Sven Vilhelm Berg är 9 år gammal, men ska snart fylla 10 och han tycker att han är en stor kille nu. Men det tycker inte hans mamma. Hon kramar honom ofta och gråter. Men varför är hon så ledsen?
Under de senaste månaderna har mamma Anna Sophia blivit allt tyngre om magen. Sven ska snart få ytterligare ett syskon. Han har tre äldre syskon och två yngre. Han är precis mitt i barnaskaran när det nya barnet ska födas.
Han förstod hur ledsen mamma blev när de hittade pappa Vilhelm drunknad i höstas. Men varför är hon så ledsen nu och ligger och gråter på nätterna. Han vet inte att han om ett par veckor ska krama om henne för sista gången i sitt liv. Men det vet hon. Hon har fattat det svåraste beslut en mamma kan fatta.
Anna Sophia Johansdotter föddes 1836 i Kisa. Hennes far var bonde och nämndeman och ägde en 1/2 mantals gård, Gudmunstorp (Gummestorp)
När Anna Sophia träffar sitt livs stora kärlek är hon i 20-årsåldern. Han heter Vilhelm Bernadotte Berg och är Augustas kusinbarn: Han har studerat i Linköping och hans föräldrar har nog stora planer för sin son. Bara det att de döpt honom till Bernadotte andas lite som att de hade stora förväntningar. Ett kungligt namn passar bra på den militära bana han gett sig in på.
Han är äldste sonen till fanjunkaren Petter Berg. Där hemma finns inte mindre än 12 syskon så det är lite kärvt med ekonomin och Vilhelms mamma Mina, skriver brev till Augusta och ber om klänningar till sina döttrar.
Anna och Vilhelm gifter sig på juldagen 1857. De flyttar till Stora Bräng. Nu lämnar Vilhelm det militära. Vi vet inte varför, men i Stora Bräng finns både ett garveri, färgeri, och två kvarnar. Kanske har han fått arbete där.
Det dröjer inte länge förrän Anna Sophia är gravid. I september 1858 föder hon sin förstfödde son Per. De blir inte kvar länge i Bräng. Nästa gång vi hör talas om familjen är när Anna Charlotta föds 1862 i Sundbo och året efteråt, 1863, föds Amanda Sofia Vilhelmina.
1865 – 1867 bor de hemma i Gummestorp (Gudmunstorp), i Kisa igen. Kanske är det för att Annas mamma Brita är så sjuk i lungsot. Där föds Sven Vilhelm, vår nioårige hjälte. Nu är det svåra nödår och folk svälter. Anna Sophias mamma dör. Gården säljs och äldste sonen flyttar till Åtvidaberg.
Anna Sophias yngre bror har som så många andra, utvandrat till Amerika.
1867 flyttar familjen Berg till backstugan Änglunda under gården Linnäs i Tjärstad. Här kommer mamma Anna Sophia bo ända till sin död 1928. Men det ska hända mycket innan dess…
1868 föds Eva Maria Elisabeth, 1872 Carl Otto Hjalmar.
Det är september 1875 och Anna Sophia har just upptäckt att hon är gravid igen, som om det inte räckte att mätta åtta munnar med det lilla de får ut från sitt hårda arbete. De har klarat sig genom svältåren i slutet av 1860-talet men nu skulle alltså ytterligare ett barn ha mat för dagen.
En dag i slutet av september är pappa Vilhelm Bernadotte borta. Han hittas drunknad i sjön Åsunden. Ingen vet om det är en olycka eller om han helt enkelt inte orkade mer.
I dödboken skriver prästen:
Drunkning med eller utan uppsåt i sjön Åsunden Efterlämnad maka i största fattigdom 3 söner och 3 döttrar alla omyndiga.
Och då har inte prästen räknat in det lilla barn som ska komma att födas faderlös i mars nästa år. Anna Sophia är förtvivlad. Den fina stolte sergeanten med det kungliga namnet är borta. Kvar står hon ensam utanför backstugan Änglunda med sina 6 barn, det yngsta är 2 år, det äldsta 17.
Mamma Anna Sophia fattar nu ett svårt beslut. Hon tänker att Amerika kanske kan rädda hennes barn från svält. Hennes bror har ju lyckats etablera sig där. Kanske har de till och med erbjudit sig att ta hand om ett av barnen.
Men vilket barn ska hon välja. 17-åringen arbetar redan och klarar sig. Döttrarna 14 och 13 år kan tjäna piga på Linnäs och hon vill nog att de ska konfirmeras innan de beger sig ut i världen. Valet faller på tioårige Sven Vilhelm. Och han ska resa ensam.
