Vad Augusta inte såg i Prag

I början av denna vecka inföll den 6 november tillika Gustav Adolfdagen. Sara och jag passade på att göra en liten Augustautflykt med anknytning till just trettioåriga kriget. Vi behövde kontrollera några uppgifter.

12 juli 1847 besökte Augusta Wallensteins palats i Prag.

Prag är en gammal, på minnesmärken rik stad och vi beredde oss att de dagar vi här stannade endast lefva i minnets verld, bland de scener af krig och förödelse som fordom här voro så vanliga och bland de store mäns skuggor som lefvat och tänkt inom Prags murar. Wi besökte först den så kallade ”lilla sidan”, den del af staden svenskarna fordom innehade och der Wallensteins hus är beläget. Slottskapellet är mycket vackert, och bönstolarna som begagnades af Hertigen och hans gemål, finnas der ännu. För öfrigt lära rummen och trädgården vara alldeles i samma skick som under den store Hertigens tid.

Nej, Augusta! När du var där i Wallensteins trädgård, såg det inte alls ut som på Wallensteins tid, det saknades något som du nog inte kände till.

Prag 2018

Wallensteins palats, Prag med Herkulesfontänen (kopia från 1914) av Adiaen de Vries

För ett par veckor sedan besökte jag och min man åter Wallensteins palats i Prag. Det var lördag och därför öppet för allmänheten. När Sara och jag var där förra året missade vi det eftersom det var vardag och palatset var stängt.

Vi gick in i den vackra muromgärdade barockträdgården och möttes av bronsskulpturer föreställande antika gudar. Längre in fanns fontäner med fler fantastiska skulpturer. Jag böjde mig ned för att läsa på den lilla plaketten. Skulpturerna var skapade en av Europas största skulptörer på 1600-talet, holländaren Adriaen de Vries.

Men under namnet såg jag till min stora förvåning och bestörtning att fontänerna och skulpturerna enbart var kopior uppmonterade 1914. Originalen hade ”svenska soldater” tagit med sig när de lämnade Prag 1648. De skulle nu finnas på Drottningholm.

Så när Augusta stod där i trädgården, vad fanns där då? Inte dessa skulpturer i alla fall, varken orginal eller kopior.

Kanske kan man förstå hur befolkningen såg på de svenska soldater som plundrade inte bara silverbibeln utan släpade med sig de enorma fontänerna och stora bronsskulpturerna. Vilket flyttlass! Hur lång tid tog det att släpa hem alla dessa skulpturer? Och vart tog de vägen?

Längre in i palatset hittade vi en tavla där det stod nämnt att originalen numera finns på ett museum på Drottningholm. När de slutligen kom till Sverige hamnade de i ett magasin ända till änkedrottningen Hedvig Eleonora ville skapa en skulpturpark på Drottningholm. Då, i slutet av 1680-talet plockades statyerna från ur magasinen och ställdes upp i parken.

Drottningholm 2018

Igår gjorde alltså Sara och jag en utflykt för att kolla hur det låg till. Det låg en Lützendimma över barockparken där vi vandrade i våra Augustakläder, jag i min nya vackra indiska Paisleysjal, en födelsedagspresent från Sara.

I parken finns mycket riktigt kopior av de Vries rövade skulpturer. Originalen finns numera i det tidigare Dragonhäststallet som byggts om till museum. Där finns världens största samling av de Vries skulpturer. Men museet har bara öppet en enda dag om året.

Augusta var förmodligen aldrig på Drottningholm och såg orginalstatyerna i parken. Under 1800-talet förföll Drottningholms slott och även parken. Hon hade därför ingen anledning att åka dit. Augusta hade nog ingen aning om statyerna och deras öde, vilket inte vi hade heller förrän vi besökte Prag i oktobger.

Augusta fortsätter i dagboken:

Jag går vidare framåt och står snart midt inne uti vår moderna verld bland vattenkonster byster och blommor, som alla logo åt min dröm om forntiden, och böjde sina små hufvuden till en välkomsthelsning hem från min utflygt i minnenas verld.

Ja, tydligen fanns där några andra skulpturer, byster och blommor i Augustas ”moderna värld” att titta på i Wallensteins palats i alla fall! Men de Vries missade hon!

Drottningholms kopia av Herkulesfontänen

Hotel de Saxe i Prag – att söka på tjeckiska

Inför vår Tysklandsresa i Augustas fotspår förra hösten letade vi febrilt efter det hotell Augusta bodde på under sin vistelse i Prag juli 1847. Inget resultat. Vi sökte på nätet och läste reseguider och andras reseskildringar utan att hitta Hôtel de Saxe. Det finns visserligen ett nytt designhotell med det namnet men vi valde istället att bo på ett gammalt hotell som varit skräddarnas hus på 1800-talet, The Golden scissors. 

