Blogg

The Victorian Zoom Room

In our family, we now have a “Zoom Room”. We have always Skyped with family members and had professional conference calls using a variety of platforms. Now, with the coronavirus pandemic, Zoom has become the popular way to connect. And with Zoom, one needs a room with the right lighting and some decent background. No more kitchen table conference calls with family members walking in the background.

TV hosts and their guests have also started to broadcast from home and it is interesting to study their choice of backgrounds – bookcases and artwork and portraits of family members.

So how would one decide what to have in the background and what would it signal?

Bohuslän’s Newspaper

Last night I was reading a Swedish newspaper, Bohusläns Tidning, from 1845. I had searched on Augusta’s family name and found an announcement in this paper that Augusta’s family had arrived at Gustafsberg’s Spa. In itself, it was a fascinating find and I will continue to follow that thread. But what else did the paper cover that day?

Well, there was a ball to be held at the spa the forthcoming Sunday and the tickets could be purchased at Anton Ahlbom’s for 24 skilling banco.

And Carolina Charlotta Bruhn was advertising her café where she served tea, coffee, and lemonade daily. One could also order all kinds of baked goods and especially the not-so-well-known meringues with rose-, punch-, vanilla-, or chocolate flavoring. Not to mention, ice-creams!

The Real Gentleman

And then, Hallman’s Book & Music store listed the arrival of the latest prints, musical notes, and books. There were prints of the Swedish opera singer, Jenny Lind, and pianoforte notes for a selection of songs from the opera La fille du régiment by the Italian composer Gaetano Donizetti.

And what about the books? The book with the most interesting title was The Real Gentleman, or Principles and Rules for Decorum and a Keen Sense under Special Conditions of Social Life. The actual title, once I found this book online, had the additional subtitle: A Tutorial for Young Men to make them liked in Society and by the Opposite Sex. The book was originally written in German by Professor J. G. Wenzel and now translated to Swedish.

This book is a gem for anyone who wants to understand the societal rules of the mid-1800s. I scanned the topics: The Beauty of the Body, The Gaze and the Countenance, Body Positions and Movements, and so on. Then it got to a very interesting chapter: Furnishing of the “Reception Room”.

Furnishing of the Reception Room

During Victorian times, visitations were important and visitors would be received in the reception room (or drawing room, or parlour, depending on the regional differences in naming this room). According to the author, the furnishing of the reception room was of utmost importance if you wanted to be liked in Society and by the opposite sex!

And these were the important considerations for furnishing the reception room:

“…Everything here should betray a purified taste as well as knowledge of the world and times. Paintings, household utensils, and ornaments must make it clear to the visitor that he is in a house where understanding, taste, and fine customs abide.

…This room, designed for the reception of strangers, should be suitably furnished so that neither cabinets, dining tables, desk, dressers, toilet mirrors, nor beds are visible. Chandeliers or lamps, game tables, ottomans, divans, sofas, canopies, or so-called bouncer, etc., are the things that belong in a reception room…

…Well-polished tables and chairs of mahogany or good native tree species and in a modern style make a favorable impression.

…If there are several wide walls in the room, then it is necessary, between the chairs, to set appropriate tables with a vase, a clock, a beautiful alabaster figure, etc. To decorate the tables in the reception room with glass, porcelain, or other everyday objects is of low taste, even as it has often been fashionable.

…If one wants to hang paintings or etchings in the reception room, then they should be made by a master artist and have a suitable subject. Naked figures are obscene, even if they were made by the greatest master. Family portraits, mostly of the present owners, also do not fit in the reception room. One should not want to place one’s dear self everywhere.

Finally, it is obvious that the room should be tidy and free of dust.

Furnishing of the Zoom Room

Today’s Zoom Room is what the Victorian Reception Room was, a room where you will meet your friends, discuss, debate, and share stories. So what can one learn from The Real Gentlemen’s principles and rules? What should be the background in your room when you greet your visitors on Zoom?

  1. The room should be suitably furnished so that dressers, toilet mirrors, and beds are not visible.
  2. Everything should betray a purified taste as well as knowledge of the world and times.
  3. If one wants to hang paintings, they should be made by master artists.
  4. No paintings of nudes even if they were made by the greatest master!
  5. No family portraits.
  6. Keep it tidy, and no dust!

What about bookshelves? It seems to be popular today. Did the gentlemen of Victorian times not read a lot?

