Så här i semestertider passar även jag på att turista lite och se natursköna och kulturella platser. Denna vecka har jag besökt ett av topp10 för de naturälskande 1800-talsmänniskorna, Imatraforsen.
Den här etsningen av Imatrafallen från 1878 av Berndt Lindström, hänger på väggen i vårt hotell, Neitsytniemen Kartano.
Augusta kom att tillhöra den första generationen turister under sina resor i Europa. Turismen blev först då ett begrepp. Under seklets första halva blev det både enklare och billigare att resa. Det som tidigare bara varit möjligt för den rika överklassen, blev nu tillgängligt även för medelklassen, när ångfartyg och tåg gjorde resandet betydligt billigare.
Imatrafallen
Nu blev själva resandet i sig ett nöje och en möjlighet att se sig om i världen. Reseguiderna med vackra beskrivningar av den sköna naturen lockade de nya turisterna. Så här beskriver Carl-Gustaf Larsson Imatraforsen i Turistföreningens årsskrift 1896:
”Så störtar Imatra förbi. Det sjuder och fräser, det hviskar och ryter, domnar af i sakta sorlande och ropar åter ut sitt blinda raseri i förakt för hvarje boja, hon slår sin himmelshögt hvirflande famn mot klippväggen och skvalpar om i håligheterna och stänker jäktade silfverlöddriga vågor i stenarnes springor. Men vattenskummet silar sig från häll till häll och är just i beråd att droppvis glida ner mot sin framstormande moders vilda barm, liksom för att kasta sig i nya omfamningar, då en ny våg möter halfvägs och vräker än högre. Imatras jättelika kungabröst höjer och sänker sig under de stora svala lungornas andedrag, trotsande, hotande, vittnande om evig hälsa – i själfsvåldig lek dansar Imatra fram.”
I slutet av 1800-talet började marknadsföringen också kompletteras med vackra turistaffischer. Den första finska reseaffischen publicerades 1893 och visade upp just Imatraforsen. Det var konstnären Akseli Gallen-Kallellas målning som prydde den nya affischen.
När Augusta besökte Trollhättefallen 1850 hade hon också läst resebeskrivningar, men blev lite besviken.
”Middagstiden anlände vi till Trollhättan i det vackraste väder och den mest qväfvande hetta. Hela sällskapet tycktes vara intaget af den djupaste beundran för vår Herres allmakt vid betraktandet af den storartade naturscèn som här möter den resandes blickar. Jag ensam stod stum och känslolös, (jag erkänner det med ledsnad) framför det imposanta Toppöfallet, som tillvan sig otaliga utrop af beundran från de öfriga besökande. Jag hade hört Trollhättan så mycket omtalas, på alla tonarter beprisas att jag, som vanligen blir fallet, på förhand uppgjort mig en målning deraf, som ingalunda motsvarades af verkligheten. Jag såg här ingenting annat än en, visserligen ganska respectabel vattenmassa, brusa under mina fötter och jag hade föreställt mig någonting dylikt hvarom jag, en och annan gång, läst i resebeskrifningar, ett fall kommande någonstädes från höjden högt öfver mitt hufvud, den jag kunnat se solens strålar återbryta sig i alla regnbågens färger, med ett ord, jag hade föreställt mig någonting som alldeles ej fanns och som tvifvelsutan var högst orimligt, och jag tyckte mig med samma plaisir, à peu près, kunna ståpå jernbron i Norrköping där samma scène erbjuder sig, fastän i miniatur.
Men I Imatra fortsatte fallen att imponera på besökare och hotell byggdes. Jugendhotellet Valtion byggdes 1903 efter tidigare eldhärjade hotell. Hotellet är ett vackert prov på sekelskiftets jugendstil, smyckat med en mängd fors-inspirerade motiv. Vissa delar tycker jag ser ut som ”Muminjugend” Hotellet ligger alldeles vid fallet.
Tyvärr släpps nuförtiden vattnet på endast under en kort stund varje lördag. Idag används de vackra naturkrafterna i forsen till elproduktion, något som inte var uppfunnet på Augustas tid.