Den 12 Juli gingo vi med Ångfartyget Germania från Schandau och anlände klockan 12 på natten till Obristwy, der vi genast satte oss i en diligence och framkomma klockan 3 på morgonen till Prags tullport, der vi ännu en timma fingo det nöjet att qvarblifva, medan herrar polisbetjenter sysselsatte sig med våra kappsäckar och pass. Alldeles uttröttade och utledsna, reste vi på måfå för att söka oss ett hotel der vi kunde få hvila ut. Det första som föll oss i ögonen var Hotel de Saxe, der vi klockan sex på morgonen lyckligen hamnade.

Den här helgen är jag i Prag igen. Så slog det mig att jag kanske skulle ta upp tråden med Hotel de Saxe igen. Det händer nämligen att man får olika svar på googlesökningar beroende på var man befinner sig när man söker på nätet. Så igår kväll medan vi satt på ett lokalt microbryggeri, satt jag med min lilla telefon och sökte. Inga träffar. Så plockade jag fram en översättningsapp och översatte tänkbara sökord till tjeckiska. Nya sökningar.

Bingo!

Först hittade jag ett intyg att en man 1923 hade varit anställd på Hotel de Saxe.Fortfarande ingen adress. Sedan vände jag på ordföljden ett par gånger. Så hittade jag en bagagetagg med bild på hotellet.

Och så ett kort med lyckönskningar från hotelldirektionen i samband med en internationell mässa. Stämplat med Hotel de Saxe, Prag II, A Junger o Synove. Bilden med människor ser ut att vara 20-tal.

Nu visste jag att hotellet låg i Prags centrala delar och hur det såg ut. 

Efter ytterligare ett par sökningar på tjeckiska hamnade jag på en informationsdatabas som jag tror handlar om gamla kulturhus. Jag kunde inte översätta den direkt men det gick och klippa och klistra delar av texten in i översättningsprogrammet. Och! Det fanns en bild och en adress. 

Jag kunde snabbt söka upp adressen och upptäcker då att hotellet låg mitt i smeten av turistattraktioner, mitt emot Krutporten, Prasna Brana. 

Idag promenerade vi dit.

Medan alla turister fotograferade det vackra Art noveaupalatset och den gotiska krutporten, vände jag näsan mot andra hållet. Där var det! Samma hus som på bagagetaggen jag hittade på en auktionssite på nätet. Nu vet vi var Augusta bodde! Vilken häftig utsikt hon måste haft mot Krutporten! Men hade hon levt lite senare hade hon kunnat njuta av det fantastiska Art Noveauhuset intill!

Utsikt från platsen där f.d.Hotel de Saxe ligger, 2018

Sorgligt nog är huset igenbommat och står och väntar på ett bättre öde. Lite klotter på väggarna längst ner. Men högst upp finns muralmålningar kvar under takrännan. På informationssida n kan man (om man använder Google översätt) tolka det som att huset har delar från 1500-talet då det var domstol. 1845 ritade arkitekten J Novotny den utformning som finns idag men fasaden har moderniserats i slutet av 1800-talet.Före detta Hotel de Saxe

Så när Augusta var där 1847 var hotellet ganska nytt!

Huset är idag K-märkt och inventerat av Världsarvskommittén. Så förmodligen kommer huset att bli kvar, men det behöver en hel del kärlek för att återuppstå till den glanstid hotellet en gång haft. 

När jag nu ändå var i farten och sökte på tjeckiska sajter, kom jag ihåg en annan återvändsgränd i våra sökningar. 

Augusta reste med Germania från Bad Schandau till Obristvy. Det fartyget har vi aldrig återfunnit i de digitala rullorna. Men här i Tjeckien hittade jag även hjulångaren Germania på nätet!

Hon byggdes 1846 i Obristvy i Tjeckien då man behövde utöka trafiken på Elbe. Antalet passagerare var 160. Tyvärr hittade jag ingen bild!

När järnvägen Elbtalbahn sedan byggdes 1848 mellan Dresden och Decin, minskade efterfrågan på trafik med hjulångare.

Att fylla ”minnets rosengård” för mörka vinterkvällar

Vinter och mörka kvällar. Idag läste jag åter Augustas Tysklandsberättelse i dagboken och fastnade på några rader i slutet.  I en enda mening sammanfattar hon sin resa. Väldigt träffande beskrivning av städerna hon besökte. Efter vår Tysklandsresa i höstas kan jag hålla med Augusta helt och hållet, utom Hamburg.

”Minnet af de dagar då jag vandrade bland Rubens och Rafaels mästerstycken i det herrliga Sachsiska Schweitz, det gamla minnesrika Prag, det ståtliga Berlin, det vackra Hamburg och framför allt det trefliga, gästvänliga Lübeck, skall förljuva mången vinterafton vid Bråvikens strand.”

