Med anledning av miljardkuppen mot Grünes Gewölde igår var jag tvungen att åter slå upp Augustas dagbok och läsa det hon skrev om konstskatterna vid sitt besök i juli 1847. Hon hade inte mycket till övers för själva byggnaden men var verkligen imponerad av interiören och samlingarna.
Det Kungl. slottet är uppbyggt 1534 och är en af de fulaste byggnader i hela staden; jag ansåg det först för något fängelse; hvaraf det äfven har en frappant likhet. I rez de chaussén äro åtta rum kallade ”das grüne Gewölb”, innehållande en rik samling af perlor, ädelstenar och kostbarheter af alla slag. Men, det gröna hvalfvet innehåller ej allenast sådana klenoder, det omfattar hela konstens stora gébit, och alla de konstalster vi beundrade hos våra förfäder finnas här samlade.
Denna samlings glans, omfång och mångfaldighet förvånar den besökande då han genomvandrar dessa stora salar, den ena prägtigare decorerad än den andra och alla försedda med marmorgolf och spegelväggar. Man tror sig slutligen vara omgifven af någon orientalisk féesagas under och man finner sig försatt tillbaka i en tid, som ännu ej anade våra dagars ytlighet utan fann sin glädje i förfärdigandet av dessa glänsande konstalster. Är man intresserad af bilder finnas här de oförlikneligaste i bronz, elfenben, bernsten, korall och perlemo, sculpturer i träd, vax, alabaster, kokosnöt och sandsten, de vackraste vuer och portraiter i mosaik och émaille, en nästan oöfverskådlig massa af ciselerade guld och silfverkärl, rikt prydda vapen och antika klenodier etc: etc: Det mest förbländande rummet är dock det som innehåller gröna hvalfvets juvelskatt, en samling af de största och vackraste diamanter i Europa.
Det här är ett av alla besöksmål som Sara och jag har kvar att se. Vi såg slottet från utsidan på vår Tysklandsresa 2017.
Jag undrar om Augusta verkligen visste vem som trollade för henne på ångbåten Freja 1850. Löjtnant Höökenberg var en riktig kändis. Men hans trolleritrick under färden till Strömstad imponerade inte på Augusta. Tänk om han istället åkt vattenskidor, då kanske hon ägnat några fler rader i dagboken åt denna anmärkningsvärda mångsysslare och filantrop. För han månade om barnen, speciellt de som hade det svårt ekonomiskt.
Augustas dagbok juli 1850
En gammal narr i grått hår, en Capitain v. Döbeln som var fritänkare i religionen för att ej rent af säga Atheist och som underhöll mig med lifliga discourser i det ämnet, jemte den renommerade Löjtnant Hökenberg som trakterade oss med några af sina, föga genealiska trollkonster, bidrogo, hvar och en på sitt sätt, att göra tiden temligen dräglig.
Allkonstnär
När jag började söka på namnet Höökenberg på nätet, uppenbarade sig en helt otrolig personhistoria. Knut Erik Venne Höökenberg var lantmätare, uppfinnare, löjtnant, journalist, skorstensfejarmästare, författare, trollerikonstnär, festfixare, underhållare och anordnare av olympiska spel! Ja, och så uppfann han vattenskidåkningen och tog patent på de första vattenskidorna. Min första reflektion var hur 1850-talets båtar kunde dra en vattenskidåkare.
Jag hittade flera berättelser om Höökenberg och hans fantastiska barnbaler. Han kallade sig muntrationsråd och reste runt både i Sverige och Finland, där han underhöll både barn och vuxna. På Västkusten var Höökenberg mycket populär. Man kan i dagstidningarna läsa hans annonser som ”festfixare” och även ångbåtarna annonserar att han underhåller på deras turer. Det är alltså här vi hittar honom 1850 i juli när Augusta reser med ångfartyget Freja.
Jag fann en underbar skildring av hans besök i Åmål:
Då han första gången uppenbarade sig på Åmåls horisont 1849 beskrifves han i Åmålstidningen som en fyrtioårs man, något satt till växten och tämligen fetlagd samt med ett fylligt, rödlätt anlete.
