Författare: Kerstin Melin

Sätt maskinen i gång herr kapten! – Tisdag kl 9.00 avgår M/S Juno

På tisdag kl 9.00 avgår M/S Juno mot Göteborg. Och vi är med! Med kappsäckar och hattaskar.
Vi kommer vara på Skeppsbron redan 8.00 för att hinna ta avsked ordentligt. Vita näsdukar kommer vifta och helst av allt hade vi velat bjuda på kaffe och en liten kaka. Men det finns ingen möjlighet för oss att arrangera det. Så om ni vill, ta med er egen kaffekorg. Ännu roligare är om ni kommer i 1800-talskläder. Vi har fotograf på plats!
Helst av allt skulle vi ta avsked sjungandes ”Ångbåtssång” av Otto Lindblad. Nu är ju inte M/S Juno någon ångbåt längre men vi lever oss in i 1800-talet och då var även hon en ångbåt.
Sätt maskinen i gång herr kapten!
Sätt maskinen i gång herr kapten!
Sätt machinen i gång!
Helsning vi sända från tonernas verld,
vänner på stranden som vifta med handen,
farväl, farväl.
På den gungande färd,
farväl, farväl,
på den gungande färd.
Se hur böljan i fören nu brusar!
Hör hur vinden i seglena susar.
Jag flyger bort från min älskling der,
med dess bild jag i mitt hjerta bär.
Kanske fäller hon en känslans tår,
ack! dess mening jag väl förstår.
Troget som böljan kysser stranden så vill jag älska,
ja, ja, så vill jag älska, så jag ju älska får.

Om Ångbåtssången och Otto Lindblad (Wikipedia)

Ångbåtssång är komponerad av Otto Lindblad. Det finns en myt kring Ångbåtssång som säger att Lindblad komponerade sången och övade in den med sina sjungarstudenter på en färd över Öresund till Köpenhamn år 1842. Det finns dock inga bevis för detta, troligtvis var Lindblad inte ens med på resan p.g.a. en längre tids sjukdom. Ur Lindblads dagbok kan man redan år 1830 finna anteckningar på strofer i sången. Ytterligare inspiration till sången fick Lindblad av Wilhelm von Brauns dikt ”Fantasi på en ångbåt” från 1840 som börjar med orden: ”Kaptenen ropar, maschinen i gång!”.

 

Det första kända framträdandet av Ångbåtssång ägde rum i mars 1843 av Lundastudenterna, dirigerad av Lindblad själv.
Vid avresan från studentmötet 1845 i Visby stämde Uppsalas studentsångare upp Otto Lindblads Ångbåtssång (”Sätt machinen i gång, Herr Kapten…”) när båten lämnade kajen.

Vart styr vi kosan sedan?

Under fyra dagar reser vi längs Göta Kanal. Har ni tid och lust, och är i närheten, vinka till oss under resan eller träffa oss under något av alla de strandhugg vi gör. I det detaljerade programmet finns tider för de olika stoppen:
Klicka på kartan så kan du se hela resan med tidpunkter när vi passerar.

Välkommen att möta oss under vår resa eller vid ankomsten till Göteborg!

Med näsan i arkiven får jag det bekräftat – Augustas första tio år är ganska sorgliga

Senaste veckan har jag suttit med min digitala näsa djupt försjunken i Riksarkivet bland kyrkböcker, bouppteckningar och gamla kartor.

Efter mitt förra inlägg med brevet som Johan Petter Söderholm skrev hemma på Ekeby, blev jag så nyfiken på var familjen bodde och varför man flyttade dit från Stora Gålstad.
Efter mycket letande i olika församlingars anteckningar om in- respektive utflyttande kunde jag göra en kronologisk tabell över hur familjen Söderholm flyttade. Men mitt i allt detta gifter sig systrarna och så dör både de och pappa Johan Petter.  Det hela blev lite rörigt.
Men vi tar det från början
Denna vecka ska jag inte plåga er med mer än de första 10 åren av Augustas liv.
24 juli 1827 föds Augusta på Stora Gålstads kaptensboställe. Augusta döps i Slaka kyrka, en vacker rosa kyrka, som gjord i marsipan.
Ekeby, Boxholm

1829 går pappa Johan Petter Söderholm i pension efter 40 1/2 år i krigstjänst. Ett halvår innan undertecknade han ett 9-årigt hyreskontrakt för löjtnantsbostället Ekeby i Boxholm. Varför de lämnar ett militärboställe för ett annat, har jag inte hittat information om ännu. Kanske var det en mindre gård som man kunde få hyra som pensionär. De flyttar dock inte dit förrän i september 1832. Men varför tog det så lång tid att flytta?