Jag kan just se för mig hur en vinterafton såg ut på Loddby. När solen gick ner redan på eftermiddagen blev det dåligt med ljus. Brasor i kakelugnarna och några stearinljus var det enda som lyste upp vintermörkret inomhus. Men inte var det mycket ljus för att kunna läsa böcker eller brodera. Så förmodligen satt de och samtalade. Och visst måste det varit roligt att Augusta och hennes mamma Anna gjort Tysklandsresan tillsammans. Så många roliga minnen de hade att skratta åt där i vintermörkret.

Precis likadant gjorde Sara och jag i november när vi kommit hem från vår Augustaresa i Tyskland. Vi pratade och skrattade åt alla tokigheter och roliga situationer vi varit med om. Som när jag tappade underkjolen, när vi skulle checka in på hotellet i Bad Schandau. Plötsligt kände jag hur något stort slafsigt hasade runt fötterna och det gällde att snabbt kliva ur det vita tyget och smussla det bakom ryggen till Sara, medan jag konverserade med hotellägaren.

Det är så mycket roligare när man har någon att dela sina minnen med. I dagboken skriver hon inte om tokigheter. Det var ju första kapitlet i dagboken och det verkar som om hon skrev den för en bredare läsekrets och därför utelämnade det tokiga och roliga. Den är lite för korrekt för att vara hennes egna tankar och funderingar.

”Skulle jag alldrig mera återse det trefliga, vackra, Tyskland och dess glada, artiga innevånare, som tycka att allting är ”ganz wunderschön” så skall likväl alltid de stunder jag der tillbringat, blifva de käraste platserna i minnets rosengård, dem på hvilka jag helst ser tillbaka.”

Det blev inte några fler resor till Tyskland för Augusta. Hennes ”minnets rosengård” fylldes med mycket annat de få år hon hade kvar att leva.
Nu när vårsolen smälter bort lite snö, börjar Sara och jag en ny säsong upplevelser i Augustas fotspår att fylla våra ”rosengårdar” med.

Min underkjol på golvet

 

Vad fanns i min resväska? – 1850-talskläder för allt från vandring till operabesök

Min moderna rullväska rymde kläder för två veckor på resa innebärande vandring i bergen, operabesök, restaurangbesök, turistande i städer och parker samt långa tågresor. För det hade vi beräknat att vi behövde fyra klänningar, en kjol, en kofta, tre underkjolar, två par pantalonger, ett snörliv, tre blusar och så några undertröjor. Ja, en extra bonett också! Och löskragar, sjalar och handskar.

Alla kläder låg hårt rullade för att de inte skulle bli för skrynkliga under resan. Vi har ingen aning om hur Augusta gjorde, men hon hade säkert en större koffert än de rullväskor vi använde. Bärhjälp fanns att få på den tiden, inte nu. Idag får alla klara sig själva. Säkert fanns det 1847 personal på hotellen som tvättade och strök kläder och stärkte underkjolar. Det var ett av våra stora problem, när stärkningen gick ur underkjolarna, blev de längre och lättare att snava på. På våra hotell fanns möjligen service att putsa skor. Att ha bett dem stärka underkjolar på vår knapphändiga tyska hade blivit väldigt lustigt.

Klädd för vandring

Jag är förvånad över att kläderna höll sig så fräscha. Vi vandrade trots allt på leriga stigar i nationalparken i Saxiska Schweiz och regnskurarna kom och gick. En av mina underkjolar blev ganska smutsig i spetskanten och jag var glad att jag hade totalt tre stycken med mig. Man måste ha minst två underkjolar för att de inte ska sno ihop sig med kjolen när man går. Varje morgon valde vi klänningar efter dagens väder och mestadels var det risk för regn. Då var min mörka tunna ylleklänning bäst, den som jag tidigare kallat för Filifjonkans klänning. Mörkt tyg skulle inte se lika smutsigt ut och skulle inte suga upp lika mycket vatten från marken som en bomullskjol. Ullklänningen var även lätt att samla ihop i handen och hålla upp för att undvika stora vattenpussar. Trappor är också ett gissel, när man går nedför, då släpar fållen längs trappstegen. Så ibland såg vi nog för tokiga ut när vi samlade upp kjolar och spetskantade underkjolar i ett fång och då syntes ju pantalongerna, ve och fasa! (Jag ska erkänna att mina pantalonger är pyjamasbyxor från HM). Pantalongerna är viktiga för att man inte ska bli rispad på benen av de stärkta underkjolarna. De är som papper och frasar när man rör sig.

