Kerstin Melin, författare på Augustas resa

Sommarbröllop 1853 i Morup – inköp av slöja, myrten och Wiener Confiturer

I Kvillinges vigselbok kan man läsa:

Den 8 augusti 1853 vigdes Adolf Leonard Nordvall, Lektor vid Strengnäs Gymnasium med Rosalie Emelie Augusta Söderholm, dotter till framlidne kapten Söderholm och dess Enka.
Giftoman Bemärkta Enkefru Söderholm
Lysning ägde rum den 10, 17, 24 juli 1853.

Augusta har nu slutat skriva dagbok och brevväxlingen sommaren 1853 är knapp. Det finns ett brev som Augusta skriver till sin blivande svärmor, Ulrica Christina Callerström, 29 juli i Varberg. Och det var inget vanligt brev, det var en inbjudan till bröllopet!

Min Vördade Svärmor!

Som min Adolf idag skrifver till det kära barndomshemmet, så tar sig hans blifvande maka den friheten att äfven besvära sin vördade Svärmor med några rader.
…
Adolf har säkert berättat Mamma att jag i vinter olyckligtvis varit mycket sjuk och ännu ej är fullkomligt återställd, ehuru mycket på bättringsvägen. Till följd deraf har min lifligaste önskan varit att få göra mitt bröllop så obemärkt som möjlig, helst jag alltid tyckt att detta är en högtidlighet som ensamt rörer de båda contrahenterna och deras nermaste anförvanter, och för de öfriga vännerna vanligen är en temligt likgiltig ceremoni. Adolf och de mina har ej satt sig emot denna min önskan, men efter mycket rådplägande åter och fram, blef det i går beslutadt att vi om 14ton dagar skola tillhöra hvarandra af fullkomlighet.
…
Nu vore det en innerlig fröjd för oss alla att vid detta tillfälle få se min Adolfs Mor här i Warberg och om det låter sig göra beder Mamma mig till Svärmor framföra tusende välkomsthelsningar, i hvilka jag äfven förenar mig.
…
Vördnadsfulla och Tillgifna
Augusta
Warberg d: 29 juli 1853

Men hur var det nu, gifte hon sig inte i Kvillinge i Norrköping som det står i vigselboken? Det är synd att det inte finns några noteringar eller dagboksanteckningar från denna sommar, men det finns faktiskt andra noteringar som man kan pussla ihop!

Som en bröllopsdikt

En morgon i december 2018 vaknar jag tidigt. För att inte väcka övriga huset, ligger jag och surfar i telefonen. Jag går igenom mina inscannade bilder från Augustas kassabok 1853. Så faller min blick på den sommarens utgifter. Och plötsligt har jag hela Augustas bröllopshistoria serverad. Augustas utgifter blir som en vacker liten bröllopsdikt:

Juni:

Siden 66,24

Medicamenter 7,-

Sömmarlön 5,-

En halmhatt 8,-

Resa från Stockholm 28,24

Dito till Göteborg 33,-

Resa till Warberg 7,44

Juli:

Öhl och win 3,24

Begagnat en vagn 1,28

Bad 1,24

Concert 3,-

Band, spetsar, tyll 3,-

Begagnat en båt

En slöja 3,34

Augusti:

En silkesschawl 7,32

Win, öhl 7,32

Myrten 2,-

Winer Confiturer 53,-

Utgifter på Morup 15,-

Resa landvägen från Warberg 120,-

*Queen Victoria 1847, porträtt av Franz Xaver Winterhalter (Wikicommons)*

Vad kunde jag nu läsa ut av denna kassaboksdikt. Jo, att Augusta faktiskt reste till Warberg via Göteborg. Och innan dess sydde hon upp en klänning av siden och köpte sig en ny hatt i Stockholm. Sedan reste hon till Warberg och kurerade sig och roade sig under juli månad. Hon köpte en brudslöja, en silkessjal, och myrten. Hon hade alltså en myrtenkrona! Myrten var på modet istället för krona. Både drottning Victoria och prinsessan Lovisa hade haft myrtenkransar vid sina bröllop.

