Kategori: Tysklandsresan

Jag hittade en madonna i snöyran

Så här i januari 2021 när världen står stilla och väntar på vad som ska hända med Coronapandemin, ägnar jag mig åt att titta tillbaka på de resor Sara och jag gjort under de fyra år vi hållit på med vårt Augustaprojekt. Vi hittar hela tiden nya vinklar på Augustas liv och senaste veckan har jag fokuserat på de kyrkor hon haft anknytning till under sitt 28-åriga liv. Eftersom kyrkan och religionen var centrala i människors liv vid denna tid, finns det en del att reflektera över.

Det var i kyrkan man till exempel hade möjlighet att studera konst. Här fanns vackra muralmålningar liksom oljemålningar. De flesta med bibliska motiv.

I vår serie kyrkor genom Augustas liv hade jag idag kommit till Augustas tid i Stockholm. För att råda bot på hennes lungsot (TBC) skickades hon till Stockholm för att få behandling av kungens egen livmedikus, Per Henrik Malmsten. Från oktober 1852 till maj 1853 bodde hon inneboende hos familjen Hjort på Hantverkargatan. Jag har tidigare skrivit om de långsamma dagarna framför fönstret när hon inte fick göra något annat än vila och inta mediciner.

Men dagar när hon var bättre, var hon ute och promenerade. Det var inte långt till Ulrika Eleonora kyrka (Kungsholms kyrka), och säkert gick hon ofta dit för få sitta och beundra det vackra kyrkorummet.  Hon var säkert där på högmässor också.

Men den första gången hon steg in i kyrkan måste hon blivit lika förvånad som jag blev just idag.

Jag skulle bara ta några foton i snöyran, till min serie om Augustas kyrkor, när jag upptäckte att kyrkan var öppen. Ute är det snöstorm och när jag kliver in i kyrkan är det som att komma in i ett ljust himmelrike med alla ljuskronorna tända och en vaktmästare som ler och nickar ”välkommen”. Jag går gången framåt mot altaret, men hinner inte ta till mig intrycket från altare och predikstol. Min blick har fastnat på en målning till höger, en målning som jag senast såg i Dresden på Gemäldegalerie Alte Meister på vår Augustaresa i oktober 2017.

Kerstin och Madonnan i Dresden 2017

Det är Madonna di San Sisto av Rafael som hänger här i Kungsholms kyrka, eller i alla fall en kopia. Det var den målningen som Augusta beskrev i sin resedagbok i Dresden och som vi blev så imponerade av när vi upptäckte den i konstmuseets största sal. Målningen var så stor! Och så var det de där kaxiga små änglarna som är så uttrycksfulla.

Målningen i Kungsholms kyrka är inte lika stor. Jag går bort till vaktmästaren och frågar vem som målat tavlan. Han verkar inte helt bevandrad i renässanskonst men ger mig en liten skrift där det säkert står beskrivet. Samtidigt svamlar jag om  att jag senast såg tavlan i Dresden. Men att jag vet att det finns en kopia målad av Sophie Adlersparre i mitten av 1800-talet.  Och den ska finnas i katolska kyrkan i Oslo.

För att ytterligare spä på min snurriga image berättar jag att jag håller på att skriva en bok om en ung kvinna som var sjuk i TBC och som bodde här på Hantverkargatan och att hon har skrivit om tavlan som jag såg i Dresden.

Han är väldigt vänlig och vi utbyter visitkort.

Jag undrar om Augusta blev lika vimsigt glad när hon upptäckte sin favorittavla av Rafael i Ulrika Eleonora kyrka 1852. För visst måste den funnits där då.  I kyrkans lilla informationshäfte står det att de kallar målningen Rafaels rundtavla föreställande Maria med Jesusbarnet. Man tror att den är målad av någon av Rafaels elever i hans ateljé. Undrar om det är sant? Men säkert finns det många kopior målade från originalmålningen.

När Sara kommer till Sverige nästa gång (efter pandemin) har vi ytterligare ett besök att göra, Ulrika Eleonora kyrka och Madonna di San Sisto. Då ska vi ta reda på historien om målningen.