Balklänning i siden

I Dresden klädde vi upp oss till tänderna. Snörlivet (som jag faktiskt inte hade på mig alla dagar) togs på och snördes åt. Tre underkjolar, pantalonger, silkesstrumpor och så till sist ovanpå allt, gled sidenklänningen på. Så fantastiskt lätt den är och blir inte alls skrynklig även om den varit nerpackad. Siden är underbart! Jag förstår att det var populärt på 1800-talet. Vi använde våra sidenklänningar i Prag också, till middagen på vårt fina hotell At the golden scissors till personalens glada tillrop. De skålade med oss i Prosecco. Sent ska jag glömma den födelsedagsmiddagen!

 

Bomullsklänning i kattun

Kattun, tryckt bomullstyg var dyrt och därmed högsta mode i mitten av 1800-talet. Min gröna kattunklänning med smock, är nog min favorit. Den är så bekväm och mjuk. Men den tål inte regn! I SansSouci läskade den upp en hel del vatten ur parkens gångar och jag hade en decimeterhög mörk blöt rand i kjolkanten. Det medförde att skorna också blev blöta och leriga. Tur att det fanns hårtork på hotellet.

 

Tudelad resdräkt i ylle

Den här kjolen har mycket tyg i sig! Det är den tyngsta kjolen av dem alla. Den behöver hängas upp i hakar i livet för att inte bli för tung och hasa i backen. Men lystern på tyget i kypert är vacker. Sen är jag lite nöjd med den lilla taggiga överdelen på ärmen på livet. Ja, livet kunde jag även använda separat som en liten jacka.

 

Rutig bomullskjol

Den var med som reserv. Sydd av en bordduk inköpt på Myrorna. Sara och jag botaniserar alltid bland dukarna i secondhandaffärer eftersom de ofta har rätt storlek för en kjol. Inte förrän dagen för hemresan använde jag den för att inte ha tagit med den i onödan. Den var förvånansvärt bra för att vara bomull. Den kraftiga bomullsväven blev inte skrynklig och höll stadgan bra trots att underkjolarna börjat vekna.

 

Snörkängor

I somras beställde jag ett par snörkängor från USA, en exakt kopia ett par skor från mitten av 1800-talet. De sitter perfekt på mina fötter och jag har utan problem vandrat hela dagarna i dem, utom när det var för regnigt. Jag ville inte förstöra dem utan hade även med mig Goretexskor som reserv. Det enda man måste tänka på är att snöra kängorna innan man tar på sig snörliv och underkjolar! Det är svårt att komma åt dem annars!

 

Sjalar

En anständig dam 1847 hade sjal. Så vi hade sjalar på oss, nästan jämt. Min favorit blev den cashmeresjal jag köpt på Sidengården på Gotland. Den är vacker med sitt Paysleymönster och den är varm, ibland för varm. Jag hade fyra sjalar med mig, och köpte faktiskt två till på resan, en i Berlin på adressen där Augustas hotell låg 1847, Hotel de Rome. Huset är idag gammalt, från slutet av 1800-talet och bottenvåningen är idag en turistshop! Så de nyinköpta sjalarna är inte äkta, men det är så roligt att se att Paisleymönstret används i alla tänkbara textilier idag.

 

Löskragar, handskar och hattar

Lösa kragar fäster man med en brosch på klänningen. Praktiskt och snyggt. Enda problemet är att de blir lite skrynkliga när man ska ha sjalen ovanpå. Mina kragar är antika, en av dem har jag sytt av en broderad rund duk med infälld spets.

Jag hade virkade spetshandskar, svarta spetshand skar, handledsvärmare i ull och ett par broderade i bomull. Ganska skönt när det var lite blåsigt och kyligt.

Jag hade med mig två bonetter eller bahytter. Favoriten blev den nysydda i svart siden. Det är ganska skönt med en sådan mössa när det blåser! Och när det blir varmt hänger man den på ryggen.

Bekvämt och fint

När vi kom till Köpenhamn, hade vi en timma över och bestämde oss för att betrakta folks kläder år 2017. En sammantagen beskrivning från oss skulle nog kunna vara: ”bekväma sportinspirerade kläder som inte sitter särskilt bra”.

Mina kläder, inspirerade av 1847 års mode, är också bekväma, skorna och hatten också. Så det var ingen uppoffring att klä sig som vi gjorde på resan. Tvärtom, man känner sig väldigt fin, speciellt när folk vi mötte kom fram och gav oss komplimanger för att vi var så fina.

Nu reser vi till Tyskland!

Imorgon, 28 september 2017, avreser vi från Stockholm Central med tåg söderut. Vi kommer besöka Lübeck, Berlin, Dresden, Bad Schandau, Prag och Hamburg innan vi vänder åter mot Sverige den 12 oktoboer.  Vi kommer vara på resande fot i två veckor.

Under resan kommer vi dela våra upplevelser på Facebook och Instagram. Där kan man se både bilder och korta texter från vår resa.  Följ vår resa där!

Facebook: https://www.facebook.com/augustasresa/

Längst ner, här på websidan, kan du också se bilderna vi lägger upp på Facebook och Instagram.

 

Translate »