Blogg - Sida 15 av 31 - Augustas resa

Hotel de Saxe i Prag – att söka på tjeckiska

Inför vår Tysklandsresa i Augustas fotspår förra hösten letade vi febrilt efter det hotell Augusta bodde på under sin vistelse i Prag juli 1847. Inget resultat. Vi sökte på nätet och läste reseguider och andras reseskildringar utan att hitta Hôtel de Saxe. Det finns visserligen ett nytt designhotell med det namnet men vi valde istället att bo på ett gammalt hotell som varit skräddarnas hus på 1800-talet, The Golden scissors.

Den 12 Juli gingo vi med Ångfartyget Germania från Schandau och anlände klockan 12 på natten till Obristwy, der vi genast satte oss i en diligence och framkomma klockan 3 på morgonen till Prags tullport, der vi ännu en timma fingo det nöjet att qvarblifva, medan herrar polisbetjenter sysselsatte sig med våra kappsäckar och pass. Alldeles uttröttade och utledsna, reste vi på måfå för att söka oss ett hotel der vi kunde få hvila ut. Det första som föll oss i ögonen var Hotel de Saxe, der vi klockan sex på morgonen lyckligen hamnade.

Den här helgen är jag i Prag igen. Så slog det mig att jag kanske skulle ta upp tråden med Hotel de Saxe igen. Det händer nämligen att man får olika svar på googlesökningar beroende på var man befinner sig när man söker på nätet. Så igår kväll medan vi satt på ett lokalt microbryggeri, satt jag med min lilla telefon och sökte. Inga träffar. Så plockade jag fram en översättningsapp och översatte tänkbara sökord till tjeckiska. Nya sökningar.

Bingo!

Först hittade jag ett intyg att en man 1923 hade varit anställd på Hotel de Saxe.Fortfarande ingen adress. Sedan vände jag på ordföljden ett par gånger. Så hittade jag en bagagetagg med bild på hotellet.

Och så ett kort med lyckönskningar från hotelldirektionen i samband med en internationell mässa. Stämplat med Hotel de Saxe, Prag II, A Junger o Synove. Bilden med människor ser ut att vara 20-tal.

Nu visste jag att hotellet låg i Prags centrala delar och hur det såg ut.

Efter ytterligare ett par sökningar på tjeckiska hamnade jag på en informationsdatabas som jag tror handlar om gamla kulturhus. Jag kunde inte översätta den direkt men det gick och klippa och klistra delar av texten in i översättningsprogrammet. Och! Det fanns en bild och en adress.

Jag kunde snabbt söka upp adressen och upptäcker då att hotellet låg mitt i smeten av turistattraktioner, mitt emot Krutporten, Prasna Brana.

Idag promenerade vi dit.

Medan alla turister fotograferade det vackra Art noveaupalatset och den gotiska krutporten, vände jag näsan mot andra hållet. Där var det! Samma hus som på bagagetaggen jag hittade på en auktionssite på nätet. Nu vet vi var Augusta bodde! Vilken häftig utsikt hon måste haft mot Krutporten! Men hade hon levt lite senare hade hon kunnat njuta av det fantastiska Art Noveauhuset intill!

Utsikt från platsen där f.d.Hotel de Saxe ligger, 2018

Sorgligt nog är huset igenbommat och står och väntar på ett bättre öde. Lite klotter på väggarna längst ner. Men högst upp finns muralmålningar kvar under takrännan. På informationssida n kan man (om man använder Google översätt) tolka det som att huset har delar från 1500-talet då det var domstol. 1845 ritade arkitekten J Novotny den utformning som finns idag men fasaden har moderniserats i slutet av 1800-talet.

Så när Augusta var där 1847 var hotellet ganska nytt!

Huset är idag K-märkt och inventerat av Världsarvskommittén. Så förmodligen kommer huset att bli kvar, men det behöver en hel del kärlek för att återuppstå till den glanstid hotellet en gång haft.

När jag nu ändå var i farten och sökte på tjeckiska sajter, kom jag ihåg en annan återvändsgränd i våra sökningar.

Augusta reste med Germania från Bad Schandau till Obristvy. Det fartyget har vi aldrig återfunnit i de digitala rullorna. Men här i Tjeckien hittade jag även hjulångaren Germania på nätet!

Hon byggdes 1846 i Obristvy i Tjeckien då man behövde utöka trafiken på Elbe. Antalet passagerare var 160. Tyvärr hittade jag ingen bild!

När järnvägen Elbtalbahn sedan byggdes 1848 mellan Dresden och Decin, minskade efterfrågan på trafik med hjulångare.

