Augustas familj-arkiv - Sida 4 av 6

Lilla Gerdas dop och hennes faddrar

1853 gifte sig Augusta med Adolf Nordwall. I augusti 1854 föddes lilla Gerda som blev sin mors ögonsten. Hur Augusta orkade med graviditet och förlossning trots sin svåra tuberkulos är ett under. Det finns inga brev eller anteckningar om hur hon hade det under den tiden. Men både mor och dotter verkar ha klarat det bra eftersom lilla Gerda döps två veckor gammal.

Tidigare i dagboken och i brev, beskriver hon sina vänners och släktingars dop. Det är viktiga händelser och hon kallar dem inte dop, utan fadderskap. Det ska vara flera faddrar i par. Hon diskuterar ofta vem hon ska ”stå fadder emot”. Ett exempel ur dagboken 16 maj 1852:

Det har varit Fadderskap hos Schuberts i dag. Hanna Sparres lilla dotter döptes och kallas enligt min önskan Sigrid. Mina Testorf stod fadder mot Ferdinand och Jag mot Gustaf Eklund.

Lilla Gerdas dop finns inte beskrivet annat än i dopboken i Strängnäs stadsförsamling den 3 september 1854.

Där kan man även läsa vilka faddrarna var:

Rådman Adolf Fredrik Nordwall, målning av Erik Wahlbergsson 1836

Rådman A.F. Nordwall Han var Adolfs farbror och rådman i Linköping. Det var till honom Adolf dedikerade sin doktorsavhandling, så han måste varit en favoritfarbror som han såg upp till. Jag hittade ett ungdomsporträtt på honom på nätet.

Majorskan A. C. Söderholm Henne känner vi väl, det är Augustas mamma Anna.

Grosshandlare G. Lejdenfrost Gustaf Lejdenfrost känner vi också väl. Han är Augustas svåger och har ju även varit hennes förmyndare sedan hennes pappa dog. Intressant att han nu kallas grosshandlare och inte textilfabrikör. Han övergick alltmer till ullimport, så det är säkert mer korrekt att kalla honom det.

Fru U. C. Nordwall Det är Adolfs mamma Ulrica Christina född Callerström.

Hr O. M. Agrelius Den gubben känner vi inte, än…

Mamsell Nanna Hjort Augustas barndomsvän från Krusenhof, som hon senare bodde hos i Stockholm under sin sjukdomstid.

Men vem var Agrelius?

Otto Marcus Agrelius minnessten på Norra begravningsplatsen

Jag letar på nätet igen. Det finns några att välja bland. Först var jag inte säker på initialerna men så dyker en man upp på skärmen. Otto Marcus Agrelius. Visst lät namnet bekant men det var inte Marcus Aurelius, den romerske kejsaren! Marcus Agrelius föddes i Vadstena 1828. Kan ju stämma. Ju mer data jag hittar desto säkrare blir jag. Han studerade i Uppsala 1846. Det gjorde även Adolf. Han blir ingenjör och anställs vid Köping-Hults järnvägsaktiebolag. Där arbetar han vid tiden för Gerdas dop. Det är inte så långt från Strängnäs.

Det måste vara en av Adolfs goda vänner från tiden i Uppsala. De borde båda två ha tillhört Östergötlands nation. Om Adolf höll sig till den filosofiska världen så var Marcus ingenjören som förblev järnvägen och dess byggande trogen. Han kom att bli direktör och ordförande för en rad bolag, kommitteer och föreningar under 1800-talets stora järnvägsetablering i Sverige.

Och det lilla dopet i Strängnäs. Jag undrar om Marcus och Augusta samtalade om hennes järnvägsresor i Tyskland 1847?

Själv satt jag idag och bläddrade i liten en bok vi fått låna av vår släkting och ättling till familjen Schubert. Boken heter Jernvägsskola och är en underbar liten bok från 1857 som Ludvig Schubert, Augustas kusinbarn, hade som lärobok.