I am sure the author would have suggested a bookshelf if the books betrayed a purified taste and knowledge of the world and the times, if there were no nudes on the dust jackets, and if there were no dust on the shelves.

Victorian men using Zoom

 

 

 

Nybakt bröd och vackra dikter i Vadstena

För precis två år sedan kom vi resande till Vadstena. Det var en ljummen ljuvlig sommarkväll där eftermiddagssolen omvandlade alla husknutar till guld. Vi parkerade bilen utanför STF:s vandrarhem och gav oss ut på stan. Alla de små pittoreska trähusen med klängrosor ramade in oss där vi promenerade i våra Augustaklänningar. Vi hade tidigare på dagen besökt Ekeby där Augusta tillbringade sina första år. Nu var vi i Vadstena, den trakt som hennes blivande make Adolf Nordwall kom ifrån. Hans pappa var kyrkoherde i Örberga ett stenkast väster om Vadstena (om man kan kasta långt, vilket varken Sara eller jag kan).

De gamla delarna av Vadstena ser säkert likadana ut som på 1840-talet. Vi promenerade runt slottet och förundrade oss över hur intressanta speglingar det blev av tinnar och torn i den spegelblanka vallgraven.

Som vanligt när vi gör våra utflykter, frågar folk vi möter vilka vi är. En man frågade  om vi ville segla med på hans båt ut på Vättern. Vilket raggningsförsök! Det kunde liknat farbror Blå som tar tant Brun och tant Grön på roddtur! Vilken syn! Vi skrattade och tackade nej. Visst kan vi segla, det lärde vi oss som barn, men inte i långklänning och hatt. Vi håller oss till ångbåtarna, och kanske någon gång ska vi ro en liten eka. Som Augusta gjorde i Strömstad.

Vi vandrade vidare upp genom staden och beundrade alla fasader då en kvinna på cykel stannade och uttryckte sin beundran över vår klädsel.

– Ni måste komma hem till mig, jag har alldeles nyss bakat bröd, sa hon.

Vi vred lite på oss. Vi hade ju inte hunnit äta middag ännu. Men ett sådant erbjudande kan man ju inte tacka nej till. Hon propsade på att vi skulle komma hem och träffa hennes man också. Det här var mer ofarligt än mannen med segelbåten.

Damen hette Ingegerd och bodde i övervåningen i ett äldre trähus i centrala delarna av staden. En fantastisk trädgård och ett underbart hus. Vackra möbler och en enorm samling damhattar. Det visade sig att Ingegerd brukade engagera sig i Vadstenas kulturella aktiviteter, deklamerade dikter och iklädde sig ibland historiska kvinnoskepnader i olika sammanhang. Vi tillbringade en stund i det trevliga hemmet tillsammans med Ingegerd och hennes make. Ingegerd läste dikter för oss.

Så fick vi med oss en påse nybakt bröd och några dikter. Men innan vi skulle gå ville Ingegerd att vi skulle fotografera oss på balkongen. Sagt och gjort.

Vi skrattade när vi gick hemåt till vårt vandrarhemsrum. Sånt här händer bara när vi är på Augustaresor. Vi tänkte på kvinnan som bjöd hem oss till sitt 1600-talshus i Lübeck, också ett oväntat besök. Jag skulle kunna vända på Gevalias reklam och säga, när du vill göra ett oväntat besök, klä dig i 1840-talskläder!

Idag två år efteråt undrade jag hur det stod till med paret i Vadstena. Jag googlade hennes namn. På skärmen kommer en artikel från Aftonbladet från maj i år, mitt under Coronapandemin. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/OpV94O/har-laser-ingegerd-76-dikter-till-sin-make-utanfor-hans-balkongVarje dag läser Ingegerd Lindaräng dikter under sin make Ingemars balkong på Vätterngården i Vadstena.Ingegerd som deklamerar dikter under sin mans balkong på äldreboendet, dit han tydligen flyttade strax efter vårt besök. Jag blir alldeles förstummad.

Så fint, hon läser fortfarande dikter och ger inte upp för en pandemi. Hoppas hon bakar bröd fortfarande.

 

Tystnaden – hur påverkar den oss?

Häromdagen träffade jag en väninna som tillbringat våren i Coronakarantän. Vi talade om hur bristen på möten med andra människor påverkat oss denna vår. Så säger hon något som jag tyckte kändes bekant.