Ett år sedan vi avreste på vår tidsresa tillbaka till 1847

28 september 2017 avreste Sara och jag med tåg från Stockholms central. Det var första dagen på en två veckors resa till Tyskland och en tidsresa tillbaka till 1847.

Det var då Augusta Söderholm, vår farmors mormor, gjorde sin första och enda utlandsresa. Augusta var 19 år och började på avresedagen skriva dagbok. Det var den dagboken som inspirerade oss att göra vår resa och vi använde den som vår reseguide. Det blev en helt fantastisk, vacker och intressant resa där vi 170 år senare reste i hennes fotspår, klädda på samma sätt och så gott det gick gjorde och såg samma saker. Augusta och hennes mamma tillhörde den första generationen turister.

Vår resa hade vi förberett under ett år både med research av livet på 1840/50-talet och sömnad av en hel resegarderob. Vi hade på försommaren även gjort en testresa, fyra dagar på Göta Kanal enligt dagbokens beskrivning från 1850.

Under två höstveckor skulle vi försöka hinna med samma resa som Augusta gjorde på två månader. Besök på slott och muséer, operabesök, vandring i bergen och inte minst hennes första tågresa från Schwarzenbeck ( I Sverige fanns ännu ingen järnväg)

För oss blev Augustaresorna (även Göta kanalresan) inte enbart nöjesresor, utan starten till ett fördjupat intresse för vår egen historia under 1800-talet. Vi fortsätter vår research och våra ”Augustautflykter” för att lära mer om denna tid och de människor som satte fotspåren vi följer.

Och vi fortsätter med att blogga om våra upptäckter, Sara på engelska och Kerstin på svenska. Tack för att du följer vår resa!

Den hederlige Olle och hans onda ben

Vem var den hederlige Olle? Han återkommer i brev efter brev från Augustas mamma Anna. Denne Olle hade problem med sitt ben. Anna skriver i sitt brev hösten 1852:

”Tack för ditt bref. Jag ser deraf att den hederlige Olle är så förbi i sitt ben, du skall få se att det bli hans död. Den hederliga mäniskan är nog för god att gå här och traska i gruset.”

Jag letar bland alla namn i dagboken, men ingen Olle eller Olof finns nämnd där.

Så förlovar sig Augusta och Adolf och mamma Anna skriver i december 1852:

Så snart Adolfs utnämning stått i tidningarna borde du skrifva nogra ord till vår hederlige Olle och berätta honom att du gifter dig och att han är den förste av dina karlvänner som du derom underrättar. Jag tycker det är en skyldig artighet emot den hederlige vänskapsfulle Olle. Det finns verkligen en Mamsell Vallenberg en hans släkting som har varit och troligt än är hos honom. Tänk huru illa ni bedömde den rare Olle. Bed honom i tankarna om förlåtelse.

Det är här jag får en idé om vem det skulle vara. Mamsell Vallenberg skulle vara släkting till honom. Kan det vara André Oscar Wallenberg? Skulle han alltså kallats ”Olle”? Och vad var det för orätt Augusta gjort honom?

André Oscar Wallenberg var affärsbekant med Augustas svåger och välgörare Gustaf Lejdenfrost. Det var André Oscar som placerade Gustafs pengar. Han var bra på sånt, långt innan han grundade den bank som så småningom skulle bli SE-banken. I dagboken dyker han upp då och då. Men Augusta kallar honom Oscar och faktiskt benämner även Augusta honom som ”hederlig”.

Dagboken 28 nov 1850:

Oscar Wallenberg lyste här och försvann helt hastigt. Han var denna gång ”sig sjelf” mer än någonsin, riddaren sans facons och sans compliments. Lika orginelt trygg och rätt fram, lika tvärsäker och retsamt tranquil, men också lika hederlig och förståndig som vanligt.

Jag är ändå inte alls säker på att ”Olle” som traskar runt i gruset är Wallenberg, som Augusta skrivit om i dagboken. Jag bestämmer mig för att än en gång låna boken av Göran B Nilsson om Wallenberg på biblioteket. Jag läste boken för över ett år sedan, men nu vet vi så mycket mer om Augusta och hennes vänner, så en repetition kan vara på sin plats.

I Göran B Nilssons biografi ”Odysseernas år” finns ett par brev mellan Oscar och Augusta citerade. Han ber han henne om råd. Hon var tio år yngre, men tydligen uppskattade han hennes klokskap. Och det var inget annat än en vänskapsrelation.

Jag läser om Oscars liv under 1850-talet. Så fastnar min blick på en mening.

”Intensiteten i den mångfacetterande verksamhet som A O Wallenberg utvecklade under åren 1850-53 är desto mer imponerande, som han under ett års tid drogs med en efterhängsen sjukdom. De akuta besvären började med att han i maj 1852 snubblade på Järntorget( ”knäfallet för Riksbanken”), och den svåra värken i hans knän och ben gav inte med sig förrän sommaren 1853 efter åtskilliga huskurer , läkarkonsultationer och en badsejour i Marstrand.”