Imatrafallet idag, inte en gnutta strömmande virvlande vatten…
Kerimäki – världens största träkyrka
Vi fortsätter tio mil norrut på vår 1800-talsresa och hamnar i Kerimäki 1848. Invigning av världens största träkyrka. Borde vara ett världsarv tycker jag.
Kyrkan är 45 x 42 meter och 27 meter hög. Ett av dåtidens mästerverk i byggnadskonst.
Kyrkoherden Fredrik Neovius ansåg sig behöva en kyrka som åtminstone rymde halva församlingen. 3000 sittplatser. I Kerimäki hölls stora marknader så kyrkobesökarna var många. Det tog tre år att bygga kyrkan och alla män mellan 15 och 60 år deltog i byggandet av den stora kyrkan
Det finns en skröna om varför kyrkan är så stor. Dåtidens fake news talade om att byggmästaren av misstag läste ritningarna i tum, men arkitekten hade gjort ritningarna i centimeter. Det skulle varit därför kyrkan blev 2,54 gånger större än planerat.
Kupolen och lanterninen.
Augustas dagbok 1848:
Wintern och sommaren 1848 tillbragte jag i hemmet, i den djupaste enslighet, någon gång afbruten af en visite från och till Krusenhof.
Tänk om hon istället gjort en tur österut, till Karelen, den där trista sommaren 1848.
Under ett par veckor har Sara och jag rest runt och besökt gårdar och trakter som Augusta har anknytning till. Sista dagen innan Sara lämnade Sverige för denna gång, passade vi på att åka ångbåt på Mälaren. Vi träffade många nya trevliga bekantskaper på vår utflykt precis som Augusta gjorde i juni 1851.
”Lejdenfrost bjöd mig att Onsdagen d:11 följa med honom åt Stockholm och naturligtvis emottog jag med glädje ett dylikt förslag. Wår Ångbåtsfärd var ganska treflig. Jag träffade flera bekanta ombord; Dagen var vacker och innan jag visste ordet af landade vi vid Riddarholmen der Farbror Hjort, Ljungstedt och Erik voro oss till mötes och togo mig med sig hem till Kungsholmen. Thorsdagen på morgonen kom Lejdenfrost till oss, då vi först rumlade på Raketenmed vin och tårta och sedan följde honom till Svithiod som klockan 2 lade från land.”
Sara och jag nöjde oss med att dricka öl på vår resa med S/S Mariefred. Jag vill inte kalla det att vi ”rumlade”. Men solen lyste och vi hade väldigt trevligt medan den vackra gamla ångbåten tuffade på. Så passerade vi Helgö. Just här blev alltså Augusta hämtad från sin ångbåt med en roddbåt.
Stafsund ”Upplands herrgårdar” från 1881, Klingspor & Schlegel. Litografi av A Ney, Stockholms länsmuseum
”Lördagen efter min ankomst voro vi bjudna af Lallerstedt ut till hans egendom Stafsund och klockan 8 på morgonen reste vi med Ångbåten Westmanland, hvars Capitain i parenthes sagt var en hjertans hygglig kar, samt blefvo midt ute på Mälarn afhämtade i båt. Dagen var mulen, men vädret i det hela oklanderligt.
Sjelfva Corps de logiet vid Stafsund är af sten, byggt under Carl XIItes tid. Rummen, en oräknelig mängd, äro mörka och dystra och meublerade på otreflig, gammaldags façon. Omgifningarna äro obeskrifligt vackra, och erbjuda öfverallt de mest olikartade vuer öfver Mälarn. Det hela är ståtligt, och vi tillbragte en ganska angenäm dag i det gröna och blefvo undfägnade med en storståtlig middag bestående af sex rätter mat och åtskilliga sorter viner. Om afton då vi skulle återvända med ångbåt hade vi försummat oss och fingo i det stället resa i hökärra till Kungsholmstullen. Wallenberg var med och en Magister Sohlmansom är medarbetare i Bore och som var orimligt anthousiastiskt sinnad för Dannemark, der han slagits i de frivilligas leder. Dagen efter vår landtliga utfärd besökte vi en exposition af Svenska slöjdalster, som verkligen var värd att ses, och väl arrangerad. ”
Hur Augusta lärt känna denna trio av politiker och tidningsmän vet vi inte, men förmodligen var det genom André Oscar Wallenberg. Han kom ju från Linköping precis somAugustas familj. Det måste varit fantastiskt för 24-åriga Augusta att få träffa dessa engagerade tidningsmän. Wallenberg, Lallerstedt och Sohlman drev den frisinnade tidningen Bore tillsammans. Augusta som älskade att diskutera, hade säkert jättekul. Och att åka hökärra med dem hela den långa vägen från Ekerö till Kungsholmen mitt i juninatten var säkert ett galet roligt minne. Jag önskar att hon beskrivit färden lite utförligare.
