Augustas familj-arkiv - Sida 2 av 6

Faster Fredrika flyttade

Fredrika Söderholm är en av de kvinnor i släkten Söderholm som ständigt verkar ha flyttat runt och bott hos andra släktingar. När jag letat efter andra personer i släkten Söderholm i olika socknar, nog har även Fredrika stått med på någon rad. Och så var det ryktet jag hört, att hon skilde sig. Det var ovanligt på denna tid, men var det verkligen riktigt, att hon skilde sig? Jag var tvungen att följa henne från vaggan till graven, genom alla kyrkböcker och bouppteckningar för att få ihop hennes liv till en egen berättelse, även om den är lite hoppig och inte säger så mycket om hennes tankar och känslor runt sittsäkert ganska olyckliga liv.

————————————————————————————-

Augustas faster Fredrika var yngst i syskonskaran.

Den 16 november 1783 såg det lilla flickebarnet dagens ljus för första gången, även om det inte blev speciellt ljust i slutet av november.

Barndomshemmet Stora Gålstad i Slaka

Fredrika var Pehr Söderholms och Stina Hammarstrands 8:e barn. Den här dagen i november samlades de sex syskonen runt vaggan på militärbostället Stora Gålstad i Slaka socken utanför Linköping . Gustaf, 13 år, var äldst och Lotta knappt 2 år var yngst. Jag undrar vad mamma Stina tänkte om sin lilla barnaskara? Hon önskade säkert att de sju skulle få vara friska och äta sig mätta. Hennes förstfödda dotter hade dött endast två månader gammal. Men resten av barnen var friska och starka.

Pojkarna skulle så småningom tränas till officerare och flickorna giftas bort, troligen med lämpliga officerare. Det var ju oftast så, att man höll sig till sitt eget ”skrå”. Livet som officershustru visste hon allt om. Maken Pehr var kvartersmästare och någon av pojkarna skulle ju kunna ”ta över” efter honom. 9-årige Johan Petter skulle komma göra det, om några år.

Hos föräldrarna på Värö södergård i Kärna

Tiden gick och snart försvann Gustaf in i armen. Därefter Carl Adam som skulle bli skrivare och så till sist Johan Petter. De skulle tidigt lära sig sina yrken. Gustaf och Johan Petter gick som tänkt i faderns fotspår och Johan Petter var bara 12 år när han började sin militära bana. De två äldsta systrarna gifte sig och flyttade till nya gårdar och blev husmödrar. Några år senare flyttade Fredrika och hennes föräldrar till Värö södergård i Kärna socken, då storebror Johan Petter tog över Stora Gåhlstad. Så gifte sig även systern Christina.

Hos systern i Uggletorp i Landeryd

Nu föll det sig så att båda föräldrarna dog inom ett halvår när Fredrika var 28 år och hon fick flytta in hos sin storasyster Brita Maria på Uggletorp. Det började verkligen bli dags att hitta en äkta man till Fredrika.

Hon var 32 år när hon äntligen gifte sig i mars 1816 med mönsterskrivaren Samuel Scharin. Hans släkt fanns på Kapperstad säteri i Gammalkils socken och det blev där i socknen Fredrika kom att bo under drygt tio år.

Livet som gift i Gammalkil

Som nygifta flyttar paret in på gården Påtorp. Där tar de hand om en fosterdotter, 5-åriga Anna, dotter till pigan Anna Stina Jonsdotter på Mogesta i Östra Tollstad. Hon fick efternamnet Samuelsdotter. Det var ju vanligt att faderslösa barn fick efternamn efter sin fosterfar eller husbonde.

1826 flyttar de till gården Unnerstad västergård.

Frillesbo i Nykil

Året efter, 1827, flyttar Fredrika, Samuel och fosterdottern Anna till Frillesbo i Nykils socken som arrendatorer. 1829 var fosterdottern Anna 18 år och benämndes piga i kyrkboken när hon flyttade tillbaka till Gammalkil. Nu fanns tydligen ingenting som höll Fredrika kvar i äktenskapet med Samuel.

Efter fjorton års äktenskap ger sig Fredrika av.

Flyttar från maken till Ekeby

Hon får bo på militärbostället i Ekeby, den gård hennes bror Johan Petter skrivit kontrakt på, men ännu inte flyttat in i. Det blir Fredrikas tillflyktsort. Maken Samuel flyttar hem till mamma på Kapperstads säteri. Här insjuknar han och dör 1832.