Ont i benen! Det stämmer ju så bra med att mamma Anna nämner Olles dåliga ben i december 1852.

Jag läser om Oscars kärleksrelation till sin hushållerska Mina, som han efter flera år och barn senare kommer att gifta sig med. Det här var inte acceptabelt i 1850-talets Sverige, att bo ihop utan att vara gifta, och dessutom med sin hushållerska. Kan det vara detta Augusta uttryckt sitt ogillande om. Och mamma Anna försöker släta över som om det faktiskt finns en mamsell Wallenberg. Vi vet inte, men mamma Anna är klart förtjust och imponerad av Wallenberg och hans hederlighet. För visst kan ”Olle” även vara ett smeknamn för Oscar?

Oscar Wallenberg var den person som ordnade så Augustas bror August fick resa till Sydafrika 1850 för att kurera sin hälsa. Så nog var han en omtänksam kille.

I Göran B Nilssons bok nämns också att A O Wallenberg försökt övertala Lejdenfrost att skicka Augusta till Madeira för att kurera sin Tuberkulos. Men Lejdenfrost ansett det vara för dyrt. Någon kurortsresa till Sydtyskland blev det inte heller, trots att affärskontakten Rehder i Lübeck erbjudit att hans dotter kunde följa med Augusta.

Men hon kanske inte ville, hon kanske hellre ville vara hos Adolf och kanske väntade de sitt första och enda barn.

(Bild 1: Uno Troili: Bankdirektör A.O. Wallenberg, 1816-86. Nationalmuseum NMGrh 1940

Bild 2: Plakett på fasaden till Wallenbergska gården, flyttad till Gamla Linköping. Här föddes André Oscar Wallenberg)

Brudtäcke i rosenrött – men skulle det verkligen bli något bröllop 1853?

Under ett par sommarveckor har jag skrivit av brev från Augustas mamma till Augusta under tiden 1852-1853, när Augusta bodde i Stockholm för att få behandling för sin TBC. Augusta var nu förlovad med Adolf Nordwall men mamma Anna ifrågasatte det stundande bröllopet. Skulle verkligen Augustas hälsa klara av ett bröllop.

I breven försöker hon övertala Augusta att skjuta upp bröllopet ett år.

”Malmsten hade sakt åt svåger att det vore ett stort oförnuft att låta dig i år gifta dig, äfven lär doktorerna her säga att det vore din död.” (Professor Malmsten var Augustas läkare i Stockholm.)

”Det är förlidsamt med en envishet att villa gifta er i höst. Om du då är som nu, ett stackars skrälle, så är ju det ett verkligt spektakel att gifta en sådan och huru kan Adolf vilja det som skall vara en förståndig man, jag begriper det ej.”

Brudutstyrseln tar form

Samtidigt handlar breven om det stora arbetet med att iordningställa Augustas brudutstyrsel. Och då talar vi om att utrusta en gård med allt vad textilier innebär. Sängkläder, lakan, handdukar, dukar, servetter…. Och det för både familj och tjänstefolk. Och det handlade om hela tillverkningsprocessen. Tyg skulle vävas, blekas, sys, stoppas… Det tog tid och uppehöll många av gårdens kvinnor och även väverskor och sömmerskor i ”stan”. Genom breven får jag följa tillverkningsprocessen, en fantastisk beskrivning av kvinnohantverk! Hösten 1852 börjar korrespondensen. Den 16 november skriver Anna:

”Denna vecka är din servettdräll färdig och i lördags köpte jag garn till en 3 1/2 dussin servetter och 3 dukar väftergarn köpte jag till, det bli ett fint duktyg och ett mycket vackert mönster, de skall sätta upp det i nästa vecka. Då det blir färdigt skall jag låta väfva 6 stycken The dukar 2 alnar breda och långa, sedan är du väl i fina duktyger, vi hinna nog i sommar att väfva flere saker ty du får ej gifta dig så brått.”

Så fortsätter rapporteringen under vintern och framåt våren handlar breven om det vi på IKEA kallar bäddtextil. Tänk så mycket enklare och snabbare det går idag att utrusta ett hem! Men nog var allt vackrare på Augustas tid, handvävt och broderat. Och man förvaltade sina textilier väl och när de var utnötta, vände man på lakanen och sydde ihop dem på nytt. Och till slut vävde man trasmattor av de utslitna tygerna.