Sara och jag blev dock inte upphämtade utanför Stafsund, utan reste vidare med vår ångbåt till Mariefred. Där besökte vi Gripsholms slott istället. Vilket vackert slott det är, ljuset som faller in genom fönstren lockade oss att fotografera i det ena rummet efter det andra. Porträttsamlingen är också fantastisk. Där hängde ju porträttet på A O Wallenberg och en mängd andra 1850-talsfigurer som vi stöter på i vår research. Till skillnad från Augusta kunde vi åka tåg hem. Vi reste med Östra Sörmlands Järnväg och den lilla andraklassvagnen med resortstoppade soffor drogs med ånglok. Visst är ju detta tåg femtio år yngre än det Augusta reste med i Tyskland, men känslan med skakandet mot rälsen och ljudet av det tuffande ångloket är säkert densamma.
Augustas beskrivning av sin första tågresa i Tyskland 1847:
”Litet nyfiken om resan i de så mycket beprisade ångvagnarna skulle behaga mig, väntade jag med största otålighet i trainen, som ock snart anlände. Första entrén i vagnen behagade mig oändligen. Man blef af Monsieur le Conducteur inlåst i ett litet förtjusande cabinett, med lampa i taket och fyra resortstoppade soffor, två och två mot hvarandra. Man satte i gång och jag tyckte mig flyga genom luften. ”
När Sara åkte vidare till Bryssel, passade jag på att göra en utflykt på egen hand. Målet var Hjo med ytterligare en ångbåtsutflykt, denna gång med S/S Trafik från 1893. Och visst är det lustigt, men i Hjo pågick en stor ”exposition av Svenska slöjdalster”. Historien upprepar sig.
Midsommar 1845 tillbringade Augusta och hennes mamma vid Gustafsbergs badinrättning i Uddevalla.Jag skrev om mamma Annas förberedelser i förra veckans blogg. Gustafsberg benämns som Sveriges äldsta badort. Som brunnsort har den en ännu äldre historia.
På 1780-talet hade man som en del av behandlingen börjat komplettera brunnsdrickandet med salta bad och Gustafsberg kan därmed betraktas som Sveriges första badort. Kurorten blev populär 1804, när Gustav IV Adolf sänt sin sjuklige 4-årige kronprins till Gustafsberg för behandling. Bland andra Lars Johan Hierta, Fredrika Bremer, Esaias Tegnér och August Blanche besökte badet. Barnhusdirektionen lät år 1814 uppföra två varmbadhus, ett med sju rum och ett med sex. I det senare tilläts även de fattiga ta sig ett gratisbad. Båda badhusen finns kvar, idag konverterade till vandrarhem. (Wikipedia)
Säkert hade man ett fint midsommarfirande här 1845. Midsommarstång och lövade verandor prydde säkert den lilla badorten. Och säkert spelade brunnsorkestern och gästerna var finklädda. Men jag tror att man fokuserade på att dricka vatten från de två surbrunnarna. Inte som idag när vi dricker helt andra drycker till midsommar. Men just 1845 framfördes faktiskt ”Helan går” för första gången, inte just i Gustafsberg, men den ingick i operetten Modehandlerskan av Franz Berwald! Man kan kanske tänka sig att den typen av romantiska operetter turnerade runt på de svenska bad- och brunnsorterna vid denna tid. Under somrarna stängde konsertlokalerna i städerna och musikerna fick jobb just på brunnsorterna.