Beskrivningarna är är helt underbara.

Första kapitlet ger svar på de grundläggande frågorna.

Vad en jernväg är

En sådan väg, som på hvilken fordonen ej få fritt rulla på alla ställen af dess bredd, utan endast i bestämda oföränderliga spår, hvilka vanligen bestå af gjutna jernskenor.

Hur uppstodo jernvägar?

Jernvägarne hafva att tacka för sin tillvaro samma sträfvanden, samma behof, som lärde oss bygga vanliga vägar, de nämligen, som framkallats af en ökad rörelse och ökade förbindelser mellan menniskornas boningar. Menniskan är ett väsende som endast genom umgänge med sina likar kan närma sig sitt yttersta mål, derföre gynnas och det allmänna framåtskridandet aldra verksammast genom kommunikationernas underlättande.

I den lilla boken ges svar på alla frågor man kan ha om järnvägar. Korta små stycken om ämnen från olika sorters räls till varför det är dyrt att bygga tunnlar.

Eller vad sägs om ”Hvilka medel använder man för att förminska de faror, som utan tvifvel äro förknippade med mycket hastiga jernvägstransporter”

När man kommer till kapitlet Förvaltning beskrivs först ”Hvaruti består en jernvägs förvaltning” och sedan kommer rollbeskrivningar vad var och en ska göra för att järnvägen ska fungera! Kanske något för SJ att ta fram igen

Studenternas Uppsala på 1840-talet

Förra veckan var vi i Uppsala för att leta spår efter Augustas man Adolf Nordvall. Det var en fantastisk vårdag, solen lyste och parkerna fylldes av studenter. En del låg i gräset och solade, andra firade en födelsedag med sång och tårta och några satt fördjupade i sina böcker. Kanhända såg det likadant ut på vårarna under 1840-talet då Adolf studerade där.

Prins Gustaf, statyn av Carl Eldh utanför Carolina

Ja, inte riktigt. Vi bestämde oss, som alltid när vi gör våra Agusta-utflykter, att skala bort allt som inte fanns i mitten av 1800-talet. Bort med alla moderna hus, alla bilar och cyklar och folk som stirrar i sina mobiltelefoner.

Vad återstår då? Alla de gamla byggnaderna, Universitetet, Slottet, Domkyrkan (men med kortare kyrktorn) och gatorna runtomkring. samt några gator runt ån och bort mot Svartbäcksgatan och Linneträdgården. Helt andra ljud. Forsens brus utanför museet. Människors samtal. Slamret av porslin och glas på Domtrappkällaren. Men hästarnas hovklapper saknade vi. Och vi saknar de uppklädda studenterna i frack och höga hattar.

Vi började våra efterforskningar på biblioteket, Carolina Rediviva. I den allra innersta läsesalen fick vi hjälp att ta fram matriklar över studenter på 1800-talet. Men inget napp, mer än Adolfs avhandling från 1851, Om Kants deduction af de rena förståndsbegreppen. Men den har vi sett förr. Efter sin doktorspromovering 1851 blev Adolf docent i etik men flyttade sedan 1853 till Strängnäs och blev lektor, när han gift sig med Augusta.

Vi var inte ute efter hans filosofiska arbeten, utan vi ville veta hur hans liv i Uppsala såg ut, var han bodde och hur hans studentliv var. Vi hittade ingenting. Inte heller på museet. Sista försöket var Universitetets arkiv. Men de stängde tidigt. Det var ju så vackert väder 😉

Prins Gustaf och hans två bröder på föreläsning av Johan Christopher Lindblad i Theatrum Oeconomicum vid Uppsala universitet 1846.

