I fotspåren på vår farmors mormor i mitten av 1800-talet
Anna, superhjälten som överlevde dem alla
Vem var hon egentligen, Augustas mamma?
Hon är lite av ett mysterium, Anna Catharina Söderholm. Hon finns hela tiden med i bakgrunden. Det är hon som ser till att Augusta får utbildning, får resa på badorter, får lämpliga kläder uppsydda för ett liv i de rätta kretsarna. Vilka planer hade hon för sin dotter? Vad hade hon själv med i bagaget, eftersom hon visste vad en ung kvinna skulle veta och kunna för att lyckas i mitten av 1800-talet? Hon skriver sina brev på ett bildat sätt, men vi vet inget om hur hon fick sin bildning.
När Sara och jag gjorde vår resa i Augustas fotspår, var det lika mycket i mamma Annas. Anna var ju faktiskt jämnårig med oss när hon gjorde sin Tysklandsresa.
Anna Catharina Fagerström föddes 1788, året före franska revolutionen. Hennes far, sergeanten Gustaf Fagerström, var 70 år när hon föddes. Det var hans första barn trots att det var hans fjärde äktenskap. En tuff gubbe som blev 90 år. Han överlevde sin hustru med sju år, Anna Elisabeth Lilja från Snararp i Asby socken.
Vid 18 års ålders gifte sig Anna med den 13 år äldre Johan Peter Söderholm och bosatte sig på Stora Gålstad i Slaka socken utanför Linköping. Johan Peter var kapten vid Andra lifgrenadjärregementet. När jag läser om var de höll hus, inser jag att Augustas pappa var frånvarande långa tider. Regementet var utomlands i krig under ganska många år. Kanske kom han hem mellan insatserna i Finland, Norrland, Skåne och så till sist, i Sveriges sista krig, i Tyskland under Karl XIV Johans befäl. Han måste varit med när Napoleon besegrades 1814.Det måste varit tufft för Anna (och alla andra soldathustrur) att ha sin man så långt borta och inte veta om han skulle överleva. Under tiden fick Anna sköta hus och hem hemma på Stora Gålstad. Och så kom barnen.
1806 föds Charlotta, 1808 Amalia, 1810 Emilia som dör vid ett års ålder. Sen är det ett hopp fram till 1817 då August föds. Kan det bero på att maken var utomlands i krigstjänst? Sen kommer ytterligare ett hopp på 10 år tills Augusta föds 1827.
Augusta är ett riktigt sladdbarn. Anna är nu 39 år och hennes två äldsta döttrar giftasvuxna. Som vi tidigare berättat, gifter sig Amalia med textilfabrikör Gustaf Lejdenfrost men dör i barnsäng. Sedan dör Annas make Johan Peter samma år som dottern Charlotta gifter sig med Gustaf Lejdenfrost. Och två år senare dör även Charlotta, i influensa.
Nu har mamma Anna två barn kvar i livet. August som visar tecken på alkoholism och som dessutom har Tuberkulos. Enligt dagböckerna är det bara bekymmer med honom. Det är nu mamma Anna satsar allt på sin yngsta dotter. Med stöd av sin svärson Lejdenfrosts pengar ser hon till att Augusta kommer till Stockholm och får gå i flickpension. Hon propsar på att Augusta förutom franska och tyska ska lära sig engelska, ett språk som på den tiden inte var ett av de största.Man kan undra varför? Vilka planer hade hon för sin dotter. Jag har tidigare även beskrivit hur hon skickar sidentyger till Stockholm för att Augusta ska sy upp lämpliga kläder för att smälta in i Stockholmssocieteten och hon förbereder Augustas garderob för den kommande badsejouren på västkusten.
Och så 1847 gör de den fantastiska resan till Tyskland tillsammans. En riktig mamma-dotterresa! Och mamma Anna hänger med på allt, till och med vandringar i bergen. Det tror vi i alla fall. Det står inget om att Anna inte är med. Så 60-åriga Anna måste även hon ha haft bra kondition för att orka med turerna i Sachsiska Schweiz. En två månaders resa mitt i heta sommaren måste nog ha tagit på krafterna. Men så roligt det måste varit för dem båda att ha alla minnen att tala om hemma i Norrköping.
Jag undrar sedan vad Anna tyckte om de unga herrar som uppvaktade Augusta? Och hur tog hon beskedet att Augusta förälskade sig i en lektor utan förmögenhet och gods. Kanske uppskattade hon hans intellekt? De verkar ha kommit bra överens enligt den brevväxling som finns mellan dem.
Vi kan i alla fall i breven mellan Adolf Nordvall och Augusta läsa att Lejdenfrost inte gillade partiet. Kanske hade han egna planer, men det vet vi inget om.
Men nu börjar en period i mamma Annas liv som blir väldigt tung. Augusta skickas till Stockholm för att kurera sin tuberkulos. Det enda glädjeämnet är nog Augustas bröllop, men Anna skriver i breven till Augusta att hon borde åka till Varberg för att kurera sig. Augusta och Adolf flyttar till Strängnäs och sommaren 1854 föds lilla Gerda som ska bli Annas lilla skyddsling. Augusta blir allt sämre och som jag skrev tidigare i höstas så reser Adolf och Augusta till Varberg i juli 1855, Augustas sista resa. Och mamma Anna har hand om Gerda som skriker och har ont. I ett av breven beskriver Anna att hon till slut tar till gamla huskurer och trolldomsknep! Intressant, och de som var så religiösa!
Jag var aldeles rådlös, i min förtviflan sökte jag i mina gamla papper och fik rätt på ett medel för skrikiga barn bestående af bävergäll vitlök svavel och nogra andra örter som lades i en karmosinröd pose och hängde på bröstet. Om nu det onda har agerat ut, eller trollposen gjorde det, alltnog hon sof följande natt hela natten och har altsedan varit snäll.
Och medan mamma Anna pysslar om Gerda, dör Augusta endast 28 år gammal. Anna är 67 år och har förlorat hela sin familj. Inget av barnen blev över 30 år. Anna flyttar nu till Adolf i Strängnäs där hon får ta hand om lilla moderslösa Gerda. Det är andra gången hon får flytta in och ta hand om de som är kvar. 1870 dör Anna 82 år gammal.
Under hennes levnad har mycket hänt och ändrats i Sverige och Europa. Länder och kungariken, revolutioner, krig, industrialisering, skolväsende, skråväsendets avskaffande, ståndsriksdagens avskaffande, ångfartyg, Göta kanal, järnväg… ja det finns hur mycket som helst att räkna upp. Och under alla dessa år fick hon kämpa för att hålla sin familj på fötter. Resultatet blev ett enda barnbarn, Gerda, som kom att bli en anmoder till sex barn, många barnbarn, ännu fler barnbarnsbarn varav Sara och jag är två och sen tappar vi räkningen på hur många som finns i nästa generation.
Vi har nog Anna, superhjälten, att tacka för mycket. Och visst ser hon ut lite som en superhjälte med sina lustiga spetsprydnader. I släkten kallas hon för ”Gumman med ruskorna”