Barnbalen ägde rum på rådhussalongen och öppnades med ett ”presidentval”. Därefter anställdes ett stort ”riddarelag”, åtföljd af ett ”karnevals-, pepparkaks- och konfektbröllop”, med tio de allra små näpnaste brudar, utvalda bland stadens flickor, hvilka infördes uti en af ”artificiella flygande svanor dragen karusell”. En därefter anställd målskjutning med ”österländska luftrör” afslutades med arkebusering (!), hvarvid dock ingen led skada utom den stora pappersfigur, som föreställde ”den tappre landssoldat”.
Och barnen sedan! När han hof upp sin något beslöjade stämma och ropade: ”Alla barn i ring!” var det som om en elektrisk stöt träffat den stora barnflock, som skockades omkring honom och hans leksaker. I ett nu stodo de alla som tända ljus lystrande efter hvad komma skulle. Så skrek han: ”Ut med ringen!” Hvilket sprittande lif, hvilken stormande förtjusning blef det ej, då musikorkestern på samma gång lät sina toner ljuda.
Utan att göra sig skyldig till öfverdrift kan man påstå, att hela samhället befann sig i fullständig extas. Man härmade honom genom att ropa åt vänner och bekanta, som man mötte på gatorna ”ut med ringen!” och man log så godt, som om man ännu befunne sig på balen, då den anropade svarade: ”Alla barn i ringen!”
Dagen efter var han färdig med ett nytt trick, hvilket skulle ännu mer öka hans popularitet, om detta varit möjligt. Denna gång lät han inbjuda alla barn, hvilkas föräldrar icke ansett sig ha råd att köpa biljetter till den föregående aftonens föreställning att konsumera de pepparkakor, som blifvit öfver. Dessutom fingo de äfven dela sinsemellan inkomsten af de biljetter som såldes vid detta tillfälle. (Ur ”Strödda minnen” av Gustaf Björlin)
Alla barn i ring
Uttrycket ”Alla barn i ring, ut med ringen” blev hans signum. Alla hade hört talas om det och det räckte med uttrycket ”Ut med ringen” i annonserna för att folk skulle förstå att det vankades nya roligheter.
I tidningen Åbo Underrättelser kan man läsa i januari 1852:
Pappa Höökenberg, barnavännen, rolighetsministern – bjuder åter till i öfwermorgon, söndag, på en muntrationsbal för barn, barnens afskedsfest, hwilken såsom förra gången, anställdes i societetshusets stora sal. Wi tycka oss redan höra det dundrande ”Alla barn i ring, Ut med ringen” utsagt med en viss jovialitet som icke förfelar sin behöriga werkan. Hälften af nettobehållningen afstår Hr Höökenberg nog frikostigt för en behöfvande enskild man med talrik familj, till herwarande fruntimmersförening som icke kan annat än med största tacksamhet emottaga detta bevis på en fremlings deltagande för mensklighetens sak.
I John Arsenius minnesanteckningar som Sara skrev om nyligen, hittade vi en teckning av Hökenberg med tillhörande beskrivande vers
Höökenberg är egentligen värd en helt egen biografi, men han får i alla fall ett litet kapitel i Augustas historia. Han skrev ett dussintal böcker, kokböcker, levnadskonst och trolleriböcker. Han höll kurser… Ja listan över hans brokiga intressanta liv är lång. Ändå dog han fattig efter att så frikostigt delat med sig av sina intäkter till mindre bemedlade. Fredrika Bremer stöttade honom ekonomiskt eftersom hon beundrade hans engagemang för barnen.
Ja hur var det då med vattenskidorna. De var alltså inte de skidor vi ser idag utan mer som pontoner man stod på och paddlade sig fram med en paddel, inte olika de paddle boards som börjar bli så populära 170 år senare.
Familjen på vattenskidor, Skämtteckning av Fritz von Dardel
Solen lyser in genom fönstret i vårt vandrarhemsrum i Strömstad. Idag ska vi vandra runt på stan och försöka få en bild av 1850 här i stan.
Vi kom hit igår kväll efter två helt fantastiska dagar på Ångaren Bohuslän. Den ena dagen i strålande solsken tuffade vi fram mellan vackra solbelysta öar och nästa dag var Bohuslänska skärgården insvept i vackert sidengrått, där vi gled fram genom smala kanaler och mellan stora bulliga öar.