Vi har ju läst Adolfs brev till Augusta. Där berättar han ingenting om sitt studentliv, bara hur mycket han längtar efter henne och hur han oroar sig för hennes hälsa och hur han hämtar och lämnar brev på postkontoret. Vi bestämde oss för att göra en liten rundvandring i de gamla kvarteren. Då skulle vi i alla fall kunna se hur husen såg ut. Uppsala var ju inte så stort på i mitten av 1800-talet. På många av husen finns plaketter som beskriver vilka som bott där och vad husen används till. Vi hittade flera hus som använts till studentrum, så möjligen var det så han bodde. Vi sökte efter Östgöta Nation och upptäckte då att nationen i mitten av 1800-talet låg i Linnéträdgårdens orangeri!

Sångarprinsen och vårsångerna

Vi avslutade vår stadsvandring vid statyn av Prins Gustaf, sångarprinsen. Imorgon är det Valborgsmässoafton och traditionen bjuder att vi sjunger vårsånger, och många av dem är skrivna av just prins Gustaf. Lustigt nog kommer nästan alla de traditionella vårsångerna samma tid, mitten av 1800-talet.

Prins Gustaf föddes 1827, samma år som Augusta, och studerade i Uppsala samtidigt som Adolf. Det var han som skrev Studentsången och Glad såsom fågeln och många andra sånger. Kanske sjöng Adolf dem för Augusta, eller så fick hon noterna av honom när han hälsade på i Stockholm. Det var ju hon som var sångfågeln.

En annan kompositör och sångare var Gunnar Wennerberg, som också studerade och undervisade i Uppsala under 1840-talet. Hans sångsamling Gluntarne som kom ut 1847-1850 och skildrar studentlivet i Uppsala. Här är gudagott att vara… är en av dem. Lustigt nog blev Gunnar Wennerberg expeditionssekreterare på Ecklesiastikdepartementet i början av 1860-talet. Då arbetade även Adolf Nordvall där som expeditionssekreterare. Jag undrar om de talade om studenttiden i Uppsala på fikarasterna?

Till sist måste jag även nämna min egen favorit-vårsång från samma tid, Under hägg och syrén (Blommande gröna dalar…) skriven av Zacharias Topelius. Nej, han studerade inte i Uppsala utan i Helsingfors. Denna finstämda sång skrev Zacharias på sin vackra lilla gård Kuddnäs i Nykarleby, där han gick under de blommande syrenerna vid Nykarlebyån. Den publicerades 21 juni 1855, ett par veckor innan Augusta dog i Varberg, så den fick hon aldrig höra.

Glad Valborgsmäss!

(Översta bilden: Ågatorna med Nybron. Litografi av Alexander Nay (1870).) Notera domkyrkans korta torn på den tiden!

Stora Gåhlstad, vilken kartskatt eller skattkarta?

Hur kunde vi missa det? Förra året när vi åkte runt i Linköpingstrakten hade vi lite ont om tid, så vi valde att titta på Lambohov istället för Stora Gålstad, eftersom vi inte trodde att gården fanns kvar. Jag vet inte hur vi letade då, men när jag nu tänkte börja skriva om Augustas födelsegård, hittade jag byn på Eniro! Sedan blev det en lång resa för att identifiera de olika gårdarna som ingår i byn Stora Gålstad och avgöra vilken det var Augusta bodde på, och om den faktiskt finns kvar idag.

På min väg mot att hitta rätt gård, lärde jag mig ytterligare en bit svensk historia, storskifte, laga skifte och militärboställen.

Jag började med Google maps, ingen träff på Stora Gålstad, förmodligen var det därför vi inte hittade dit förra våren. När jag sökte på nätet fanns referenser till flera gårdar i Stora Gålstad: Storgården, Västergården, Mellangården, Källgården, Prästgården och Aspegården. Jag tog för givet att det var Storgården, kanske för att det i alla dokument benämns Stora Gålstad. Men det var bäst att gå till botten och ta reda på hur det såg ut på 1820-talet. I Lantmäteriets historiska kartor hittade jag både kartor och dokument rörande St Gålstad. Nu fick jag också bekräftelse på att det var ett militärt boställe och ingen egen ägd gård. I kyrkböcker och andra handlingar benämns bostället efter vilken rang soldaten hade vid det aktuella tillfället. Därför heter det allt från Corpralbostället ända till fram till Adjutantbostället. Det gör det hela lite knepigare när man ska söka.