Anna Sophia går runt i den lilla stugan och plockar ihop den enkla kappsäck som ska följa Sven på båtresan, först till Hull i England och sedan över Atlanten. Hur ska den lille grabben klara sig? Men det är många som reser nu och de kommer ta hand om honom på resan, det är hon övertygad om. Bara han inte blir sjuk! Och hur ska han klara sig när han kommer fram till New York. Sedan ska han ju resa vidare till Iowa där släktingarna bor. 31 mars föder hon lilla Emelie Bernardina.
13 maj 1876 avreser Sven Vilhelm Berg mot USA. Mamma Anna Sophia gråter. Där står hon utanför den lilla stugan och kramar sin lille son. Hon kommer aldrig mer träffa honom. Han kommer på andra sidan Atlanten heta Swan William Burg, och det kommer gå riktigt bra för honom i det nya landet. Han blev omhändertagen av sin morbror och moster i Iowa. Han gifte sig och fick barn och har idag många ättlingar i USA.
Yngsta systern Emelie Bernardina kom senare att utvandra precis som alla sina syskon. Storebror Per August Berg utvandrade 1882 och blev litograf i New York.
Den enda systern som blev kvar i Sverige var Anna Charlotta. Hon bodde kvar hos sin mamma till sin död 1923.
De sista åren var alltså mamma Anna Sophia ensam kvar. Alla barnen var långt borta. Hon fick säkert brev från dem, men det måste varit väldigt ensamt. Jag undrar vad hon tänkte om sitt liv. Ångrade hon att hon inte reste hon också? Säkert var hon nöjd ändå, att barnen fick det bra i det nya landet. Mamma Anna Sophia blev 92 år. Backstugan i Änglunda, där hon bodde i 60 år, i utkanten av Rimforsa är sedan länge riven. Men trakten är väl värd en Augustaresa när syster Sara kommer hem från USA igen. Sara utvandrade till Nebraska på 1980-talet.
Bilder:
Alberg Edelfelt: Boys playing on the shore, 1884 (Ateneum)
Albert Edelfelt: Children at the gate, 1884 (privat)
Foto Per Berg (Ancestry)
Foto Nordiska muséet: Backstuga Linnabacken, Bälstorp, Torsås sn.
Vilken fin och samtidigt sorglig beskrivning av de förutsättningar som många familjer levde under. Min morfars syskon utvandrade också i slutet av 1800-talet från Tjärstads socken (Rimforsa)
De (två systrar och två bröder) kom hem på besök 1928 och det finns ett brev bevarat från när de sedan återvände med Svenska Amerikalinjen. De berättar om resan, måltiderna och gudstjänsterna ombord och om att det fanns en liten flicka endast 5 år gammal som reste ensam och som de övriga passagerarna hjälpes åt att ta hand om. Hon skulle resa till en släkting i Canada. En av morfars systrar reste också över själv som ung tonåring, kom att adopteras av släktingar och blev hattmodist med egen affär. När hon kom hem på besöket 1928 hade hon ett ”kvarnhjul” på huvudet sa hennes biologiske far som var lantbrukare utanför Rimforsa. Föräldrarna var säkert både stolta och lite bortkommen inför sina barn från den nya världen och deras nymodigheter.
Hej Carin!
Tack för ditt inlägg! Så intressant med din morfars syskon. Änglunda ligger ju ett stenkast från Rimforsa. Så fantastiskt med brevet och med deras besök i Sverige. Brev är det bästa material man kan ha, där personer berättar för en familjemedlem. Har du haft någon kontakt med emigrantmuséet i Kisa? Jag har sökt igenom deras inscannade brev utan att hitta något. Men jag antar att de flesta breven blev kvar hos mottagaren.
Som du kanske förstår är denna berättelse en i mängden. Vi började detta projekt utifrån vår farmors mormors dagbok och brev på 1840-talet och sedan dess är vi fast. Jag (Kerstin) forskar i Augustas släkt och omgivning i Östergötland och min syster om Augustas vänner och vistelser i Stockholm.
Vänliga hälsningar
Kerstin
Bor utanför Rimforsa ,här finns ett ställe Bergdalen, där var det också fattigt (finns inte ens dass där!) o där föddes visst 12 barn o tydligen for alla till Amerika, o man kan ju undra hur det gick för dem?
Hej Therese,
Jag tror att det gick bra för ganska många, bättre än om de stannat kvar i Sverige. Man räknar ju med att en fjärdedel av Sveriges befolkning utvandrade! Och visst kom en del tillbaka. Jag har inte besökt Emigrantmuséet i Kisa, men där finns kanske mer info om just denna trakt!
Ha det gott!
Kerstin