars far hette Magnus Söderholm och var gästgivare i Kisa; † 1777-12-02 på Fröåsa, Kisa sn.
Han hade en dotter som hette Elisabeth Maria, men hon gifte sig med Lars Könsberg.