Resor och färdmedel-arkiv - Sida 5 av 6

Samma ljud som 1847

I torsdags gjorde jag en utflykt i det vackra vårvädret. Jag har länge funderat över en specifik fråga och svaret kunde jag bara få genom att vara där på plats, på Riddarholmen.

Mitt mål var västra Riddarholmskajen. Jag har varit där många gånger, men inte sedan vi började vårt sökande i Augustas fotspår.

I mitt inlägg Det var på Riddarholmskajen resan började har jag beskrivit Ångbåtshamnen på Riddarholmen på 1800-talet, men idag ville jag känna in platsen i nutid och lyssna på ljuden från staden.

Augustas dagbok börjar så här:

Thorsdagen den 17 juni 1847 var en kall och regnig dag en verklig Tycho Brahe dag , som insvepte vår vackra svenska hufvudstad i en slöja af dunkel och otrefnad.

Åtföljd af några vänner, geck jag, ej i det bästa homour, klockan tu ombord på Svithiod för att medfölja detsamma till Travemünde.

Och min fråga var, hur visste hon att klockan var ”tu”? Vilken kyrkklocka slog två så att det hördes i sorlet bland resenärer, bärare, barn och vagnsgnissel? Riddarholmskyrkans klocka var det inte, för tornet hade brunnit och man höll nu som bäst på att bygga ett nytt. Var det Storkyrkan eller Tyska kyrkan?

Kvart i två satte jag mig på trappavsatsen mot Riddarfjärden med en tunnbrödrulle och en dricka. Den stensatta terassen är lite trist, speciellt så här års i mars innan de fåtaliga träden slagit ut. Några grupper med asiatiska turister flanerade runt med kameror i högsta hugg för att ta kort på de gamla byggnaderna.

Bruset från Centralbron hörs tack och lov inte lika tydlig här bakom Svea Hovrätt, men visst måste stadsljuden ha låtit helt annorlunda 1847. Idag hör man tågen rassla förbi, och de fanns ju inte heller där då. Det enda jag kunde finna när jag slöt ögonen och lyssnade var röster och en smattrande flagglina i blåsten. Och så kyrkklockorna! Klockan slog ”tu”.

Och inte var det Storkyrkan eller Tyska kyrkan, nej starkast var Stadshusets klockor, och de fanns ju inte heller 1847. Men så hörde jag en tydlig kyrkklocka. Maria Magdalena, som inte syntes från min plats, men som inte alls är långt borta fågelvägen.

Med ett leende gick jag tillbaka till Gamla Stan. Jag hade hört samma klockklang som Augusta måste ha hört när hon startade sin anmärkningsvärda resa till kontinenten.

Vill man läsa mer om ljudhistoria, kan jag rekommendera Peter Englunds Essäsamling Tystnadens historia

Varje tidsålder har sina behov – min nya datorväska

Jag har tidigare skrivit om väskor på 1800-talet, och om mina planer på att sy en kappsäck till vår tågresa i höst.

Nu är den klar, min ”Carpet bag”, som kommer användas redan på Göta Kanalfärden 30 maj. Och materialet till väskan kommer som vanligt från IKEA.
Jag köpte två fåtöljöverdrag på rea i höstas, men fick bara plats med en fåtölj, så när jag letade i hyllorna efter ett passande tyg, låg det överblivna överdraget bara där och väntade i sin plastpåse!

Kappsäckar och Carpet Bags

Carpet bags kom med järnvägen. Först var det hoprullade Brysselmattor som användes för att värma sig med i de kalla tågvagnarna. Så småningom sydde man kappsäckar av de knutna mattorna. Men allt detta hände långt efter Augustas tid, när man börjat anpassa sitt pick och pack efter det nya sättet att resa. Men vi har ingen möjlighet att ta med koffertar i 1840-talsstil på vår resa, så det får bli en liten avvikelse när det gäller vårt bagage.