Gården verkar idag helt ha försvunnit, men i en skrift från 1828 ”Widegrens Östgötaskildring” beskrivs den som ”Ekeby, 1 1/4 H. f. d. Cornetts-Boställe wid nämnde Comp. och Regem. med åker till 20 T:rs årl. uts. Äng till 70 Lass Hö, godt Mulbete, Skog och något Fiske.” Jag läser i bouppteckningen efter Johan Petter Söderholm  att på gården bland annat fanns 12 kor, 1 tjur, 23 får, 5 svin.
1,25 hektar alltså och bostället var knutet till Skänninge kompani vid Kungliga Östgöta Kavalleriregementet. Enligt noteringen i dödsboken ägnade sig pappa Söderholm nu helt åt jordbruket och kyrkan.

Var låg bostället i Ekeby?

Utdrag ur bouppteckningen efter Johan Petter Söderholm

I en annan skrift från 1760 hittar jag äntligen en geografisk plats för bostället: ”Ekby, Cornetts-Boställe till nyssnämnda Compagnie; ligger i Kyrko-Byn”  Det betyder ju att gården låg i anknytning till den lilla vackra Ekeby kyrka, som även den är som rosa marsipan! Och hur såg en sådan här gård ut, undrar jag. I bouppteckningen kan man ana en kontur. Varje rum är specificerat med vilka möbler som finns.  Blå sängkammaren, gula sängkammaren, röda förmaket, stora förmaket, förstugekammaren, drängkammaren. I mitt huvud börjar jag möblera… Blå sängkammaren med säng med omhängen och beslag av brons, toilettebord, soffa, litet bort, 6 stolar och en matta.

Visst är det fantastiskt att vi i Sverige kan ta fram sådana här uppgifter. Allt finns sparat i kyrkböcker och domstolsarkiv och ännu roligare att så mycket digitaliserats! Här sitter jag hemma vid min dator och kan resa i tiden.
Vad händer sedan?
Amalia Söderholm

1832 gifter sig Augustas syster Amalia med textilfabrikören i Norrköping, Gustaf Leijdenfrost. Hon är 24 år.

I mars 1833 flyttar Gustaf och Amalia in på Loddby.
Men sorgligt nog dör Amalia ett halvår senare i barnsbörd, inte helt ovanligt på den tiden.
Och nu verkar det som om systern Charlotta flyttar in på Loddby, trots att hon inte är gift. I mitt inlägg förra veckan, om det lilla brevet skrivet i september 1834 bodde Charlotta på Loddby. Även en faster ”enkefru Scharin” flyttar in på Loddby i novemberg 1833.
1835, 29 april, dör pappa Johan Petter Söderholm i Frieselfeber på Ekeby 59 år gammal. Han efterlämnar hustrun Anna, sonen August 18 år, dottern Charlotta 28 år och dottern Augusta 7 år.
Charlotta Söderholm

I augusti gifter sig Charlotta med Gustaf Leijdenfrost som nu blir svåger för andra gången.

I november 1835 flyttar familjen, enligt kyrkböckerna, från Ekeby till Gustaf Leijdenfrost på Loddby. (Men som sagt bodde väl redan Charlotta där då) Men August kommer inte förrän 1836, han har varit volontär enligt kyrkoboken.
27 juni 1837 dör även systern Charlotta, i influensafeber.
                      –  –  –
De första 10 åren i Augustas liv präglas alltså av sjukdomar, död och flyttlass. Men sedan börjar en tid som ser så mycket ljusare ut. Familjen Hjort flyttar in på granngodset Krusenhof och med dem får Augusta nya kulturella intressen; böcker, lyrik och skrivande.

Uppdatering juli 2019

Sommaren 2018 reste Sara och jag runt i Östergötland och stannade till i Ekeby. En så vackert belägen by vid Svartån som slingrade genom landskapet. Vi gick runt på kyrkogården och letade efter Johan Petter Söderholms grav, men den är säkert borta sedan många år.
Senare på hösten blev jag uppringd av en man som hade hittat min blogg på nätet. Han kunde bekräfta att det var ”Bostället” i Ekeby där Augusta bodde. Augustas föräldrar var nämligen grannar till Jacob Berzelius fostersyster, som även hon tidigare hade bott på bostället.
I juni 2019 var Sara och jag åter i Ekeby, denna gång var kyrkan öppen och vi var med på högmässan och kyrkkaffet efteråt.
Så här ser Bostället ut idag.

Ett mycket litet brev från en pappa som brydde sig

Ekeby d: 27. Sept :1834

                      Min älskade Augusta.