Och så står där att de har utgifter i Morup, som ligger söder om Varberg. Det var ju dit hennes lärare, Pastor Edgren och hans fru flyttade.

Plötsligt står det helt klart för mig, tänk om det var pastor Edgren som vigde dem! Inbjudan till bröllopet som Augusta skickade till sin blivande svärmor var daterad den 29 juli. Där skriver hon att de beslutat gifta sig i Varberg 14 dagar senare, och då borde bröllopet ha gått av stapeln den 12 augusti. Men i kyrkoboken står 8 augusti. Eller åkte de hem till Norrköping i alla fall, det står ju så i kyrkboken i Kvillinge. Jag får inte ihop det.

Pastor Edgren

Johan Fredrik Edgren och hans tyskfödda hustru Louise Dethmar gifte sig 1838 och startade en liten flickpension i Stockholm. Det var där Augusta studerade i tre år 1841-1844 och hon bodde under den tiden hos dem. När Augusta bodde hos dem, hade de två små barn, Julius född 1839 och Therese född 1840.

Till Augustas stora sorg upphörde skolan 1844 då Johan Fredrik fick tjänst som kyrkoherde i Morup. Där föddes dottern Cecilia 1844. Augusta fortsatte att brevväxla med Louise i Morup. Tyvärr har vi inte kvar dessa brev. 1853 i januari dog Louise under svåra plågor. Jag ser i dödsboken att det var bröstsmärtor, förmodligen lungsot eller kanske lungcancer.

Adolfs utgifter för bröllopet

Nu tar jag fram Adolfs utgiftsnoteringar i hans almanacka. Den är inte lika omfattande och inte alls lika prydligt skrivna, riktigt slarvigt skrivet faktiskt!

Resa till Norrköping och Linköping 14:24

Resa till Varberg via Göteborg 50:24

Hyra, Caffe o Dopp 50:-

200 cigarrer 9 RDR

Dopp 6

Doktor 10

Boklån 1

Bad A 5

Skrädd 5

Societetsafg. 6

Postporto 4

Ring 22

Se där, Adolf köper Augustas vigselring i Varberg!

Det intressanta är att Augusta när hon kommer hem till Kvillinge, betalar prästen och klockaren i hemförsamlingen för bröllopet. Det var en del av prästernas inkomst, och när bröllopet ägde rum på annan ort var man tvungen att ersätta prästen i hemförsamlingen ändå! Så det är inget bevis för att Augusta gifte sig i Norrköping. Jag letade vidare efter spår av hennes vigsel, för jag var ganska säker på att hon faktiskt gifte sig i Varberg.

Maj 2019

Ett halvår senare bestämmer jag mig för att ta reda på hur det faktiskt låg till. Om det var så att pastor Edgren vigt paret, skulle det kunna finnas en post i Morups församlings bokföring, att han mottagit en slant för deras vigsel. Jag tog reda på att kyrkans bokföring skulle finnas hon Riksarkivet i Lund. Så jag bestämde mig för att kontakta dem och beställa kopior av bokföringen. Men innan jag skickade iväg min förfrågan tog jag en sista titt i kyrkböckerna i Morup. Jag hade letat där förr, i Lysnings och giftermålsboken. Så plötsligt dyker det upp en annan bok på skärmen, för just 1853. Den har jag inte sett tidigare. Jag bläddrar febrilt i de digitala sidorna. Så faller blicken längst ner på skärmen.

Där står deras namn, Augusta och Adolf. Pastor Edgren vigde dem i Morups kyrka den 8 augusti 1853.

Varför kunde prästen i Norrköping inte noterat det, att bröllopet ägde rum i Morup! Det hade besparat mig många timmars letande. Men nu äntligen vet vi att Morup var Augustas bröllopskyrka. Och extra roligt blir det att vi om en månad reser just till Morup på vår Västkustsejour!