1868, 40 år efter Augustas födelse, såg kartan ut så här:

Jag gick ytterligare bakåt i tiden och nästa karta jag hittade ritades 1856 då man genomförde ”Laga skifte”. För mig ser det ut som ett broderimönster med massor av stygn. Men nu kan jag förstå varför man genomförde denna jordreform! Alla ”stygnen” är ju små jordlotter.

Laga skifte i Sverige beslutades år 1827 och principerna i denna skiftesstadga gällde till 1928. I vissa delar reviderades stadgan 1866, men ersattes av 1926 års lag om delning av jord som trädde i kraft 1/1 1928. Syftet var att slutföra de jordreformer som påbörjats med storskiftet och enskiftet. Läs mer (Wikipedia)

Redan 1774 genomförde man ”Storskifte” på Stora Gålstad. Då såg det i princip likadant ut med alla små lapptäckesbitar av jord.

Storskiftet var i Sverige (med Finland) ett av regeringen understött ägoskifte av mark inom landsbygdens byar beslutad 1749, och den första större jordreformen i riket, där tegar slogs samman så att varje bonde fick ett fåtal sammanhängande åkrar. Läs mer (Wikipedia)

Och se där, där finns beskrivet att ”Corporalsbostället” är det lilla huset i mitten märkt E! Och dessutom står det att Augustas farfar kvartersmästaren Petrus Söderholm nyttjar ägorna. Det är lustigt att man ibland förändrar man förnamnen så att de blir lite ”finare”. Han hette egentligen Per. Vad som också är intressant på denna karta är att till gården hör en liten stuga, långt ner till höger. Det ser ut som en jaktstuga, eftersom den ligger mitt i skogen.

Nu ska jag bara frossa i ytterligare en karta, från 1692. Det är ju så fantastiskt att man kan se alla dessa gamla kartor digitalt! Vad som är speciellt med denna karta är att man kan läsa vilken jordmån det är på de olika åkrarna. Och sedan är de ju bara för söta, de små husillustrationerna med rök i skorstenarna!

När jag hittade Augustas farfar omnämnd på kartorna från 1700-talet, var jag tvungen att ta reda på lite mer om dessa militärboställen. Augustas farfar flyttade in på Stora Gålstad 1764.

Krigsarkivet igen

Jag gjorde en liten utflykt till Krigsarkivet igen för att titta på deras dokumentation om Stora Gålstad. Snart satt jag med enorma böcker från 1700-talet och framåt innehållande husesynsprotokoll. Här fanns alltså beskrivningar av gården. Vilka byggnader och ägor som fanns, till och med hemlighuset! Sedan fanns noterat hur välskött det var och vilka förändringar som behövde göras. Det är dock svårt att läsa den gamla handstilen!

Men 1832 gjordes den sista synen, i samband med att familjen Söderholm flyttade ut efter att två generationer bott där. Det dokumentet var lättläst och jag kunde bland annat läsa att huset bestod av en sal och fyra kammare.

1805 gifte sig Augustas pappa Johan Petter med Anna Catarina Fagerström. Hon flyttade då in på gården där Johan Petters föräldrar och syskon bodde. Men året efter flyttade föräldrarna till en av döttrarnas gård ett stenkast bort. Det tyckte förmodligen Anna C var skönt. Hon födde de året deras äldsta dotter. Så först tog Johan Petter över sin fars lön (mitt förra blogginlägg) och sedan även hans boställe. Så var det nog även inom det militära, man ärvde både yrken och bostäder.

Ja just det….

Hur ser Stora Gåhlstad ut idag?