Gud vare lof at jag feck lefva tils jag hade glädjen få bref från dig mitt lilla älskade barn. Gud vare lof at du får lära och vil lära, at din goda svåger Leijdenfrost tillåter dig få vara hos din goda rara och älskade syster Charlott som så moderligen omfamnar dig som lär dig älska gud – samt undervisar dig i läsa o skrifva och andra nyttiga sysslor.

Gud låte dig aldrig bekymra din goda syster Charlott, utan alltid vara lydig och läraktig.

Jag har framfört din hälsning till Hädda, hon blef så hjertligt glad. Tackar dig så mycket för densamma och sänder dig åter vänskapens allra varmaste hälsningar. Både mamma och pappa hafva Gud i lof hälsan. August är ej rätt frisk.

Mamma hälsar sist lilla älskade barn så moderligen godt. Glädjer sig at du är beskedlig lydig och läraktig. Mamma och pappa önskar at du alltid så måtte fortfara.

Du skal framföra Pappas och Mammas hälsningar till faster, Leijdenfrost och syster Charlott. Gud välsigne och bevare dig önskar din ömt tilgifne och hulda fader.

J.P. Söderholm

Johan Petter Söderholm

Johan Petter Söderholm var 56 år när han skrev det pyttelilla brevet till sin älskade lilla 7-åriga dotter.

Augusta var då hos sin storasyster Charlotte som nyligen gift sig med textilfabrikören Gustaf Leijdenfrost. Gustaf hade nyss begravt sin tidigare fru Amalia, syster till Charlotte och Augusta. Och när brevet skrevs i september 1834, visste ingen att även Charlotte skulle dö tre år senare i barnsäng. Som om det inte var nog, skulle även pappa Johan Petter Söderholm dö samma år, i ”trisselfelber”. (Om någon vet vad det är, hör av er!)

Det jag tycker känns så varmt, är att livgrenadjärskaptenen Söderholm, en tuff soldat som levt i fält under Napoleonkrigen, bemödar sig om att skriva till sin lilla dotter och önska henne allt gott. Sen viker han ihop det lilla brevet, precis som man gjorde på den tiden. Det blir inte större än en tändsticksask. Han lackar och sätter sigill på brevet, innan det skickas iväg genom Östergötland till Loddby utanför Norrköping.

På Loddby sitter en liten sjuårig Augusta och försökte läsa sin pappas skrivstil. Kanske får hon hjälp av sin 21 år äldre syster. Och tänk, det brevet fick jag vika upp och läsa häromveckan. Det kändes precis som jag var med. Vad glad jag är att få ta del av denna skatt! Och Augusta bevarade säkert det här brevet och tog fram det ibland. Hennes pappa dog ju snart efteråt, när hon bara var 10 år.

Så alla ni fäder (och mödrar), skriv till era barn, om än bara ett brev stort som en tändsticksask!

James Pelham, ”Young Girl and her Kitten Reading by a Fireside”

 

Dagar fyllda av sömnad och brev – ytterligare en 1840-talsklänning är klar!

Augusta var 1842-1845 inackorderad i Stockholm för att studera. Från de åren finns några brev sparade som mamma Anna skrev hemma på Loddby. Brev och paket skickades fram och tillbaka med ångbåten mellan Stockholm och Norrköping. Bland annat skickade Augustas mamma tyger till henne för att hon skulle sy upp kläder i Stockholm. ”Hon kan ju inte bara springa runt i den blå” skriver hon på ett ställe.

Augusta fick noggranna instruktioner för hur hon skulle använda tygbitarna på bästa sätt och hur ”symenniskan” skulle klippa och sy.
”En bit vitt taft följer som skall bli foder i den röda klädningen, men du skall be symänninskan klippa så att om det är möjligt att det blir till två klädningsfoder då du gömmer det ena till framdeles bruk. Jag vill önska den röda är i din smak, med vitt siden under tycker jag den är gentil, ett stycke rött följer till lif som jag önskar du mått få gjort på det modernaste sätt”
Ingenting skulle slösas bort i onödan utan de tygbitar som blev över skulle sparas i Augustas koffert på vinden. Men hon skulle vara noga så att inte råttor, regn eller tjuvar förslösade hennes tillhörigheter.
Klänning i 1840-talsstil

Det var intressant och kul att läsa dessa brev om tyger och sömnad just denna vecka, när jag precis håller på att sy en ny sommarklänning att ha till min stråbonett. Den nya klänningen är sydd av ett gardintyg som jag köpte på rea och alla spets är från en ful orange tyllgardin, inköpt på Kupan i Visby. Denna gång har jag inspirerats av en klänning från LACMA med pellerinkrage. Och precis som mamma Anna föreslår, så gör även jag min klänning tudelad, så att jag kan nyttja kjolen för sig och fästa den på snörlifvet.