Han kanske redan var sjuk när Fredrika gav sig iväg. Ingen skilsmässa finns registrerad och det underliga är att i bouppteckningen efter Samuel kan man läsa att han efterlämnat sin fru Fredrika, vilka makar ej bott tillsammans på 2 1/2 års tid och är för närvarande ej känt var hon bor och vistas. Sedan räknas arvingarna upp, hans moder änkefrun, hans två systrar samt en systerdotter. Men det blev inget arv till dessa kvinnor, bouppteckningen slutade med en skuld.

Sedan följer dock ett intressant tillägg till bouppteckningen. De fick tydligen tag i Fredrika, eller så var det hon själv som hörde talas om makens död och tog kontakt. Hon var ju fortfarande hans maka.

Som ytterligare tillägg till denna bouppteckning får undertecknad enka tillkännagiva att jag för att öka tillgångarna ej har något att uppgiva ej mer känner jag skulder.

Fredrika Skarin undertecknade den 20 maj 1832 i Skänninge, fem dagar efter bouppteckningen.

Nu är hon i alla fall änka och inte längre en förlupen hustru. Men 1832 flyttar hennes bror Johan Petters familj in på Ekeby och nu blir det trångt. Fredrika måste hitta något nytt ställe att bo på.

Hos släkten i Loddby, Kvillinge

På Loddby hos Johan Petters svärsom Gustav Lejdenfrost tar man emot henne. Han har nyligen blivt änkling och nu flyttar hon dit med sin brorsdotter som ska komma att bli Gustav Lejdenfrosts andra hustru.

1835 blir det fullt på Loddby också. Johan Petter Söderholm har dött och hans hustru och barn flyttar in hos Lejdenfrost. Dags för Fredrika att flytta igen. Men vart? Hon tänker sig nog att flytta till sin syster Lotta i Skänninge, men ändrar sig. Kan det bero på systerns alkoholmissbruk och att hon lever i misär?

Åter hos systern på Uggletorp

Istället flyttar hon till sin äldsta syster Brita Maria på Uggletorp igen. Det var 19 år sedan hon bodde här senast.

I 11 år blir hon kvar på Uggletorp. Båda systrarna är barnlösa. När Brita Maria dör 1846 måste Fredrika åter hitta ett nytt boende. Denna gång blir det Linköping. Fredrika är nu 63 år. Vi hör inget av henne förrän Augusta Söderholm skriver i sin dagbok:

Linköping

Måndagen d: 28 Junii 1852

Wi reste Hanna Sparre, Mina Tesdorf och jag den 20 Junii till Linköping för att se Hans Majestäts mottagning på Malmen.

Resan ner till Linköping var mycket treflig; Wi hade vackert väder, voro muntra till sinnes och sluppo vänta på hästar vid Gästgifvargårdarna. Om afton sedan vi anlänt till ort och ställe gingo vi på besök till Faster Scarin, som jag tror är sju gånger jämmerligare än hon förr varit, och derefter togo vi oss en sexa på Stadshuset.

9 april 1861 dör Fredrika i Linköping, 77 år gammal.

————————————————————————————-

Tack till Gammalkils hembygdsförening för en väldigt fin hemsida där jag kunde spåra Fredrika genom gårdsarkivet!

På hemsidan finns mer historia om gårdarna samt bilder.

Påtorp Här finns även en berättelse om Carl Jonas Love Almqvist som inspirerades av Påtorp.

Kapperstad

Unnerstad västergård

Bilder:
Landskapsskiss av Östergötland av Prins Eugen
Vilhelm Hammershøi, Sovekammer, 1890
Häradsekonomiska kartan öven Gammalkil, Lantmäteriet
Utdrag ur bouppteckning Samuel Scharin, Riksarkivet

Som man bäddar får man ligga – Var där en eller två kuddar?

Vad kan vi lära oss av denna historia? Man ska vara noga med hur man bäddar, men framför allt ska man nog inte gifta sig med någon man inte avser att bo ihop med. Om man nu kunde välja 1841. Det här är en historia om flera sorgliga människoöden.

Fortsätt läsa Som man bäddar får man ligga – Var där en eller två kuddar?

