Kategori: Resor och färdmedel
Resa i 1850-talskläder
Hur gick det då att resa och leva i våra Augustakläder?
Första riktiga testen blev faktiskt på Göta kanalresan. I fyra dagar i sträck var vi enbart klädda i 1850-talskläder. När vi kom hem fortsatte vi av bara farten med evenemang i Stockholm och Linköping, iklädda våra Augustakläder.
Det gick mycket bättre än förväntat! Jag snubblade inte på kjolarna en enda gång och trasslade inte in mig, inte ens i den kjol som innehåller 5 kvadratmeter tyg. Mest förvånad är jag över hur snabbt jag vande mig vid dessa kläder och hur mycket lättare det var att iklä sig rollen som 1850-tals dam om man är klädd som en sådan. Man blir faktiskt en annan person och rör sig på ett annat sätt. Snörlivet hade jag på mig alla dagar utan problem. Det var som att ha slalompjäxor; trångt när man sätter på sig, sedan tänker man inte på dem förrän man tar av sig och allt blev väldigt lätt igen.
Ja, lite problem var det ju när jag fick blåsa i en poliskontroll på hemvägen från Linköping och inte kunde ta tillräckligt djupa andetag.
Regn
Regn var det största problemet. Man kan hålla sig torr upptill med paraply, men kjolen blir blöt och tung i nederkanten. Det innebär också att den blir längre! Och då är det lätt att snubbla på fållen!Underkjolarna klarade sig bra, lite solkiga i kanten bara. För att inte tala om de vita strumporna som inte blev rena ens efter en vittvätt! Men underkjolarna tappade lite av sin stärkning efter ett par dagar och även då blir kjolen längre!
Nu hade vi ju tur att det inte var så varmt. Det fick vi däremot känna av på vårt besök i Gamla Linköping helgen efter. Så solfjädern kommer att behövas i sommar.
Bonetter och hättor
Våra bonetter behöver få en bättre fastsättning på håret. De guppar fram och tillbaka och sitter sällan på riktigt snyggt, speciellt inte om man är ute och går. Då åker de bak, men jag blev riktigt bra på att knycka till på nacken så att den hamnade rätt igen. Vad vi inte hunnit göra var de hättor som gifta kvinnor har på sig inomhus. Jag sydde en enklare variant som blev mer som en nattmössa och med den under bonetten satt alltihop på plats. Men det största problemet är att man hör lite dåligt med hatten på!
Handskar
Snyggt ser det ut, men jag är van att använda händerna hela tiden och då måste man ta av sig handskarna. Men det är ju en av upptäckterna. En 1800-talsdam höll sig betydligt lugnare. Något att lära sig!
Sjalar
Sjalarna var toppen! Vem behöver en jacka när man kan svepa in sig i en stor yllesjal. På däck på både Vänern och Vättern fungerade de bra i blåsten. De tunnare sjalarna var också bra och fungerar även när man dansar 1800-talsdanser! Vi provade förra helgen i Gamla Linköping och det var så KUL! Där kan man säga att det kändes som man förflyttade sig tillbaka i tiden när kjolarna svängde till musiken.
Handväskor
Så var det det där med handväskor och att behöva bära på saker. Här finns mycket att fundera över till Tysklandsresan! Hur stor/liten den ska vara och vad är viktigt att kunna ha i den. Eftersom vi fotograferar mycket och gärna med systemkameror (något man definitivt inte gjorde 1847, annat än i en ateljé) behöver vi ha väskor som rymmer kameror och objektiv. Men en kappsäck är bra för stora saker och en lagom stor retikyl för något mindre saker. Men det är mycket att hålla i, med väskor, parasoller, handskar och med en hand som håller i hatten!
Sammantaget kan jag säga att efter fyra dagar tyckte man inte själv att det kändes konstigt eller utklätt. Men när vi klev av i Göteborg blev vi påminda igen, speciellt som det var Summer Burst festival och vår klädsel inte riktigt liknade den som kidsen vinglade runt i.Planer för hösten
Nu börjar vi etapp 2, förberedelser för Tysklandsresan i höst. Då ska kläderna vara anpassade för höstväder, vandring i bergen och stadspromenader samt ett operabesök i sidenklänning. Och dessutom ska kläderna kunna hålla sig fräscha i ett par veckor. Det blir en utmaning! Jag ser redan för mig hur vi sitter på någon tvättomat i bara underkjolarna och väntar på att kläderna ska torka! Det kan nog bli rubriker av sånt med!
Saras resedagbok på Göta Kanal: Dag 1, Mälaren och Trosa
Saras resedagbok på Göta kanal – dag 1 avresan från Stockholm 30 maj
Fredag 2 juni anlände vi till Göteborg
Tidig morgon igen och vi surfar fram på gårdagens dyningar mot Vänersborg. Morgnarna på däck är fantastiskt fina, även de blåsiga. Det finns kaffe och filtar här uppe på akterdäck.
Och vi gick inte på grund i Vänern som Augusta gjorde och inte fick vi soppatorsk heller. Men i Vänersborg tankade vi. Det fick mig att fundera på hur de skötte ångpannan på båten Augusta reste med. Just nu ligger ju en replika av den båten i Forsvik, Eric Nordwall II. Den måste vi besöka, och helst åka med, bara för att få höra hur skovlarna låter och se hur det såg ut inne i båten. Ångbåtstur måste det också bli, kanske redan på onsdag i Stockholm, Ångbåtens dag.
Nu var vi inne i Trollhätte kanal och den sista sträckan på vår resa. Trollhättans gamla slussystem var så gulligt, om man kan säga det om slussar. Med vackra färggranna planteringar runt de gamla slussarna såg de mer ut som konstinstallationer. Vi kunde snabbt konstatera att Augustas ångbåt Götheborg, slussat i den slusstrappa som invigdes 1844, medan Juno fick idag fick slussa i den nyaste slussen. Och även den har sin skönhet med avskrapad båtfärg i alla nyanser på slussväggarna.
När vi var längst nere i slussen fick vi njuta av ännu ett trumpetsolo av vår kapten, ”vem kan segla förutan vind”. En fantastisk konsertlokal här nere där väggarna droppar av vatten.
Sakta gled vi nu ner längs Göta Älv mot Göteborg och slutet av vår resa på Göta Kanal. Vi läste lite och packade våra hattaskar och kappsäckar.
På kajen radade nu hela besättningen upp sig och vi sa tack och adjö. Men vi hade gärna stannat kvar. Vi kommer sakna vår lilla hytt, den underbara besättningen och den fantastiska maten. Och jag kommer sakna morgnarna på däck, med fladdrande kjolar i vinden.
Efter ett kort uppehåll i Göteborg reser vi snart vidare i Augustas fotspår.