Tystnaden – hur påverkar den oss?

Häromdagen träffade jag en väninna som tillbringat våren i Coronakarantän. Vi talade om hur bristen på möten med andra människor påverkat oss denna vår. Så säger hon något som jag tyckte kändes bekant.

Jag har börjat tappa språket. Jag saknar ord och tappar uttryck när jag talar så lite.

Jag var tvungen att leta lite i Augustas korrespondens. Visst hade jag läst något liknande. Så hittar jag brevet jag tänkte på, skrivet av Augustas mamma Anna vårvintern 1844.

… till jul var en farlighet som jag trodde mig aldrig kunna öfverlefva den, de mörka långa qvällarna och ingen att tala med varken dag eller qväll,  jag trodde till slut att jag skulle glömma modersmålet så litet fick jag tala vid folk… Men nu kommer våren och med den vaknar lefnadslust och mod och hopp.

Anledningen till mamma Annas brist på samtal är ju helt olik den vi upplever idag. Vi har ju faktiskt alla möjligheter att ringa, skypa, zooma och alla andra digitala möjligheter. Men ändå saknar vi det spontana samtalet.

Annas mamma satt ensam på Loddby, medan Augusta bodde inackorderad och studerade i Stockholm. Ja, egentligen var hon inte särskilt ensam. Det blir tydligt om man tittar i husförhörslängden 1844, hur det faktiskt såg ut på Loddby. Förutom mamma Anna, 55 år, bodde då på Loddby:

Fabrikören Gustaf Lejdenfrost, 45 år

Augustas bror August, 27 år

Pigan Stina Maja (Malla) Kullerstrand, 29 år

Pigan Eva Sara Sandberg, 28 år

Fördrängen Carl Petter Larsson, 58 år, hans hustru Stina och tre barn

Fördrängen Lars Thorsson 34 år, hans hustru Sonja Kullerstrand 32 år

Statdrängen Johan Fredrik Andersson 34 år, hans hustru Brita 33 år och en son

Statdrängen Per Larsson Mellin 35 år, hans hustru Brita Maja 25 år och två barn

Statdrängen Petter Andersson 35 år, hans hustru Christina 34 år och tre barn

Statdrängen Nils Hindriksson 52 år, hans hustru Maria Catharina 55 år och fyra barn

Till detta kommer torpen under Loddby bebodda av torpare, statare, drängar och pigor:

Löten, Ektorpet, Thomastorp, Korsbygget, Näset, Stora Skogslotten, Lilla Skogslotten och Stora Hammarn.

Nej, inte var det tomt på gården eller i omgivningarna. Jag summerar att enbart på gården Loddby bodde 30 personer. Men vid denna tid umgicks man absolut inte över klassgränserna. Mamma Anna hade alltså endast sin svärson Gustaf och sonen August att tala med. Gustaf var mestadels borta i affärer och August var, vad man kan läsa av brev och dagböcker, en riktig odåga, alkoholist och sin mammas stora bekymmer.

Naturligtvis talade hon med tjänstefolket om vardagliga och praktiska ting. Men Augusta som vid denna tid var 17 år, var nog den hon mest samtalat med eller i alla fall haft mest utbyte av. Under tre år hade nu Augusta bott i Stockholm. Och även om det inte var tyst på en så stor gård, kändes det ensamt att inte ha någon att tala med.

Så viktigt det trots allt är att hålla samtalet igång, och berättelserna. Det märks nu, när vi håller social distans.

Augusta nämner i dagboken tre år efter ovanstående brev, när hon och mamma Anna kommit hem från Tysklandsresan:

Minnet af de dagar då jag vandrade bland Rubens och Rafaels mästerstycken i det herrliga Sachsiska Schweitz, det gamla minnesrika Prag, det ståtliga Berlin, det vackra Hamburg och framför allt det trefliga, gästvänliga Lübeck, skall förljuva mången vinterafton vid Bråvikens strand.