Jag har börjat tappa språket. Jag saknar ord och tappar uttryck när jag talar så lite.

Jag var tvungen att leta lite i Augustas korrespondens. Visst hade jag läst något liknande. Så hittar jag brevet jag tänkte på, skrivet av Augustas mamma Anna vårvintern 1844.

… till jul var en farlighet som jag trodde mig aldrig kunna öfverlefva den, de mörka långa qvällarna och ingen att tala med varken dag eller qväll,  jag trodde till slut att jag skulle glömma modersmålet så litet fick jag tala vid folk… Men nu kommer våren och med den vaknar lefnadslust och mod och hopp.

Anledningen till mamma Annas brist på samtal är ju helt olik den vi upplever idag. Vi har ju faktiskt alla möjligheter att ringa, skypa, zooma och alla andra digitala möjligheter. Men ändå saknar vi det spontana samtalet.

Annas mamma satt ensam på Loddby, medan Augusta bodde inackorderad och studerade i Stockholm. Ja, egentligen var hon inte särskilt ensam. Det blir tydligt om man tittar i husförhörslängden 1844, hur det faktiskt såg ut på Loddby. Förutom mamma Anna, 55 år, bodde då på Loddby:

Fabrikören Gustaf Lejdenfrost, 45 år

Augustas bror August, 27 år

Pigan Stina Maja (Malla) Kullerstrand, 29 år

Pigan Eva Sara Sandberg, 28 år

Fördrängen Carl Petter Larsson, 58 år, hans hustru Stina och tre barn

Fördrängen Lars Thorsson 34 år, hans hustru Sonja Kullerstrand 32 år

Statdrängen Johan Fredrik Andersson 34 år, hans hustru Brita 33 år och en son

Statdrängen Per Larsson Mellin 35 år, hans hustru Brita Maja 25 år och två barn

Statdrängen Petter Andersson 35 år, hans hustru Christina 34 år och tre barn

Statdrängen Nils Hindriksson 52 år, hans hustru Maria Catharina 55 år och fyra barn

Till detta kommer torpen under Loddby bebodda av torpare, statare, drängar och pigor:

Löten, Ektorpet, Thomastorp, Korsbygget, Näset, Stora Skogslotten, Lilla Skogslotten och Stora Hammarn.

Nej, inte var det tomt på gården eller i omgivningarna. Jag summerar att enbart på gården Loddby bodde 30 personer. Men vid denna tid umgicks man absolut inte över klassgränserna. Mamma Anna hade alltså endast sin svärson Gustaf och sonen August att tala med. Gustaf var mestadels borta i affärer och August var, vad man kan läsa av brev och dagböcker, en riktig odåga, alkoholist och sin mammas stora bekymmer.

Naturligtvis talade hon med tjänstefolket om vardagliga och praktiska ting. Men Augusta som vid denna tid var 17 år, var nog den hon mest samtalat med eller i alla fall haft mest utbyte av. Under tre år hade nu Augusta bott i Stockholm. Och även om det inte var tyst på en så stor gård, kändes det ensamt att inte ha någon att tala med.

Så viktigt det trots allt är att hålla samtalet igång, och berättelserna. Det märks nu, när vi håller social distans.

Augusta nämner i dagboken tre år efter ovanstående brev, när hon och mamma Anna kommit hem från Tysklandsresan:

Minnet af de dagar då jag vandrade bland Rubens och Rafaels mästerstycken i det herrliga Sachsiska Schweitz, det gamla minnesrika Prag, det ståtliga Berlin, det vackra Hamburg och framför allt det trefliga, gästvänliga Lübeck, skall förljuva mången vinterafton vid Bråvikens strand.

Att samtala om händelser man upplevt tillsammans är berikande. Sara och jag talar ofta om våra Augustaresor, även om vi just nu enbart kan mötas digitalt. Vi kommer fortsätta berätta om Augustas värld och hoppas att så småningom kunna börja resa igen.

 

Bilder: Målningar av Vilhelm Hammershöi

Det blir en bokrelease 6 maj, online!

Välkommen på bokrelease av boken Augustas resa av Kerstin Melin!

Vill du vara med om en annorlunda bokrelease, online, framför din datorskärm eller mobiltelefon?
6 maj kl 16.00 slår vi upp portarna till vår digitala salong.