Faster Maria, släktens extramamma

Det här är berättelsen om Augustas faster Maria Söderholm (det är inte hon på bilden!) som kom att bli släkten Söderholms ”extramamma”. När hon inte fick egna barn, tog hon sig an släktens unga flickor som behövde ett tryggt hem. Hon är kanske inte så ovanlig för sin tid. Man bara gjorde så, tog hand om varandra.

Fortsätt läsa Faster Maria, släktens extramamma

Julgåvor till släktens fattiga 1852

Tomta, Ledberg Sn, Linköpings kommun

”Juldagen 1852

Jag har idag haft ett för ömkligt bref ifrån gumman Lotta. Hon är alldeles tröstlös och utarmad fattig. Hon riktigt tigger som eljest ej är hennes vana. Från Mina Bärg hade jag idag tiggarbref. Hon begärde ej mindre än klänning åt sig och döttrar. Jag skickade vad du samlat i asken mer kunde jag ej åstakomma.”

Hade Mina (Vilhelmina) Berg hört talas om att hennes moster Anna var generös? Åtminstone visste hon att de hade det gott ställt.

Julen 1852 satte hon sig i alla fall ner och skrev ett brev till sin moster Anna, Augustas mamma, och bad henne skänka henne och hennes döttrar varsin klänning. Det var ju i alla fall jul och rikt folk brukade ge julgåvor till de fattiga.

Minas syster Thilda (Mathilda) hade ju fått pengar skickade från Augusta året innan, så nog kunde de väl avvara några klänningar, åtminstone till de vuxna döttrarna. Mina Berg hade förutom fem söner, sju döttrar. Den äldsta var 21 och den yngsta 4 år.

Anna berättade om Minas ”tiggarbrev” i sitt julbrev till Augusta på juldagen 1852. Kanske hade släktingarna svårt att förstå att Gustaf Lejdenfrost, Augustas svåger, var framgångsrik fabrikör just för att han var noga med sina utgifter. En del skulle säkert kalla honom snål. (Vilket skulle visa sig vara helt fel vid arvskiftet efter hans död). Augusta fick ett månatligt underhåll som hon noga redovisade i sin kassabok, så något slöseri var det inte tal om.

Mamma Anna rotade i Augustas kista med urvuxna kläder. Det fanns inte mycket där. Oftast sydde de om gamla klänningar till nya. Då kom sömmerskan fru Brandt till Loddby. Hon var oerhört skicklig med nål och tråd. Mamma Anna hade tidigt lärt sig hur viktigt det var att tillvarata varenda tygbit. Men denna vinter handlade det nog mer om att sy in Augustas klänningar. Hon hade ju blivit så mager av sitt hostande och sin trasiga lunga. Anna kunde inte förstå hur Adolf ville gifta sig med ett sådant ”skrälle”, skriver hon i brev till Augusta.

Men kärleken verkade vara blind. Kärleksbreven mellan Augustas sjukrum i Stockholm och Adolfs studerkammare i Uppsala var frekventa, trots att Augusta blivit förbjuden av Professor Malmsten att skriva eller annat som gjorde henne echaufferad.

Men nu var Augusta i Stockholm och kunde alltså inte hjälpa henne att välja ut klädgåvor till kusinen Mina och hennes döttrar. Anna var nog lite förbittrad. Trots allt hade ju familjen Björkdal levt på god fot i sin vackra herrgård Tomta i Ledberg och på gården Leddamålen i Torpa. Visst hade hon förståelse för att livet blivit hårdare för änkan, Faster Lotta, och hennes döttrar sedan pappa Svante dött 1831. Det var slut med herrgårdslivet och de unga mamsellerna var kanske inte så bra på att rätta mun efter matsäcken. Yngsta dottern Mathilda (Thilda) hade fått ta arbete som jungfru hos släktingar och underhöll sin mamma med de få slantarna hon i bästa fall fick ut. Augusta hade skickat dem pengar till hyran förra året.

Storasyster Mina hade gift sig redan innan fadern dog. Det var ju den vanliga ordningen, att bli försörjd av en make. Sedan hade hon fött 12 barn och skulle ett år senare föda ytterligare en son. Inte konstigt att de hade det knapert.