När jag jämför kartbilderna, lägger dem på varandra så är jag ganska övertygad om att det som idag heter Gålstad Mellangård är det tidigare militärbostället. Jag ska verifiera det så småningom, men materialet om alla militärbostäder som försåldes finns i Härnösand och är inte digitaliserat.

Men om det är rätt så ser gården ut så här enligt bilden på Eniro. (Till vänster ser man Västergården) Visst är den söt! Sara och jag får göra en utflykt dit i sommar.

Uppdatering 12 april

Nej, det var inte Mellangården som var militärboställe. Det låg bredvid, till höger i bilden ovan. Förmodligen rivet och är idag trädgård. Men säkert tultade Augusta runt även på denna gårdsplan, hos grannarna.

Anna, superhjälten som överlevde dem alla

Vem var hon egentligen, Augustas mamma?

Hon är lite av ett mysterium, Anna Catharina Söderholm. Hon finns hela tiden med i bakgrunden. Det är hon som ser till att Augusta får utbildning, får resa på badorter, får lämpliga kläder uppsydda för ett liv i de rätta kretsarna. Vilka planer hade hon för sin dotter? Vad hade hon själv med i bagaget, eftersom hon visste vad en ung kvinna skulle veta och kunna för att lyckas i mitten av 1800-talet? Hon skriver sina brev på ett bildat sätt, men vi vet inget om hur hon fick sin bildning.

När Sara och jag gjorde vår resa i Augustas fotspår, var det lika mycket i mamma Annas. Anna var ju faktiskt jämnårig med oss när hon gjorde sin Tysklandsresa.

Anna Catharina Fagerström föddes 1788, året före franska revolutionen. Hennes far, sergeanten Gustaf Fagerström, var 70 år när hon föddes. Det var hans första barn trots att det var hans fjärde äktenskap. En tuff gubbe som blev 90 år. Han överlevde sin hustru med sju år, Anna Elisabeth Lilja från Snararp i Asby socken.

Vid 18 års ålders gifte sig Anna med den 13 år äldre Johan Peter Söderholm och bosatte sig på Stora Gålstad i Slaka socken utanför Linköping. Johan Peter var kapten vid Andra lifgrenadjärregementet. När jag läser om var de höll hus, inser jag att Augustas pappa var frånvarande långa tider. Regementet var utomlands i krig under ganska många år. Kanske kom han hem mellan insatserna i Finland, Norrland, Skåne och så till sist, i Sveriges sista krig, i Tyskland under Karl XIV Johans befäl. Han måste varit med när Napoleon besegrades 1814.Det måste varit tufft för Anna (och alla andra soldathustrur) att ha sin man så långt borta och inte veta om han skulle överleva. Under tiden fick Anna sköta hus och hem hemma på Stora Gålstad. Och så kom barnen.
1806 föds Charlotta, 1808 Amalia, 1810 Emilia som dör vid ett års ålder. Sen är det ett hopp fram till 1817 då August föds. Kan det bero på att maken var utomlands i krigstjänst? Sen kommer ytterligare ett hopp på 10 år tills Augusta föds 1827.

Augusta är ett riktigt sladdbarn. Anna är nu 39 år och hennes två äldsta döttrar giftasvuxna. Som vi tidigare berättat, gifter sig Amalia med textilfabrikör Gustaf Lejdenfrost men dör i barnsäng. Sedan dör Annas make Johan Peter samma år som dottern Charlotta gifter sig med Gustaf Lejdenfrost. Och två år senare dör även Charlotta, i influensa.

Nu har mamma Anna två barn kvar i livet. August som visar tecken på alkoholism och som dessutom har Tuberkulos. Enligt dagböckerna är det bara bekymmer med honom. Det är nu mamma Anna satsar allt på sin yngsta dotter. Med stöd av sin svärson Lejdenfrosts pengar ser hon till att Augusta kommer till Stockholm och får gå i flickpension. Hon propsar på att Augusta förutom franska och tyska ska lära sig engelska, ett språk som på den tiden inte var ett av de största.Man kan undra varför? Vilka planer hade hon för sin dotter. Jag har tidigare även beskrivit hur hon skickar sidentyger till Stockholm för att Augusta ska sy upp lämpliga kläder för att smälta in i Stockholmssocieteten och hon förbereder Augustas garderob för den kommande badsejouren på västkusten.