Prinsessan Lovisa hade också Myrtenkrans — Prinsessan Lovisa hade också myrtenkrans! Detalj av Litografi av A. Weidel. Hovliv, Karl XV och Lovisas av Nassau-Oraniens förmälning 1850. ”Förmälningars-processionen vid hemkomsten till Kongl. slottet den 19 juni 1850.” (Wikicommons)

Huvudbild: utsnitt ur Stockholms mode-journal: Tidskrift för den eleganta werlden 1853 (Wikicommons)

Icke vill jag dö nu då min lycka blomstrar som skönast!

Augusta och Adolf var nygifta. Det var augusti 1853 och paret hade precis kommit hem från sommarsejouren i Varberg. Augustas lungsot verkade dessutom vara mycket bättre. Allt verkade hoppfullt och Augusta var lycklig.

Då slog koleran till i Norrköping. Under mitten av 1800-talet härjade flera koleraepidemier i Sverige, oftast på sensommaren.

Adolf hade redan rest vidare till Strängnäs för att iordningställa parets lilla röda hus på Lilla hospitalsgatan. Augusta skriver till honom från Loddby:

6 september 1853

Ännu, min älskade äro vi alla friska här ute på Loddby, och Himlen gifve att det länge måtte få fortfara så! Min goa Far har ännu stora ord på tungan, men de sitta ej fast i hans öfvertygelse. Han iakttager alla möjliga försiktighetsmått och är på intet vis angelägen om att resa åt Staden. Derinne dö de som flugor och vi ha redan hört talas om flera bättre personers frånfälle, men värst grasserar dock choleran bland arbetsklassen.

I brevet berättar hon för Adolf om alla de försiktighetsåtgärder de vidtagit för att undgå att bli smittade. Med dagens kunskap låter de lite absurda. Men då visste man inget om bakterier eller hur kolera smittade, så de gjorde nog så gott de visste. Augusta skriver att hon är varmt klädd i dubbla yllesjalar, trots att det är varmt och vackert väder. Hon behåller kängorna på, även inomhus. Augusta vill ju inte dö nu i kolera, när hon äntligen verkar ha fått ordning på lungsoten.

Ack! Icke vill jag dö nu då min lycka blomstrar som skönast, nu då jag har någon att med den innerligaste tillgifvenhet sluta mig till, nu då jag är älskad af min Adolf. Wet du, du kära, dyra Adolf, hur tomt här är efter dig, hur ledsamt din Augusta har, och hur rädd jag är att choleran skall komma till Strängnäs? Ack: du vet icke du hur gerna jag nu vill lefva. Min älskade, älskade Adolf, lef väl! Herran beskydde och bevare dig: och Gud gifve mig snart den fröjden att få hvila mig vid ditt hjerta

På Loddby gör man vad man kan för att hålla koleran borta. Inga gäster tas emot, åtminstone inte från Norrköping. Man röker rummen, förmodligen med enris. Så nämner Augusta att hennes mamma skakat ner äpplena ur Astrakanträdet.

Alla de sköna, klara, förledande astrakanerna ha blifvit nedskakade, så på den vägen kunna vi numera ej ådraga oss choleran.

När jag läste om äpplena i brevet, tyckte jag det lät väldigt konstigt. Varför skakade de ner dem?

Jag började läsa andras beskrivningar om kolera från denna tid. Man trodde att sjukdomen spred sig via dålig luft och osunda dunster, så kallad Miasma. Det var därför de vädrade och rökte ut bostäderna. Men det där med äppelträdet kunde jag fortfarande inte hitta någon förklaring till förrän jag läste en roman om 1830-talets Uddevalla. Där nämndes att dimman och dunsterna brukade fastna i träden. Kunde det vara orsaken, att smittan fastnade på frukten?

Jag började googla på fruktträd och kolera. Det gav resultat. Omogen frukt trodde man kunde sprida kolera och även potatis! Det läste jag i flera beskrivningar.

Så av en händelse hittade jag en bok på ett antikvariat på Drottninggatan. 1834 Året då koleran drabbade Stockholm av Eva Langlet. En intressant skildring av det svenska samhället och hur det drabbades av koleran, om dåtidens kunskap och mediciner. Jag undrar så vad det var för medicin Augusta tog i förebyggande syfte.