Augustas mamma suckade och packade ihop kläderna från kofferten i ett litet paket. Hon skulle skicka det till familjen Berg i Ledberg. Det var ju dit faster Lotta och kusinerna ständigt återvände, inte till herrgården Tomta, men till släktingar i socknen.

Anna tänkte tillbaka på sin egen barndom på Åserum. Hon och hennes bror blev moderlösa som tonåringar och fick flytta in på en grannes gård då fadern var för gammal att ta hand om dem. Anna hade gift sig tidigt och därmed blivit försörjd. Och lilla Augusta blev ju faktiskt faderslös som åttaåring. De hade haft tur som hade svågern Gustaf Lejdenfrost, som blivit deras försörjare. Vad hade hänt annars? Hade de också fått resa runt bland välvilliga släktingar som guvernanter eller jungfrur och levt på andras välvilja. Det hade aldrig blivit någon Tysklandsresa eller utbildning i Stockholm. Inte heller några vackra klänningar eller baler. Inte heller någon dagbok till eftervärlden.

Nej i Annas och Augustas värld fanns inte något som hette ”tur”. De trodde fullt och fast att det var Försynen eller ”den store Givaren” , som var Augustas namn på Gud. Inte konstigt att de hela tiden var så tacksamma mot Gud. När folks liv helt ställdes på ända beroende på sjukdomar och död fanns ingen annan tröst än religionen.

Faster Lotta Björkdahl f. 1779 var syster till Augustas pappa Johan Petter Söderholm

Hon var gift med Svante Björkdahl f. 1767

De hade barnen

Peter Björkdahl f. 1802

Vilhelmina (Mina) Berg f. Björkdahl 1809

Mathilda (Thilda) Björkdahl f. 1816

som alltså var kusiner till Augusta

Jag kommer berätta mer om denna familj. Kusinen Matilda finns med i dagboken och i brevsamlingen.

Badresa i fotspåren på Adolf Nordwall

Som ni alla vet kan Sara och jag inte göra några Augustaresor i år. Vi skjuter upp dem till nästa år. Hela tiden hittar vi nya utflyktsmål som vi samlar på vår lista. Jag passade ändå på att göra en resa tillbaka till den tid då Augustas efterlämnade make Adolf levde. Jag och min dotter Amanda reste på badresa till prinsessan Eugenies sommarhem Fridhem söder om Visby.

Prinsessan Eugenie var jämngammal med Augusta, född 1830, och förmodligen hade hon precis som Augusta tuberkulos. (Kungabarnens informator hade tuberkulos kan ha smittat flera av kungabarnen) Eugenie hade i alla fall klena lungor och mådde bra av havsluften på Gotland. 1860 lät hon bygga en sommarvilla i Schweizerstil ovanför stenstranden nära Högklint. Fridhem blev så småningom en liten koloni som besöktes av både konstnärer och musiker. Eugenie ägnade sig både åt konst och musik. Det kan jag mycket väl förstå, ljuset här på stranden påminner mycket om ljuset i Skagen.

Det var här jag och min dotter tillbringade ett par varma augustidagar tillsammans med vänner från 1800-talssällskapet. Klädda i tidstypiska kläder från slutet av 1800-talet badade vi, utövade sporter i parken, sjöng psalmer i salongen och åt middag tillsammans medan solen sjönk i havet och färgade hela viken som en Kröyertavla.

Vad har nu Eugenie med Augusta att göra?

Augustas make Adolf Nordwall kom att bli 1800-talets största förespråkare för djurskydd. Eugenie var en stor filantrop och månade både om människors och djurs välbefinnande. Hon hade hört talas om Adolf och bad honom att bli ordförande i den organisation som hon grundade 1882, Nordiska samfundet för bekämpande af det vetenskapliga djurplågeriet . I vårt släktarkiv finns två brev från Eugenie där hon ber honom agera i djurrättsfrågan.

Förmodligen var Adolf aldrig på Fridhem eller ens på Gotland. Men hans barnbarn Eva Svinhufvud bosatte sig i Visby efter giftermålet med Sigurd Melin. Eva och Sigurd var vår farmor och farfar. Eva skrev dagbok i hela sitt liv! Vår kusin Annika Melin har med utgångspunkt från hennes dagbok och brev, skrivit en bok om farmor Evas intressanta liv Farmor och jag; en historia om 1900-talet.