Ombord på Bohuslän har vi flanerat på promenaddäck och träffat så många trevliga passagerare, ätit underbara luncher, lyssnat på dragspel och fiol (och ukulele!) och dansat vals på akterdäck. Ja, vi har blivit så väl omhändertagna av besättningen! Det var med sorg i hjärtat vi lämnade ångfartyget igår kväll efter flagghalning till kapten Ingmars ”Abide with me” på trumpet från akterdäck. Tack till er alla på Ångaren Bohuslän för två oförglömliga dagar som berikat vår Augustaresa och vi kan bara beklaga att Augusta inte hade samma tur utan fick resa med ångfartyget Freja ”en gammal smörjburk”.
Nu dyker vi vidare in i Strömstad och Augustas 1850-talsvärld.
”Följande dagen voro vi bjudna på middag af Kungl: Secter Lallerstedtoch dito på caffé, som serverades i den så kallade ”Kalfhagen”, badgästernas enda promenadplats, hvilken är belägen midt på stadens förnämsta torg och består af en tämligen stor gräsplan med 7 å 8 träd, omgifven af ett omålat trädskrank, utanför hvilket kor och andra fäkreatur helt ogenerat promenera bland stadens öfriga innevånare. Efter att ha badat qvarterade vi, alla samtliga, in oss i en båt och rodde ut åt det spegelklara hafvet. Det var en verkligt gudomlig afton och då vår båt åter gungade mot land, kunde vi omöjligt besluta oss att gå till sängs. Under skratt och prat marcherade vi uppåt bergen lysta af den vänliga Luna och der beramades att vi följande dagen skulle företaga ett kärrparti till Blomsholmbeläget en halfmil från staden.”
Inför vår Tysklandsresa i Augustas fotspår förra hösten letade vi febrilt efter det hotell Augusta bodde på under sin vistelse i Prag juli 1847. Inget resultat. Vi sökte på nätet och läste reseguider och andras reseskildringar utan att hitta Hôtel de Saxe. Det finns visserligen ett nytt designhotell med det namnet men vi valde istället att bo på ett gammalt hotell som varit skräddarnas hus på 1800-talet, The Golden scissors.
Den 12 Juli gingo vi med Ångfartyget Germania från Schandau och anlände klockan 12 på natten till Obristwy, der vi genast satte oss i en diligence och framkomma klockan 3 på morgonen till Prags tullport, der vi ännu en timma fingo det nöjet att qvarblifva, medan herrar polisbetjenter sysselsatte sig med våra kappsäckar och pass. Alldeles uttröttade och utledsna, reste vi på måfå för att söka oss ett hotel der vi kunde få hvila ut. Det första som föll oss i ögonen var Hotel de Saxe, der vi klockan sex på morgonen lyckligen hamnade.
Den här helgen är jag i Prag igen. Så slog det mig att jag kanske skulle ta upp tråden med Hotel de Saxe igen. Det händer nämligen att man får olika svar på googlesökningar beroende på var man befinner sig när man söker på nätet. Så igår kväll medan vi satt på ett lokalt microbryggeri, satt jag med min lilla telefon och sökte. Inga träffar. Så plockade jag fram en översättningsapp och översatte tänkbara sökord till tjeckiska. Nya sökningar.
Bingo!
Först hittade jag ett intyg att en man 1923 hade varit anställd på Hotel de Saxe.Fortfarande ingen adress. Sedan vände jag på ordföljden ett par gånger. Så hittade jag en bagagetagg med bild på hotellet.
Och så ett kort med lyckönskningar från hotelldirektionen i samband med en internationell mässa. Stämplat med Hotel de Saxe, Prag II, A Junger o Synove. Bilden med människor ser ut att vara 20-tal.
Nu visste jag att hotellet låg i Prags centrala delar och hur det såg ut.
Efter ytterligare ett par sökningar på tjeckiska hamnade jag på en informationsdatabas som jag tror handlar om gamla kulturhus. Jag kunde inte översätta den direkt men det gick och klippa och klistra delar av texten in i översättningsprogrammet. Och! Det fanns en bild och en adress.
Jag kunde snabbt söka upp adressen och upptäcker då att hotellet låg mitt i smeten av turistattraktioner, mitt emot Krutporten, Prasna Brana.
Idag promenerade vi dit.