Program:

  • Välkommen till 1840-talet och Augustas värld
  • Augustas resa – projektet
  • Presentation av boken
  • Mingel och boksignering
  • Chatta med oss online
  • Augustas resa fortsätter…

Medverkande:

Kerstin Melin, författare, fotograf och formgivare
Sara Azzam, medförfattare och fotograf
Företaget Digitala moderatorer, som modererar videomötet och hjälper till med chatten under releasen.

Vi kommer använda Zoom, som är ett videokonferenssystem. Du kan vara med från din dator eller din mobiltelefon och kommer att kunna chatta med oss.
Här är länken till videomötet på Zoom: https://zoom.us/j/158267293
Mötesrummet öppnas kl 15.50 (ca 10 min innan bokreleasen startar).
Du kommer att kunna beställa en signerad bok under releasedagen till priset 210 SEK + porto 79 SEK.
Vi har även en litet specialerbjudande till er som beställer bok under under bokreleasen. Saras akvarellmålning från Sachsiska Schweiz finns som serveringsbricka. Vi visar den under releasen! Men det finns endast 50 ex.

Är du ny på Zoom? Här kommer lite mer information:

För att delta behöver du ha laddat ner zoom (gratis). Du behöver inte ha något konto på zoom.
Det räcker med att du laddar ned programmet i din webbläsare (Safari, Chrome, Firefox eller Internet Explorer) på din dator eller gratis-appen zoom i din mobil (finns både på AppStore och Google Play). Du behöver ha en uppdaterad version av din webbläsare för att använda zoom.
Här laddar du ned zoom: https://zoom.us/download
Om du har dator använder du den här länken för att komma in på mötet: https://zoom.us/j/158267293
Om du går via mobilappen så skriver du in koden: 158-267-293 för att delta på mötet.
Om ni vill komma i kontakt med moderatorerna, maila till: hej@digitalamoderatorer.se
Välkommen!

 

Nu släpps boken om Augustas resa

Förväntansfullt sprättar jag upp en av alla de bruna kartongerna. Doften av nytryckta böcker slår emot mig. Och där ligger de, 13 böcker i varje kartong.
Vilken lycka att ta uppoch i sin hand hålla den bok som jag jobbat med i närmare tre år.

Så mycket arbete jag lagt ner och nu kan jag bläddra i den färdiga boken. Först var det research i arkiv och renskrivning av dagböcker och brev. Sedan kom sömnaden av alla 1800-talskläder. Därefter resorna i Sverige och Europa, bloggande och fotograferande.

Själva skrivandet började hösten 2017 och då trodde jag att jag manuset skulle vara klart våren efter! Så naivt. Två år togdet! Till sist, det tunga redigerandet och strykande av allt som inte är tillräckligt intressant. I höstas kom det där ögonblicket när jag insåg att hela boken blev för omfattande. När jag var tvungen att klyva bokmanuset i två delar med förhoppningen om att jag senare ska ha råd att även ge ut den andra delen, den som jag själv tycker känns mer intressant.

Så kom beslutet att ge ut boken själv, inte vänta på att fler förlag ska säga nej, utan starta eget förlag och kontakta tryckerier.

Och så formgivningen, vilken sorts bok ville jag att det skulle vara. Jag ville göra en vacker bok med alla fina bilder vi har tagit under våra resor. Samtidigt skulle boken kännas saklig, informativ men bitvis också lustfylld. Jag visste att vi i sociala medier hade följare med väldigt skilda intressen och jag ville att alla åtminstone skulle få några kapitel som de kunde gilla lite extra. De skulle även kunna hoppa över bitar som inte intresserade dem. Boken skulle vara lättläst men ha en viss tyngd. Jag som aldrig varken skrivit eller formgivit en bok tidigare stod inför en stor utmaning. Samtidigt är det sådant jag älskar. Att få prova något nytt och vara med i hela processen, se hur något växer och värker fram.

Och så till slut står jag där med den färdiga boken i handen. Resultatet av tre års annorlunda och mycket roligt arbete.

Denna vecka inser jag att jobbet bara börjat. Det är nu jag måste sätta på mig förlagshatten, packa och skicka böcker, fakturera, ordna releaseträffar och vara ute och sälja. Roligt, men samtidigt svårt när Coronaviruset sätter stopp för planerade föreläsningar och bokpresentationer. Men för alla er som är intresserade av att jag så småningom kommer och berättar om både projektet och om boken, hör av er så kan vi planera in något senare.

Boken beställer du genom att maila till info(at)formelin.se

 

Translate »