”Vi, Branta och jag, hålla nu på att stoppa dina täcken. Det blir 4 enmanstäcken och två åt folket. Lina syr på dina vardagslakarn och Malla gör ej annat än stryker. Väfvar Madam har nu varit her och tagit till ett groft bolster åt dina pigor samt åt madrasser i dina gästsängar. Drällarna är nästan blekta. De ha legat på snön. På lärftslakarn är jag dålig. Jag har ännu ej mer än 4 par. Jag har tänkt ta 100 alnar lärft hos Söderholm. Han har fått sin fjolräkning betalt fast jag ej varit inne. Rättar Madam har till pigornas sängar lakarn att väfva så att det blir 8 par som väl går an att börja med dina vardagslakarn blir 12 par med örngottsvar. Jag har köpt 1 LB (skålpund) dun. Den var dyr den kostade 55 Rdr. Huru vi skall få ny fjäder vet jag ej om ej Adolf genom bekant kan skaffa om kring Vadstena som är Gåsbygden.”

Vilka mängder av textil allt handlade om! Men tvättade man lakan två gånger om året behövdes ett stort linneförråd.

Så i kanten av ett brev hittar jag en kort notering:

”Brudtäcket stickas nu av rosenrött sidengarn.”

Det blev bröllop, i augusti.

Bilder:

Brudtäcke Västergötlands museum

Lakan från Skokloster slott

Bolstervar Örebro läns museum

Bolstervar från Skansen

Engel Fröberg – en helt bortglömd ung kvinna

Åter sitter jag med näsan i de digitaliserade kyrkböckerna. Jag försöker verifiera vilka som flyttade in och ut och vid vilka tidpunkter. Jag håller på att skriva ett kapitel om Loddby för min bok om Augustas resa. Så dyker det upp ett namn som jag inte sett förut. En ung dam som flyttar in på Loddby. Mamsell Engel Johanna Euphrosyne Fröberg. Vilket namn! Henne måste jag ta reda på mer om.

Varför flyttar Engel till Loddby? Så får jag gå den långa vägen genom inflyttningslängder i en socken och utflyttningslängder i en annan. Husförhörsprotokollen är de intressantaste, där står ofta lite udda anteckningar om folks leverne. Men Engel är som sitt namn, inga skandaler. Hon flyttar in på Loddby 1836 från Grebo prestgård och gör inget väsen av sig förrän hon flyttar tillbaka till Grebo 1841. Det står att hon är trolovad i Grebo och jag blir nyfiken på vem.

Tillbaka i Grebo hittar jag henne i lysnings och vigselboken 1841. Hon gifter sig med själva prästen! Inte kyrkoherden, men en pastorsadjunkt Julius Molander. En suddig anteckning visar att Julius praktiserat under ett par år. Det var kanske därför Engel skickades till Loddby för att i fem år invänta att Julius blev färdig präst. Engel var ju jämnårig med Augustas syster Charlotte. Jag har en känsla av att hon var avlägsen släkting, eftersom jag hittar sockennamn i hennes bakgrund som jag även ser i Augustas mammas. Det var nog inte ovanligt att man hade inackorderade släktingar på den här tiden.

I oktober 1843 hittar jag henne igen, som nybliven mor till Engel Julia Marianna. Och plötsligt hittar jag bland dopvittnena Frk Mamsell Augusta Söderholm! Se där, de hade kontakt även efter flytten från Loddby. Och dopvittnen var viktiga personer. Ett annat vittne är Engels egen mamma Enkefru Borgmästarinnan A. M. Fröberg.

Jag söker vidare på borgmästare Fröberg och det visar sig att Engels pappa var borgmästare i Västervik fram till sin död 1817 och mammans familj, Tenger, var en mäktig handlarfamilj i Västervik.

Hur gick det sedan då. Ingenstans i släkforskardatabaser hittar jag Engels namn. Däremot står det att dottern Engel Julia Maria har en annan mamma. Fel, fel, fel. Fostermamma kanske. När jag tittar noggrannare på Julius i rullorna, hittar jag en liten anteckning att han blev änkling 1844. Jag hittar hennes bouppteckning i alla fall, hon dog i januari, tre månader efter dotterns födelse. Annars har hon inte lämnat några spår alls, så sorgligt. Hon har bara gått upp i rök, blivit just en ängel.

Bilden överst föreställer Clara Fröberg och är tecknad av Maria Röhl. Finns på KB, Bilden har inget att göra med Engel, men året är detsamma och förmodligen frisyr, klänning och det jag föll för: den ödmjuka blicken.

Uppdatering september 2018:

Ur brev från mamma Anna till Augusta 7 april 1845:

”Jag har haft brev från Molander om Engels sista stunder hon hade stora plågor men allt har en öfvergång, han lofvar mig än ett bref och en blomma från Engels graf.”