Tack för medicamenterna. Jag tar ordentligt in utaf dem och min älskade Adolf kan vara säker om att så framt försiktighet är ett preservatif mot cholera, så är din Augusta räddad undan den gemena sjukdomen.

Ja, hela familjen klarade sig faktiskt från koleran, både vid detta och senare utbrott, men det berodde nog mer på friskt vatten i brunnen än på den ”rysske öfverläkare Thielemans choleradroppar”.

Och av en händelse hittade jag en bild på Thielemans choleradroppar från apotekare Asker på apoteket Lejonet i Norrköping (Det var Asker som köpte Loddby 1857!)

“SLM 34162 4 – Apoteksflaska, Thielemans koleradroppar, apoteket Lejonet i Norrköping,” Sörmlands museum, hämtad 6 maj 2019, https://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/320639.

”Den gamle beskedlige prosten” var konstnär också

Idag beger jag mig åter till min karta över Augustas hemtrakter i Qvillinge, närmare bestämt till Gräslinge där en av bygdens viktigaste personer bodde ”Den gamle beskedlige prosten”

Han hette Nils Mobeck och var född 1792 i Mogata utanför Söderköping. Efter studier i Uppsala blev han prästvigd 1818. Hemma i Östergötland blev han så lektor i Linköping 1821 och undervisade bland annat i teckning. Två av hans elever blev sedermera kända konstnärer, Carl Jacob Lindström och Johan Christian Berger.

1823 blev Nils Mobeck som 31-åring, utsedd till kyrkoherde i Qvillinge och Simonstorp. Han bosatte sig på prostgården Gräslinge i närheten av Qvillinge kyrka. Han beskrivs som mångsysslare med intresse för sång, musik och litteratur. Inte nog med det, han var själv en bra tecknare och konstnär. På Uppsala universitetsbibliotek ska hans teckning ”Gud Fader då han skiljer mörkret och ljuset” finnas. För oss arkivforskare uppskattar vi att han även hade en vacker lättläst handstil, vilket inte alltid är fallet med prästernas kråkfötter i gamla kyrkböcker.

När Augusta flyttar till Loddby 1835 har prostens hustru några år tidigare dött i vattusot, och på gården bor nu prosten Nils och döttrarna Hilda och Mina som var lite äldre än Augusta.

1851 skriver Augusta i dagboken om julottan:

Julottan hörde vi en ledsam och långsam predikan af den gamle beskedlige Prosten

Han började bli lite till åren och kanske hade han hellre suttit hemma och tecknat istället för att hålla predikan i en kall kyrka.

Men nu söker vi oss tillbaka till hans elever. När jag tittade på de få målningar som finns av Augusta, såg jag i kanten av den tuschteckning som är gjord av Augusta som barn. Där står C Berger 1839. Kan det vara så att Berger hälsade på sin teckningslärare i Kvillinge och att familjen Söderholm då passade på att få Augusta förevigad. Vi vet inte, men teckningen finns kvar och Augusta har den där typiska frisyren som en 12-årig flicka hade 1839.

När jag letade efter ytterligare målningar som Berger målat, hittade jag på nätet en målning av Högklint på Gotland. I bakgrunden ser man kyrktornen i Visby. Inte för att Augusta hade någon anknytning till Gotland. Men på målningen framträder Fridhem, prinsessan Eugenies sommarvilla byggd på 1860-talet. Det var hon som gav Augustas man Adolf Nordwall uppdraget att driva den förening som idag heter Djurens rätt.

Huvudbild:

Johan Christian Berger: Utsikt från Högklint, Nationalmuseum Oslo

Grannarna i Kvillinge – i fotspåren på Fru Brandt

I min förra blogg började jag berätta om min karta över Augustas hemtrakter runt Kvillinge. Idag tar jag mig några cm västerut från Kvillinge kyrka på min karta, och hamnar med fingret på Lida gård.

1850 bodde här handlanden Eric Österlind. Han var svärfar till Augustas väninna Mina Stafström.