Att samtala om händelser man upplevt tillsammans är berikande. Sara och jag talar ofta om våra Augustaresor, även om vi just nu enbart kan mötas digitalt. Vi kommer fortsätta berätta om Augustas värld och hoppas att så småningom kunna börja resa igen.

 

Bilder: Målningar av Vilhelm Hammershöi

Det blir en bokrelease 6 maj, online!

Välkommen på bokrelease av boken Augustas resa av Kerstin Melin!

Vill du vara med om en annorlunda bokrelease, online, framför din datorskärm eller mobiltelefon?
6 maj kl 16.00 slår vi upp portarna till vår digitala salong.

Program:

  • Välkommen till 1840-talet och Augustas värld
  • Augustas resa – projektet
  • Presentation av boken
  • Mingel och boksignering
  • Chatta med oss online
  • Augustas resa fortsätter…

Medverkande:

Kerstin Melin, författare, fotograf och formgivare
Sara Azzam, medförfattare och fotograf
Företaget Digitala moderatorer, som modererar videomötet och hjälper till med chatten under releasen.

Vi kommer använda Zoom, som är ett videokonferenssystem. Du kan vara med från din dator eller din mobiltelefon och kommer att kunna chatta med oss.
Här är länken till videomötet på Zoom: https://zoom.us/j/158267293
Mötesrummet öppnas kl 15.50 (ca 10 min innan bokreleasen startar).
Du kommer att kunna beställa en signerad bok under releasedagen till priset 210 SEK + porto 79 SEK.
Vi har även en litet specialerbjudande till er som beställer bok under under bokreleasen. Saras akvarellmålning från Sachsiska Schweiz finns som serveringsbricka. Vi visar den under releasen! Men det finns endast 50 ex.

Är du ny på Zoom? Här kommer lite mer information:

För att delta behöver du ha laddat ner zoom (gratis). Du behöver inte ha något konto på zoom.
Det räcker med att du laddar ned programmet i din webbläsare (Safari, Chrome, Firefox eller Internet Explorer) på din dator eller gratis-appen zoom i din mobil (finns både på AppStore och Google Play). Du behöver ha en uppdaterad version av din webbläsare för att använda zoom.
Här laddar du ned zoom: https://zoom.us/download
Om du har dator använder du den här länken för att komma in på mötet: https://zoom.us/j/158267293
Om du går via mobilappen så skriver du in koden: 158-267-293 för att delta på mötet.
Om ni vill komma i kontakt med moderatorerna, maila till: hej@digitalamoderatorer.se
Välkommen!
Läs mer om boken:
https://www.formelin.se/lesson/augustas-resa/

 

Grünes Gewölbe – Augusta såg samlingarna i juli 1847

Med anledning av miljardkuppen mot Grünes Gewölde igår var jag tvungen att åter slå upp Augustas dagbok och läsa det hon skrev om konstskatterna vid sitt besök i juli 1847. Hon hade inte mycket till övers för själva byggnaden men var verkligen imponerad av interiören och samlingarna.

Det Kungl. slottet är uppbyggt 1534 och är en af de fulaste byggnader i hela staden; jag ansåg det först för något fängelse; hvaraf det äfven har en frappant likhet. I rez de chaussén äro åtta rum kallade ”das grüne Gewölb”, innehållande en rik samling af perlor, ädelstenar och kostbarheter af alla slag. Men, det gröna hvalfvet innehåller ej allenast sådana klenoder, det omfattar hela konstens stora gébit, och alla de konstalster vi beundrade hos våra förfäder finnas här samlade.