Sara och jag börjar vår sommarsejour i Augustas spår veckan efter midsommar. Det blir besök på slott, gårdar, kyrkor och brunnsorter i Östergötland, Västergötland och Södermanland. Sedan deltar vi i 1800-talsveckan på Torekällberget i Södertälje under tre dagar och berättar om Augusta och hennes värld. Kom gärna dit 29 juni-1 juli!
Vi avslutar sommarsejouren med en ångbåtsutflykt till Mariefred 4 juli.
Denna vecka börjar sommarlovet för många skolbarn. Mina egna har sedan länge slutat skolan, men fortfarande finns det något fantastiskt med denna tid när sommaren och sommarlovet känns oändligt. Sara skrev i veckan om att hon äntligen hittat Augustas lärare och skola. Jag vet hur många timmar hon lagt ner på att försöka hitta den och även jag gläds verkligen över att vi nu vet hur Augustas första tre skolår i Stockholm såg ut.
Våren 1845 studerade Augusta fortfarande i Stockholm. Vi vet inte var, men hon brevväxlade med mamma Anna hemma på Loddby.Anna planerade för en brunnsvistelse i Gustafsbergs badinrättning i Uddevalla under sommaren. I ett brev från april 1845 skriver hon:
”Jag har grufligt brått beständigt, jemte 1000 utgifter för denna kostsamma resa, vi måste vara nere till midsommar afton och måste nödvändigt vara her åter en 8ttadagar för Lejdenfrosts hemkomst, så att en 8ta dagar får vi väl med af andra therminen, det är mycket rum tagna redan till den första så jag tror ej att det blir så litet fara. ”
Hon skriver också om att Augusta borde se över sin svarta sidenklänning, kanske komplettera med svarta spetsar.
”det är nödvändigt på ett sådant plagg, du kan ej jemt vid brunn springa i din lilla blå”
”Nu låter jag putsa upp din halmhatt att ha i vardagslag, jag skall sända den ner han blir färdig. Jag har ej råd att köpa mer än en som får lof bli nogorlunda vacker.”
Sommarsejouren vid Gustafsberg var viktig. Hela tiden handlade det om att träffa de rätta människorna och underförstått den rätta blivande maken för Augusta.
Och medan Augustas mamma bokar rum för midsommar och veckorna efter, gör jag detsamma för Sara och mig. Vi ska ut och åka lite veckan efter midsommar och titta på de gårdar vi inte hunnit med tidigare. Och så ska vi övernatta på Hjulångaren Eric Nordewall II, som är en replika av den båt Augusta åkte med 1850 till Göteborg. Just nu är jag färdig med min nya sommarklänning i 1840-talsstil. (Jag kan ju inte jemt springa runt i min gamla Ikeaklänning, så nu har jag sytt en ny av gamla IKEA-gardiner 😉
Som en liten sommarhälsning kommer här den vackraste sommarvisan av dem alla. Ja, den heter faktiskt”en sommarvisa” i 1695 års utgåva av psalmboken.
Den blomstertid nu kommer Med lust och fägring stor:
Nu nalkas liufwe sommar Då gräs och örter gror; Den blida sol upwärmer Alt hwad har warit dödt; Då hon oß skrider närmer Blir det på nyo födt.
Under ett par veckor har Sara och jag rest runt och besökt gårdar och trakter som Augusta har anknytning till. Sista dagen innan Sara lämnade Sverige för denna gång, passade vi på att åka ångbåt på Mälaren. Vi träffade många nya trevliga bekantskaper på vår utflykt precis som Augusta gjorde i juni 1851.
Midsommar 1845 tillbringade Augusta och hennes mamma vid Gustafsbergs badinrättning i Uddevalla.
Denna vecka börjar sommarlovet för många skolbarn. Mina egna har sedan länge slutat skolan, men fortfarande finns det något fantastiskt med denna tid när sommaren och sommarlovet känns oändligt. Sara skrev i veckan om att hon äntligen hittat