Dagboken 1851:

Den 27 Februari reste jag på Mina Stafströms bröllop. Dylika tillställningar äro sig alla lika, alltid ytterst tråkiga och sömniga. Himlen vet hvad der var för folk, ty mig föreföll det som hade jag bevistat en maskerad. Idel obekanta och ledsamma fysionomier, hvaraf jag slöt att societeten bestod af Norrköpingsbor. Herrarna rotade sig tillsammans i ett hörn af salen der de förblefvo hela afton, och fruntimmerna klädde stillatigande väggarna i förmaken, alldeles på Norrköpingsfaçon. Bruden såg rätt söt ut och hennes man var den personifierade stumheten. Klockan half tu fingo vi en ypperlig soupe, och sedan kronan blifvit afdansad och brudtärnorna dermed begåfvade, blef det ett complimenterande till höger och venster och slutligen afresa.

Nu bosatte sig inte det unga paret på Lida utan på Fiskeby gård, där Gustaf drev Fiskeby pappersbruk. Men redan 1854 dog svärfar och Gustafs lillebror Per Vilhelm Österlind övertog Lida gård.

Lida säteri 1802

Vi gör ett tidshopp tillbaka till 1802 på Lida. Då bodde här den pensionerade översten Jakob Erik Gripenwaldt.

22 januari föds en liten flicka på Lida. Hon är dotter till kusken Olof Hanqvist och pigan Maria Belin och döps till Eva Catharina. På Lida växer hon upp tillsammans med fyra syskon. Ibland kallas hon Carin, ibland Catharina eller Eva. Vid konfirmationen 1816 i Kvillinge kallas hon Karin.

1806 dör överstens hustru och 1817 säljer han sedan gården till Grosshandlare Eric Österlind. I mars 1818 flyttar överste Gripenwald och även familjen Hanqvist in till Norrköping. De flyttar in i kvarteret Rosen där kusken Hanqvist och hans fru fortsätter arbeta hos Gripenwaldt. Här försvinner Eva Catharina ur rullorna. Förmodligen fick hon arbete som piga, men vi vet inte var.

Så dyker hon upp igen i vigselboken i St Olai församling.

19 oktober 1823 gifter sig jungfrun Eva Catharina Hanqvist med skomakargesällen Clas Gustaf Brandt. För de som läst Saras blogginlägg förra veckan är Eva Catharina Brandt eller Brantan, ingen ny bekantskap.

Paret Brandt tar sig nu an Clas Gustafs brorson som fosterbarn, förmodligen för att han är föräldralös men kanske också för att de inte får några egna barn. Clas Gustaf Brandt blir nu skomakaremästare. Det går bra för honom och han köper en egen gård i kvarteret Bakugnen, inte långt från kvarteret Rosen.

1832 säljs gården på auktion enligt Norrköpings tidningar. Gick inte affärerna tillräckligt bra? Hade de lånat till fastigheten och inte kunnat betala? Vi vet inte.

1833 dör Clas Gustaf plötsligt, dödsorsaken går inte att utläsa ur dödsboken, men i Norrköpings tidningar står det att det var vådligt. Eva Catharina blir änka vid 31års ålder.

Bouppteckningen visar att skulderna betydligt översteg tillgångarna. Det fanns skulder till flera textilfabrikörer, bland annat Johan Jakob Schubert och Arosenius. Vad betydde det? Köpte Brandts material hos dem? Eller handlade det om lån?

Men bouppteckningen visar även på att vi förmodligen hittat vår sömmerska. På tillgångssidan fanns inte mycket. Ett fickur och två silverteskedar och så en utdragssoffa för två personer samt några andra möbler. Men så står det där på sidan: Ett sybord och två mindre sybord.

För fostersonen går det inte så bra. Vid två tillfällen 1837 efterlyses den 12-åriga gossen som rymt från sitt uppfostringshem.

Norrköpings tidningar i augusti 1837:

Gossarne Pehr Gustaf Brandt och Berth Fredric Lagerwall, klädde i hwita tröjor och byxor, hafwa olofligen bortgått från härwarande uppfostrings-inrättning. Den, som om deras wistande har eller får nogon kunskap, anmodas att gifwa det tillkänna hos Fattigfogden Pettersson på Arbetshuset eller Polisgewaldiger Nystrand.

