Aldrig förgäten

Aldrig förgäten

Innanför muren på Östra kyrkogården i Varberg står en gravsten i marmor, övervuxen av lavar. Regnet strilar ner längs våra paraplyer och skorna blir alldeles blöta i gräset. Vi står framför Augustas grav, och läser den delvis övervuxna texten: HÖGT ÄLSKAD – ALDRIG FÖRGÄTEN Vi har ett uppdrag att utföra. Stenen har varit förgäten ett tag ser det ut som. I regnet skurar vi stenen […]

Läs mer 2 Kommentarer

Med näsan i arkiven får jag det bekräftat – Augustas första tio år är ganska sorgliga

Med näsan i arkiven får jag det bekräftat – Augustas första tio år är ganska sorgliga

Senaste veckan har jag suttit med min digitala näsa djupt försjunken i Riksarkivet bland kyrkböcker, bouppteckningar och gamla kartor. Efter mitt förra inlägg med brevet som Johan Petter Söderholm skrev hemma på Ekeby, blev jag så nyfiken på var familjen bodde och varför man flyttade dit från Stora Gålstad. Efter mycket letande i olika församlingars anteckningar om in- respektive utflyttande kunde jag göra en kronologisk […]

Läs mer Skriv en kommentar

Ett mycket litet brev från en pappa som brydde sig

Ett mycket litet brev från en pappa som brydde sig

Ekeby d: 27. Sept :1834                       Min älskade Augusta. Gud vare lof at jag feck lefva tils jag hade glädjen få bref från dig mitt lilla älskade barn. Gud vare lof at du får lära och vil lära, at din goda svåger Leijdenfrost tillåter dig få vara hos din goda rara och älskade syster Charlott som så moderligen omfamnar dig som lär dig älska gud […]

Läs mer 1 Kommentar

Kamébroschen från 1800-talets mitt

Kamébroschen från 1800-talets mitt

När jag döptes fick jag en brosch av min pappa Pontus. Han hade i sin tur fått den av Faster Martina, sin morfars syster. Faster Martina tyckte mycket om ”lille Pontus”. Kanske hade hon inget annat fint som var mer passande att ge en liten pojke.   Jag har alltid tyckt att kamén var så vacker med det skulpterade ansiktet prytt med vindruvsklasar i den […]

Läs mer 2 Kommentarer

En kvinnas sorg på 1800-talet – i Mina Schuberts fotspår

En kvinnas sorg på 1800-talet – i Mina Schuberts fotspår

  Under två dagar har Sara och jag följt Augustas vänner och släktingars spår i Östergötland. Vi har sett gårdarna där ungdomarna festade, kyrkorna där man var på bröllop och till sist övervuxna kalla stenhällar på kyrkogårdar. Augustas väninna Mina Testorf var 17 år när hon och Albert Schubert satt och kysstes under deras nöjesresa till Linköping. ”Wi reste Hanna Sparre, Mina Tesdorf och jag den […]

Läs mer Skriv en kommentar
Translate »