”I den aflånga asken (som du med ångfartyget återsänder jemte öfvertyget till din kappa som nu väl är avsprättat.) är en vit taft kjorl som du merker lagom lång och låter sy för en linning som en annan underkjorl, vilken fästes när han brukas på snörlifvet, jag vill ej ha honom fastsydd vid lifvet ty då kan du ej begagna den till en annan klädning som du möjligtvis behöfver framdeles och äfven får.”
Visst är det ålderdomliga språket vackert, om än lite svårt att tyda ibland när det är oändligt långa meningar skrivna med gammal skrivstil.

”La Belle du Nord”, valsen till Augusta som inte spelats på 150 år

Noter

I vårt Augustaprojekt får man hela tiden ta fram gamla färdigheter som man inte utövat på länge. I arkivet med Augustas alla brev, dagbok och poesibok fanns även ett handskrivet notpapper.

La Belle du Nord – Valse pour le Piano. Offerte à Mademoiselle Augusta Söderholm par Gustaf Eklund.

Vem var då denne romantiske man som uppvaktade med en vals?

Första gången namnet Gustaf Eklund dyker upp i dagboken är när nya teatern invigs i november 1850. (Teatern ska få ett alldeles eget blogginlägg, så här nämner jag endast att det var Gustafs far, som också hette Gustaf)

Gustaf omnämns i dagboken som den där vännen som alltid räddar Augusta från tråkigt sällskap.

Juldagen 1851 samt även nyårsaftonen firade han med Augusta.

… 20 Norrköpingsbor voro församlade och det utaf den tråkigaste sorten. Lyckligtvis fanns der en liten Fru Lundmark från Malmö som var särdeles språksam, äfvensom värdinnan sjelf, och då nu Gustaf utgjorde tredje och jag sjelf fjerde person i detta lilla cotteri, så kunde vi göra hvarandra den complimenten att vi ömsesidigt bidraga till att förskaffa hvarandra en angenäm afton.

… Lördagen gick hela societeten till Himmelstadlund, men som det var vådligt att vara för mycket i sällskap med den mer än tillåtligt vackra och hyggliga Baron Rebinder, och jag för öfrigt intet hade någon särdeles penetrant för de visserligen artiga, men mer än vanligt tröga och tysta Carlscronaboarna, så gick jag i stället på spectaklet tillsammans med Mamma och Magister Nordvall, bjudna af den nyss från sin utländska resa återvände barndomsvännen Gustaf Eklund.

Gustaf och Augusta var årsbarn. Enligt en källa bodde han i Lübeck under sina första år.  Gustaf Johan Carl Eklund var en företagsam ung man (och det hade han förmodligen ärvt efter fadern som bekostade och uppförde den Eklundska teatern.)  Vid 23 års ålder tog i alla fall Gustav över och drev Torshags bomullsväveri med 200 anställda året efter. Och tydligen var han även musikalisk.

Låtskrivaren Gustav Eklund

Jag ser framför mig hur Gustaf sitter vid pianot med notpapper strödda kring sig och provar ackord och omsorgsfullt sätter noterna på pränt med en stålpenna. Han visste ju att Augusta fått musikalisk utbildning i Stockholm, både i sång och piano. Och hur glad hon måste ha blivit när hon fick dem.  Hemma på Loddby satt hon säkert vid sitt piano forte och tog ut noterna.

Själv satte jag mig vid pianot med de antika noterna och började klinka. De pyttesmå noterna var svåra att läsa och skilja från andra små fluglortstecken som jag inte vet vad de betyder. Men så småningom började något som kunde likna en vals att klinga från mina ringrostiga fingrar. Och rummet kändes plötsligt som ett Wienerkafé.

Det gick bra för Gustafs affärer i Norrköping. När Augusta gift sig med sin Adolf Nordwall, och flyttat till Strängnäs, gifte sig även Gustaf och fick fyra barn. Sonen Gustaf, även han grosshandlare och konsul, gjorde en välgärning för sin eftervärld. Han uppmanade allmänheten att skicka in porträttfoton och redan första året samlades 4000 bilder in till det nya porträttarkivet. Det finns idag på Norrköpings stadsmuseum.

Uppdatering 2020

I våras spelade vår vän Viktor Westergren in valsen skriven av Gustaf Eklund, och kommenterade den med: ”den har extra allt”.

Translate »