Som Sara skrev i sin blogg så försöker nu änkan Brandt att livnära sig på att sälja blomfröer. En viss ersättning från kommunen får hon också för att hon tar hand om fostersonen. Det redovisas noga i tidningen vilka som får understöd!

I slutet av 1840-talet dyker hon upp i Augustas värld

Hon är resande sömmerska i Kvillinge. Nu förstår vi bättre varför hon rör sig ledigt i trakten. Hon bodde ju i Kvillinge i 16 år och lärde säkert känna bygden och familjerna som bodde på de större gårdarna. Lida, Skärlöta, Gräslinge, Krusenhof, Loddby, Tåby. Det var ju främst där man hade råd att anställa en sömmerska. Vanliga bondhustrur, torparfruar, soldatfruar och backstugusittare hade varken råd eller användning för fina klänningar. Men Eva Catharina Brandt måste med tiden blivit väldigt skicklig som sömmerska. Hon är ju så efterfrågad så man måste boka in henne i förväg. Och Augusta får ju beröm för sina vackra klänningar!

Loddby d: 21 Augusti 1850

Sedan i går är fru Brandt här och ändrar mig ett par klädningar. Lejdenfrost geck åt staden på eftermiddagen och Christian Norstedt kom en stund derefter hit och berättade det han hört omtalas att jag varit i Strömstad och att jag der haft en charmant toilette.

Säkert var det så att hon fick mat och husrum av sina kunder på gårdarna i Kvillinge. De blev hennes vänner. Hon ber Augustas mamma hälsa till Augusta i brevet hon skriver.

Och Branta blir kvar i Kvillinge ända till sin död, då hon enligt kyrkoboken dog av svaghet, 66 år gammal.

Själv undrar jag om det var hon som sydde Augustas vackra rosa sidenklänning jag provade på 1970-talet?

Bilder:

Huvudbild: Fishermans wife sewing, Anna Ancher
Lida gård 1940, Östergötlands arkivcentrum
Girl sewing, Hugo Salmson, Atheneum
“Interior in Strandgade, Sunlight on the Floor”, Vilhelm Hammershoi’s, Statens Museum for Kunst, smk.dk.

Organistfamiljen Tåhlin i Kvillinge – första namnet på min 1850-talskarta

Denna vecka sorterar jag bland mina orgelnoter. Tjocka album med många av Bachs verk. De är till salu. Hoppas någon hittar dem på bokbörsen, gärna någon ung kvinnlig orgelelev… Dagens blogg handlar om hur jag snubblade över en av rikets första kvinnliga organister, född ett stenkast från Augustas Loddby.

—

Det hela började med att jag tyckte att Augustas värld började bli så rörig och svåröverskådlig. I Augustas dagbok fanns en otrolig massa personnamn. Men vilka var de, och var bodde de?

När man inte har bilder på dem, blir de svåra att föreställa sig. Jag var tvungen att hitta ett annat sätt att gestalta dem på. Jag har ju ett gigantiskt personregister där jag noterar alla namn jag stöter på.

Det slog mig att jag skulle kunna forska från ett annat håll. Jag skulle kunna utgå från kartan över Kvillinge socken, Augustas hemtrakt. Där borde alla gårdar och familjer kunna ritas in.

Så jag sökte på Lantmäteriet efter en lämplig karta att utgå ifrån. Häradsekonomiska kartan från 1868 är en vacker karta. Min bror Sigurd förstår nog vad jag menar! Kartan är ju från tiden efter Augustas död, järnvägen finns med. Men mellan Augustas tid i Kvillinge och 1868 hade inte gårdsstrukturen ändrats så mycket.

Vilket år skulle jag nu välja att beskriva på min karta. 1850 skriver Augusta utförligt i dagboken om sina dagar i hemsocknen, så 1850 fick det bli på min karta. Det var dags att logga in på Riksarkivet och husförhörsboken för 1850. Jag hade tur, Kvillingeprosten hade en läslig handstil. Jag började bläddra sida för sida för att se vilka personer som ägde respektive bebodde de olika gårdarna. Men det var inte helt enkelt. Många gårdar ägdes av någon fabrikör, rådman eller brukspatron, men de drev inte gården själva. Jag bestämde mig för att enbart leta efter namn jag läst om eller som var jämnåriga med Augusta.