Och så 1847 gör de den fantastiska resan till Tyskland tillsammans. En riktig mamma-dotterresa! Och mamma Anna hänger med på allt, till och med vandringar i bergen. Det tror vi i alla fall. Det står inget om att Anna inte är med. Så 60-åriga Anna måste även hon ha haft bra kondition för att orka med turerna i Sachsiska Schweiz. En två månaders resa mitt i heta sommaren måste nog ha tagit på krafterna. Men så roligt det måste varit för dem båda att ha alla minnen att tala om hemma i Norrköping.

Jag undrar sedan vad Anna tyckte om de unga herrar som uppvaktade Augusta? Och hur tog hon beskedet att Augusta förälskade sig i en lektor utan förmögenhet och gods. Kanske uppskattade hon hans intellekt? De verkar ha kommit bra överens enligt den brevväxling som finns mellan dem.

Vi kan i alla fall i breven mellan Adolf Nordvall och Augusta läsa att Lejdenfrost inte gillade partiet. Kanske hade han egna planer, men det vet vi inget om.

Men nu börjar en period i mamma Annas liv som blir väldigt tung. Augusta skickas till Stockholm för att kurera sin tuberkulos. Det enda glädjeämnet är nog Augustas bröllop, men Anna skriver i breven till Augusta att hon borde åka till Varberg för att kurera sig. Augusta och Adolf flyttar till Strängnäs och sommaren 1854 föds lilla Gerda som ska bli Annas lilla skyddsling. Augusta blir allt sämre och som jag skrev tidigare i höstas så reser Adolf och Augusta till Varberg i juli 1855, Augustas sista resa. Och mamma Anna har hand om Gerda som skriker och har ont. I ett av breven beskriver Anna att hon till slut tar till gamla huskurer och trolldomsknep! Intressant, och de som var så religiösa!

Jag var aldeles rådlös, i min förtviflan sökte jag i mina gamla papper och fik rätt på ett medel för skrikiga barn bestående af bävergäll vitlök svavel och nogra andra örter som lades i en karmosinröd pose och hängde på bröstet. Om nu det onda har agerat ut, eller trollposen gjorde det, alltnog hon sof följande natt hela natten och har altsedan varit snäll.

Och medan mamma Anna pysslar om Gerda, dör Augusta endast 28 år gammal. Anna är 67 år och har förlorat hela sin familj. Inget av barnen blev över 30 år. Anna flyttar nu till Adolf i Strängnäs där hon får ta hand om lilla moderslösa Gerda. Det är andra gången hon får flytta in och ta hand om de som är kvar. 1870 dör Anna 82 år gammal.

Under hennes levnad har mycket hänt och ändrats i Sverige och Europa. Länder och kungariken, revolutioner, krig, industrialisering, skolväsende, skråväsendets avskaffande, ståndsriksdagens avskaffande, ångfartyg, Göta kanal, järnväg… ja det finns hur mycket som helst att räkna upp. Och under alla dessa år fick hon kämpa för att hålla sin familj på fötter. Resultatet blev ett enda barnbarn, Gerda, som kom att bli en anmoder till sex barn, många barnbarn, ännu fler barnbarnsbarn varav Sara och jag är två och sen tappar vi räkningen på hur många som finns i nästa generation.

Vi har nog Anna, superhjälten, att tacka för mycket. Och visst ser hon ut lite som en superhjälte med sina lustiga spetsprydnader. I släkten kallas hon för ”Gumman med ruskorna”

Grattis på 190-årsdagen, Augusta, på sjusovaredagen!