När jag nu ändå gjort våld på vår tidstypiska utrustning, är det lika bra att fortsätta. Så min kappsäck är en blandning av Muminmammans väska och väskorna i Harry Potterböckerna där man kunde komma in i en annan värld. Här finns allt jag behöver i form av Mac, kamera, objektiv och externa hårddiskar. Men jag har även plats för en handbunden dagbok, stålpenna och kritor. Och plåster för skavsår. Väskan är nästan så stor så att man kan krypa in i den. Det tycker i alla fall katterna att man kan.

Material som jag använde

(om det är någon som får för sig att sy en likadan)
• Blommig canvas (från IKEA)
• Grått linnetyg till foder
• Stålbågar till bygel – jag använde smala spikband och klädde in dem med plast. Satte ihop dem med små bultar i yttersta spikhålet. Det är säkert lättare att köpa färdigt!
• Skumgummi att lägga i botten av väskan och vadd att fordra sidorna med, mellan yttertyg och foder (jag vill ha en mjuk botten för att inte elektronikprylarna ska skadas.
• Skinn att sy handtag av samt canvasband att lägga inuti handtagen.

Res med oss i Augustas fotspår på Göta Kanal den 30 maj

Följ med oss på den Klassiska Kanalresan den 30 maj 2017!

Augusta skriver i dagboken om sin resa på Göta Kanal 1850; ”en av de vackraste man kan göra” Augusta beskriver hur de vandrar till Vreta kloster, hur hon och resten av sällskapet sjunger Bellman på väg tillbaka till båten. Hon beskriver hur hon sitter och sover på däck eftersom det inte finns tillräckligt med hyttplatser.

Göta Kanal finns kvar precis som 1850 då Augusta reste där. Idag erbjuder Rederi AB Göta Kanal samma kanalresor. Under några försommardagar kommer vi att återuppleva Augustas kanalresa ombord på kanalbåten M/S Juno, byggd 1874 och världens äldsta registrerade passagerarbåt med övernattningsmöjlighet.

Rabatt på kanalresan

Göta Kanal Rederi AB erbjuder alla som vill följa med oss på Klassiska kanalresan från Stockholm till Göteborg den 30 maj-2 juni en rabatt på 20% av ordinarie pris. Det gäller bara denna avgång och endast nya bokningar. Vi tycker det vore väldigt roligt om vi fick medresenärer som är intresserade av att återskapa en 1850-tals kanalresa.

Under resan kommer vi att berätta mer om Augusta och hennes liv i mitten på 1800-talet. Vi kommer att resa i tidstypiska kläder. Det vore väldigt roligt om flera tycker om att klä sig tidstypiskt! Vi kan guida er till webbplatser där man blir inspirerad!

Fundera, men inte för länge. Det finns inte så många hytter, och det går inte som Augusta, att sova på däck!

Läs mer om Klassiska Kanalresan

Boka din resa hosRederi AB Göta Kanal. För att få ”Augusta-rabatten” ska du uppge bokningskoden ”1850”. Den fungerar bara när du kontaktar rederiet per telefon eller epost.

Vårt syfte med kanalresan

Augustas korta levnadshistoria beskriven i hennes dagbok och brev var det material vi började med att läsa. Vår tanke var att använda dagboken som en reseguide för vår resa i Europa. Men ju mer vi läste desto fler blev frågorna; hur var egentligen hennes liv? Skulle vi bättre kunna förstå hennes liv genom att resa på ett sätt, så likt hennes som det är möjligt, 170 år senare?

Historiskt återskapande är en metod som använts av olika projekt för att leva sig in i en historisk händelse eller en tidsepok. Vi kan inte leva exakt så som Augusta levde, men med hjälp av böcker och skildringar från mitten av 1800-talet försöker vi hitta en del pusselbitar. Och genom att ta klä oss i tidstypiska kläder och tillbehör kan vi bättre leva oss in i 1850-talets Augustavärld.