Många gårdar beboddes av för mig helt okända namn, men några fynd gjorde jag och äntligen fick jag ordning på kyrkans folk i Kvillinge, vilka de var och var de bodde.

Jag började med organisten och klockaren i Kvillinge församling. Han var inte ens nämnd i Augustas dagbok. Den enda kopplingen jag hittar, är i hennes kassabok 1853 efter bröllopet

22 Augusti
Till präster och klockare 60,-

Organisten och klockaren Carl Fredrik Tåhlin f. 1808

När jag noterat honom på min karta i Nybble, i närheten av Kvillinge kyrka, började jag leta digitala avtryck. Hans pappa var också organist liksom två av hans bröder. Tydligen var även detta ett yrke som gick i arv, åtminstone till sönerna. Carl Fredrik efterträdde sin bror som organist i Kvillinge 1832, 24 år gammal. Enligt en liten tidningsnotis hade han tagit examen i Linköping endast 17 år gammal. Brodern hade fått organisttjänst i Borgs och Löts församling. Carl Fredrik flyttar nu in på klockarebostaden Carlstorp, som lantmätaren vid avstyckningen 1797 beskrivit som:

”Denna äng hvaraf stuga och ladugårdshus äro uppbyggda, äpple och päronträd planterade, samt stenmur till hägnad i Öfra gafveln uppförd av nu varande Åboen Carl Jönsson”

Det lät som ett vackert litet ställe med fruktträd.

Så gifte han sig 1849 med Anna Vilhelmina Eugenia Sundstedt född 1824. De fick fyra barn. När den äldste sonen Carl Emil döptes 1851, var båda organistbröderna med som faddrar. Jag kan just tänka mig vilken vacker musik som spelades. Trots sina musikaliska faddrar, blev sonen Carl Emil inte organist. Han blev en framgångsrik bergsingenjör och arbetade både i England, Frankrike och Belgien förutom på många stora bruk i Sverige.

Carl Fredriks ”Wis bok”

När jag sökte på nätet efter Carl Fredrik snubblade jag över en berättelse i Östergötlands spelmansförbunds medlemstidning från 2009.

När Carl Fredrik var 27 år började han nedteckna visor i ett litet häfte ”Wis bok”. Boken som finns på Norrköpings stadsarkiv, innehåller 83 sångtexter under olika rubriker: ”Patriotiska och Krigsånger, Sånger med blandat innehåll, Erotiska sånger, Avskedsånger, Bröllopssånger, Barndomssånger, Dryckesvisor, Sångstycken från Theatern”.

Men nog måste Augusta haft en hel del med organisten att göra. Hon sjöng ju på tillställningar i bygden. Organisthustrun Nina Sundstedt var ju jämnårig med Augusta och även hon kom från en musikalisk familj i Östra Husby.

Organistyrket gick faktiskt i arv!

Men om nu inte Tåhlins äldste son blev organist, så hittade jag en annan intressant notis på nätet. Jag blev nyfiken, kunde hon vara släkt med organisten i Kvillinge?

Mycket riktigt, efter lite letande i födelseböckerna i Kvillinge, hittade jag Carl Fredriks och Ninas dotter Berta Augusta Kristina född 1856. 1899, året efter faderns död blir hon organist och klockare i Jonsberg, Linköpings stift. Men inte förrän hon fått kungens medgivande!

Sveriges första kvinnliga organist, Elfrida Andrée kämpade för kvinnors rätt att få bli organister. Hon blev också den första kvinnliga organisten i Sverige, efter att en motion om kvinnans rätt att inneha organisttjänster bifallits 1868. Men fortfarande var man tvungen att få kungens tillstånd 1898! Och självklart var fröken Tåhlin ogift, annars hade hon aldrig fått en sådan tjänst! I 14 år var hon organist i Jonsberg, ända fram till sin död 1914. Hon blev 58 år.