Medan alla turister fotograferade det vackra Art noveaupalatset och den gotiska krutporten, vände jag näsan mot andra hållet. Där var det! Samma hus som på bagagetaggen jag hittade på en auktionssite på nätet. Nu vet vi var Augusta bodde! Vilken häftig utsikt hon måste haft mot Krutporten! Men hade hon levt lite senare hade hon kunnat njuta av det fantastiska Art Noveauhuset intill!
Utsikt från platsen där f.d.Hotel de Saxe ligger, 2018
Sorgligt nog är huset igenbommat och står och väntar på ett bättre öde. Lite klotter på väggarna längst ner. Men högst upp finns muralmålningar kvar under takrännan. På informationssida n kan man (om man använder Google översätt) tolka det som att huset har delar från 1500-talet då det var domstol. 1845 ritade arkitekten J Novotny den utformning som finns idag men fasaden har moderniserats i slutet av 1800-talet.
Så när Augusta var där 1847 var hotellet ganska nytt!
Huset är idag K-märkt och inventerat av Världsarvskommittén. Så förmodligen kommer huset att bli kvar, men det behöver en hel del kärlek för att återuppstå till den glanstid hotellet en gång haft.
När jag nu ändå var i farten och sökte på tjeckiska sajter, kom jag ihåg en annan återvändsgränd i våra sökningar.
Augusta reste med Germania från Bad Schandau till Obristvy. Det fartyget har vi aldrig återfunnit i de digitala rullorna. Men här i Tjeckien hittade jag även hjulångaren Germania på nätet!
Hon byggdes 1846 i Obristvy i Tjeckien då man behövde utöka trafiken på Elbe. Antalet passagerare var 160. Tyvärr hittade jag ingen bild!
När järnvägen Elbtalbahn sedan byggdes 1848 mellan Dresden och Decin, minskade efterfrågan på trafik med hjulångare.
28 september 2017 avreste Sara och jag med tåg från Stockholms central. Det var första dagen på en två veckors resa till Tyskland och en tidsresa tillbaka till 1847.
Det var då Augusta Söderholm, vår farmors mormor, gjorde sin första och enda utlandsresa.Augusta var 19 år och började på avresedagen skriva dagbok. Det var den dagboken som inspirerade oss att göra vår resa och vi använde den som vår reseguide. Det blev en helt fantastisk, vacker och intressant resa där vi 170 år senare reste i hennes fotspår, klädda på samma sätt och så gott det gick gjorde och såg samma saker. Augusta och hennes mamma tillhörde den första generationen turister.
Vår resa hade vi förberett under ett år både med research av livet på 1840/50-talet och sömnad av en hel resegarderob. Vi hade på försommaren även gjort en testresa, fyra dagar på Göta Kanal enligt dagbokens beskrivning från 1850.
Under två höstveckor skulle vi försöka hinna med samma resa som Augusta gjorde på två månader. Besök på slott och muséer, operabesök, vandring i bergen och inte minst hennes första tågresa från Schwarzenbeck ( I Sverige fanns ännu ingen järnväg)
För oss blev Augustaresorna (även Göta kanalresan) inte enbart nöjesresor, utan starten till ett fördjupat intresse för vår egen historia under 1800-talet. Vi fortsätter vår research och våra ”Augustautflykter”för att lära mer om denna tid och de människor som satte fotspåren vi följer.
Och vi fortsätter med att blogga om våra upptäckter, Sara på engelska och Kerstin på svenska. Tack för att du följer vår resa!
Solen lyser in genom fönstret i vårt vandrarhemsrum i Strömstad. Idag ska vi vandra runt på stan och försöka få en bild av 1850 här i stan.
Inför vår Tysklandsresa i Augustas fotspår förra hösten letade vi febrilt efter det hotell Augusta bodde på under sin vistelse i Prag juli 1847. Inget resultat. Vi sökte på nätet och läste reseguider och andras reseskildringar utan att hitta Hôtel de Saxe. Det finns visserligen ett nytt designhotell med det namnet men vi valde istället att bo på ett gammalt hotell som varit skräddarnas hus på 1800-talet, The Golden scissors.
Och så ett kort med lyckönskningar från hotelldirektionen i samband med en internationell mässa. Stämplat med Hotel de Saxe, Prag II, A Junger o Synove. Bilden med människor ser ut att vara 20-tal.
Nu visste jag att hotellet låg i Prags centrala delar och hur det såg ut.