Denna samlings glans, omfång och mångfaldighet förvånar den besökande då han genomvandrar dessa stora salar, den ena prägtigare decorerad än den andra och alla försedda med marmorgolf och spegelväggar. Man tror sig slutligen vara omgifven af någon orientalisk féesagas under och man finner sig försatt tillbaka i en tid, som ännu ej anade våra dagars ytlighet utan fann sin glädje i förfärdigandet av dessa glänsande konstalster. Är man intresserad af bilder finnas här de oförlikneligaste i bronz, elfenben, bernsten, korall och perlemo, sculpturer i träd, vax, alabaster, kokosnöt och sandsten, de vackraste vuer och portraiter i mosaik och émaille, en nästan oöfverskådlig massa af ciselerade guld och silfverkärl, rikt prydda vapen och antika klenodier etc: etc: Det mest förbländande rummet är dock det som innehåller gröna hvalfvets juvelskatt, en samling af de största och vackraste diamanter i Europa.

Det här är ett av alla besöksmål som Sara och jag har kvar att se. Vi såg slottet från utsidan på vår Tysklandsresa 2017.

De vackra bronsskulpturerna från Prag – krigsbytet från 1648

Jag har tidigare skrivit om Augustas vistelse i Prag 1847 då hon bland annat besökte Wallensteins palats och dess vackra park.
Wi besökte först den så kallade ”lilla sidan”, den del af staden svenskarna fordom innehade och der Wallensteins hus är beläget. Slottskapellet är mycket vackert, och bönstolarna som begagnades af Hertigen och hans gemål, finnas der ännu. För öfrigt lära rummen och trädgården vara alldeles i samma skick som under den store Hertigens tid.
Den trädgård och de skulpturer som Augusta såg 1847, vet vi idag inte hur de såg ut, men de var inte desamma som man idag kan beundra, om än som kopior.
Neptunusfontänen, det enda originalet som finns i kvar i Drottningholmsparken
De ursprungliga skulpturerna och fontänerna gjordes på 1620-talet av Adriaen de Vries, en av 1600-talets främsta skulptörer. Han var holländare men hade gått i lära i Florens och hamnade till sist som kejserlig hovskulptör i Prag. Men skulpturerna i Wallensteins trädgård fick inte stå där särskilt länge. När 30-åriga kriget vara slut 1648 monterade svenska soldater ner parkens alla statyer och fontäner och transporterade dem hem till Sverige som en del av det krigsbyte man tog efter freden.
På 1680-talet hamnade skulpturerna i parken på Drottningholm. Men efter att ha stått ute i väder och vind i flera hundra år, räddade man de fantastiska skulpturerna från att bli mer skadade. Istället gjöt man i slutet av 1990-talet kopior, som idag står ute i parken.  Även Wallensteins trädgård i Prag har kopior av originalen. De gjöts i Stockholm och sattes upp i Prag redan 1914.

Museum de Vries

Originalen på Drottningholm utgör världens största samling av de Vries skulpturer. De ställdes alltså upp på 1990-talet i det ombyggda Dragonstallet på Malmen, på högra sidan av Drottningsholmsvägen. Där hade man inrett det gamla stallet till en vacker stor sal i vitt och grått, grå kalksten från Gotland och gråmålade podier där de gråglänsande skulpturerna tittar ut över publiken. Det är verkligen ett vackert museum. Det enda problemet är att de har öppet endast en dag om året.

 

De Vriesmuséet i Dragonstallet på Drottningholm
Vi hade bestämt oss för att vara där den dagen, 8 september, de Vriesdagen. I Söndags var det alltså dags att få se alla de magnifika originalskulpturerna i brons. Det var verkligen värt besöket. Vilket hantverk och vilken känsla! Alla dessa vackra figurer med spelande muskler i färd med att utföra något hjältedåd.
Augusta fick ju tyvärr inte se de Vries skulpturer i  Prag, men dess historia hade hon tydligen ingen aning om, att svenskarna 200 år tidigare plundrat parken på dess skulpturer och fontäner. Förmodligen hade de några andra fontäner där som sattes upp som substitut fram till 1914. Inte verkar Augusta varit vid Drottningholm heller, som på hennes tid stod tomt och förföll tillsammans med de vackra Vriesskulptuterna.
Wallensteins park idag med kopior av de ursprungliga de Vriesskulpturerna.

Museum de Vries på Drottningholm

Wallensteins trädgård, Wikipedia

Translate »