27 juli 1847 föddes Augusta Söderholm på Stora Gålstad i Slaka församling i utkanten av Linköping. Endast en anteckning om födelsedagsfirande finns i hennes dagbok. Det är 1851. Augusta firar födelsedagen med att gå till nattvarden. Kanske ansågs födelsedagsfirande fortfarande lite syndigt, ”att fira den dag då man fötts till det av arvsynd belastade jordelivet”. (Intressant att detta citat använts flitigt på nätet, men ingen kan ange en källa!)

Namnsdagar var däremot helt acceptabelt att fira. Det var ju en hyllning till de helgon och martyrer, vilkas namn fanns i den gamla kalendern. 27 juli, Sjusovaredagen, var faktiskt tillägnad sju martyrer som sov i 100 år enligt legenden. Jag återkommer till namnsdagsfirandet den 9 september, Augustadagen, enligt kalendern 1847.

Födelsedagskalas – en illusion

Men om vi nu roar oss med att måla upp ett kaffekalas i den vackra matsalen på Loddby, med utsikt över trädgården. Augusta var romantisk och hade säkert uppskattat att vi firade henne även profant.

Manglat linne på det långa bordet, en stor urna med renässansrosor från trädgården, plockade av husan på morgonen. Skira kaffekoppar kanske av Meissenporslin som Augusta inköpt under sin Tysklandsresa och slipade kristallglas. Karaffer med sött vin och lemonad för att svalka gästerna i den varma julidagen. Solstrålarna som letar sig in genom de öppna dörrarna mot trädgården. Mitt på bordet en födelsedagstårta.

Och se där, där har vi Leijdenfrost i ny rutig väst, och mamma Anna i grått siden. Nyss har droskan från Fullersta anlänt med Albert och Mina Schubert. Och här kommer nu dagens födelsedagsbarn, Augusta, klädd i ljusrosa sidenklänning in från det angränsande rummet, det med taffeln. Hon har precis sjungit och spelat O, ljuva sommarfläkt av Adolf Fredrik Lindblad, bygdens store tonsättare.

Tårta

Victor Gabriel Gilbert, The birthday cake

Vilka tårtor åt man i mitten av 1800-talet? Det finns en berömd Runebergstårta som Johan Ludvig Runeberg ska ha ätit varje dag. Enligt de 1800-talsböcker jag läser talar man mer om att äta kakor, både småkakor såsom ingefärskakor och mjuka kakor. Ingefära och kardemumma verkar vara en vanlig kryddning. Annars är Mazarinkaka en gammal goding med rötterna i 1700-talet. Macaronger är också ett arv från samma tid. Vi kanske ska fylla kaffebordet med flera olika sorter, kanske sju.

Lyrik?

En liten dikt kanske Augusta skulle uppskattat att vi deklamerat. Jag väljer en vers ut Tegners Frithiof och Ingeborg.

”Den första blomma, våren födt,

det första smultron, som blef rödt,

det första ax, hvars guld blef moget,

dem bjöd han henne gladt och troget.”

Tegnér är Augustas favorit för tillfället.

”Jag har köpt mig Tegnérs samlade skrifter och jag har ett par dagar så svärmat med Frithiof o Ingeborg, med Axel och hans Ryska brud att jag fruktar jag till slut blir mjeltsjuk af att läsa ”om allt det sköna som ej finnes här. Med Tegnér lyftes man på fantasiens vingar upp i en bättre och skönare verld än denna, man andas der uppe på höjderna en renare luft, man lefver der med idel höga, ädla och ljusa gestalter som tala det skönaste mest klingande språk, man svärmar med honom så att man glömmer jorden.”

Men nu tog hon väl ändå i. Loddby som är så skönt och vackert och havsluften så frisk som sveper in från Bråviken.

Födelsedagspresenter var nog inte så vanliga än, men kanske hade någon av gästerna med sig en ny diktbok till Augusta, det skulle jag haft om jag bara varit med!