Sara Azzam och Kerstin Melin

Augustas resa på Göta Kanal – ”en av de vackraste man kan göra”

I mitten av juli 1850 reste Augusta med ångfartyget Götheborg från Söderköping till Göteborg för att vinka av sin bror August som skulle resa med fartyget Mimer mot Sydafrika.

Augusta börjar sin reseberättelse med att beskriva sina medresenärer:

Ett nygift par från, jag tror, Haparanda som såg ut att ennuyera sig förfärligt, occuperade en soffa, några enstaka fruntimmer, som tycktes ha jämmerligt tråkigt voro strödda här och der kring däck, och några herrar med stora magar promenerade med knarrande stöflar af och an och resonerade i landtbruk.

Resan fortsätter med bland annat strandhugg vid Vreta Kloster. Det var ont om hyttplatser så Augusta fick sitta och sova på däck under resan över Vänern. Där gick de på grund mitt i natten! Till slut kom de dock fram till Göteborg. Augusta och hennes bror reste sedan vidare upp till Marstrand och Strömstad för att träffa vänner under ett par dagar innan de återvände till Göteborg.

När August väl vinkats av på sin resa mot Cap, reste Augusta hem till Norrköping igen, denna gång med ångfartyget Thomas Telford. Nu gick resan bättre. Tydligen hade hon så trevligt att hon inte hade tid att skriva om det, mer än om den trevlige kaptenen!

Wår Capitain hette Krüger och var en mycket artig och charmant ung cavaljer, som uppfyllde alla en värds pligter på sin ångbåt. Han underhöll mig ganska angenämt under resan, som dessutom är en af de vackraste och behagligaste man kan göra och innan vi skiljdes åt i Söderköping kommo vi öfverens om att valsa första valsen på första Innosencen i Januari månad med hvarandra, få se huruvida deraf blir någonting eller ej.

Nej, det blev ingen vals med Capitain Krüger i januari. Augusta reste inte till Stockholm förrän i mars.

Annons i Tidningen för Wenersborgs stad och län 17 juli 1850 (KB)

Och vem var denne charmante unge capitain som fick Augusta att beskriva Göta Kanalresan som den vackraste och behagligaste resa man kan göra?

Jag fick leta länge innan jag hittade honom. Det som gav mig ledtråden till hans initialer C.H. och med stavningen Kreuger, i en annons för Ångfartygs-kommunikationer publicerad i Tidningen för Wenersborgs stad och län i juli 1850. Så småningom hittade jag hans foto i Marinens porträttsamling. Carl Henrik Kreuger föddes 1822. Han tog sjöofficersexamen 1838 (endast 16 år gammal!) Sedan praktiserade han bland annat i utländsk handelsflotta samt i brittiska flottan och blev 1846 premiärlöjtnant. Som ung sjöofficer fick han förordnanden på svenska civila fartyg under sommarhalvåren, bland annat postfartyg mellan Västervik och Visby men även kanalbåtarna på Göta Kanal. Det var där Augusta mötte honom sommaren 1850.

Han fortsatte sin karriär inom marinen och blev överste vid skärgårdsartilleriet 1866, var varvschef vid flottans station i Stockholm 1872—82. Han blev kommendör 1873 och konteramiral 1881. 1885 gick han i pension.

Att Carl Henrik valde sjöofficersbanan var säkert naturligt eftersom hans far, Johan Henrik Kreuger, var amiral, författare och uppfinnare. Fadern fick många intressanta uppdrag av staten bland annat återupprätta Sveriges relationer med Marocko 1822, samma år som Carl Henrik föddes.

”När konsulatsekreteraren Jacob Gråberg af Hemsö, som arbetade för den svenske generalkonsuln i Tanger, Marocko, fallit i onåd hos sultanen Mulay Soliman och blivit utvisad ur landet, skickades Kreüger 1822 som ledare för en liten eskader till Marocko. I Medelhavet bedrevs vid den tiden sjöröveri och sultanen krävde en årlig avgift av de länder som ville få ett skydd mot sjöröveri. Tvisten gällde att Sverige inte hade betalt avgiften för år 1821 på 20 000 piaster. Kreügers förhandlingar med sultanen lyckades över förväntan och inför hans avresa från Marocko mottog han ett brev från sultanen, där denne bland annat skrev: ”De tjugu tusen piaster, ni bort lämna för innevarande år, dem kvittera vi och utstryka härmedelst ur räkenskaperna, för ditt ansiktes skull och den möda, du gjort dig att komma hit”. ” (Wikipedia)

Carl Henrik och kvinnorna i hans liv

Jag vet inte om Carl Henrik väntade på Augusta på Innocentbalen i januari 1851, men så småningom hittade han en annan hustru och fick sin förstfödda dotter 1856.

Carl Henrik var god vän och kadettkamrat med kung Oskar II, och hans andra dotter Elisabeth Stephens kom att bli Oscar II:s älskarinna. Elisabeths förstfödda dotter Florence var enligt obekräftade källor resultatet av hennes kärleksförhållande med kungen. Historien om Florence Stephens är en annan intressant historia! Läs mer om Husebyskandalerna på Wikipedia

Huvudbild: Gotha Canal Inauguration 1832 By Zg097qji (Own work) [CC BY-SA 4.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0)], via Wikimedia Commons

Hattask med japanskt tryck

Jag fortsätter att fundera över vad Augusta hade med sig när hon reste. Säkert en stor koffert med klänningar, underkjolar och särkar. Och förmodligen hade hon en hattask.

Jag googlar på nätet efter hattaskens historia. Det verkar som om hattasken har fått en svensk renässans, Åhléns, Granit och andra affärer säljer hattaskar. Men jag är ute efter 1800-talsdesign.

Det är magert med information om hattaskens historia på svenska sidor men på engelska finns en del. Och bilder! När jag väl hittat de rätta engelska begreppen öppnar sig en värld av vackra gamla askar. Askar i papp klädda med tapeter ”bandboxes” från 1800-talet är helt gudomliga.

Shelburne Museum and Farm. Foto: Margaret Evans Porter

Men det är likadant som med koffertarna, hattaskarna behövde i mitten av seklet anpassas för det ”moderna” resandet med tåg och ångbåt. De får en stryktåligare design och i skinn, inte lika vackra. Men jag stannar gärna vid de färgglada pappaskarna en stund.

I min ateljé i Spånga har jag en uppsjö av vackra pappersark som jag köpt när jag ramlat över dem i pappersbutiker både i Sverige och USA. Pappren är tänkta att ha till bokbinderi, att klä skissböcker, dagböcker och gästböcker. Men jag tycker alltid att de är för fina för att sätta saxen i dem. Bland annat har jag vackra japanska handtryckta rispapper. Nu är det dags, de ska få bli min ”bandbox”, hattask, wallpaper box eller det vackra franska uttrycket: boîte à chapeaux. Jag måste ju ha något att lägga Augustas bonnett i.

Stommen hittade jag i IKEA:s fyndhörna, Käresta, set om 3 rosa presentaskar. Den största är perfekt som hattask. Jag målade den med vit grundfärg för att den illrosa färgen inte skulle lysa igenom rispappret. Botten målades i svart för att den skulle bli lite tåligare. Sen var det bara att skära till mina vackra papper och limma med bokbinderilim. Kanten på locket måste skyddas, så jag skar till en remsa ”klot” (ett ord som bara boknördar vet vad det är;) en tunn väv på papper som man använder till bokryggar.

Så återstod bara en rem så att man kan bära asken. Ett gammalt älsklingsskärp som inte längre passar min midja slaktades och nitades fast.

Nu är ytterligare en pusselbit klar inför Augustas resa. Nästa gång berättar jag om hur man gör ett vackert spetsparasoll av ett gammalt trasigt IKEA-paraply!