Blogg

Sy-etuiet som alltid följer med på våra resor


Idag skulle jag suttit på båten till Visby, men båten är inställd och då passar jag istället på att skriva ett litet blogginlägg. Det handlar om sömnad, något som Augusta inte ägnade sig åt. Hon hade ju en sömmerska, fru Brandt. Men vi har inte råd att unna oss den lyxen. Dessutom tycker vi det är roligt att sy, att skapa saker från grunden, inte bara köpa färdigt.

För två år sedan hälsade jag på Sara i Virginia. Vi gjorde en minnesrik utflykt till bland annat Colonial Williamsburg som är ett living history-museum där personalen agerar i sina roller i stadslivet. Vi började med ett besök hos sömmerskan och tittade på alla vackra 1700-talsrober. Vi kom ju från framtiden i våra 1850-talsklänningar, men visst blev vi sugna på att sy en robe á l’Anglaise i de fantastiska vackra originalmönstrade tyger som såldes i den lilla shopen.
Men vi håller oss nog till Augustas tid ändå.

 

Vad jag också fascinerades av var det lilla sy-etuiet sömmerskan hade. Ett rese-etui med allt man behöver. Jag bestämde mig för att sy ett sådant av tygbitar och små snuttar av överbliven spets. Sommaren 2018 blev det ett litet semesterprojekt.
 

 

Vad skulle det lilla etuiet innehålla? Först och främst måste man ha med saker för att kunna laga sånt som går sönder. Nålar, tråd, knappar, sax. Jag kompletterade med knappnålar, tråd i flera färger, fingerborg, sprättkniv, märkpenna, band, ja, det blev ganska mycket. Och saxen och nålarna måste ligga så att jag inte stack mig på dem.
Det var riktigt roligt att konstruera denna lilla väska som man kunde rulla ihop. Det blev en massa fack från olika håll och en ”stoppad korv” där nålarna kunde stickas in.Fyra trådrullar på tvären, ett fack med fyllning för saxens vassa del, och ett nedfällbart tyglock för att inte sax och pennor skulle glida ut på sidan när etuiet var hoprullat. Och så en stor ficka bakom alltihop för större tygbitar och band.

 

 

Den här lilla sy-etuiet är så otroligt användbart. Det följer med mig överallt. Tar ingen plats och väger ingenting. Det är nedpackat i min packning för resan till Visby, som nu blir lite försenad. I packningen finns även mitt sidentyg till en ny klänning (releaseklänningen). Nu ska här handsys. Och som alltid finns, i ett av facken, den stuvbit jag fick på Colonial Williamsburg. Sömmerskan kom springande efter oss, hon hade hittat ett par stuvbitar på vinden och ville gärna ge oss dem som minne!
 

En teaterresa till huvudstaden 1853

I Augustas arkiv finns en flera små häften som vid en första anblick verkar lite tråkiga. Maken Adolfs kassabok till exempel. Men börjar man läsa mellan raderna så blir det mer spännande. Jag har tidigare skrivit om Augustas julklapp 1853 som jag kunde lista ut genom att gå igenom kassaboken. Nu är jag tillbaka i december 1853. Jag minns nämligen att jag sett att Adolf och Augusta gick på operan i december. Ja, jag antar att Augusta följde med, det står att två personer gick på operan och åt supé för 3 shilling. De  reste till Stockholm från Strängnäs och gjorde allehanda ärenden i huvudstaden före jul.

Genast plockar jag fram Operans historiska arkiv på datorn. Vilka föreställningar gavs den 7 december 1853? Det var tre små skådespel, varav ett av August Blanche. Han var i ropet under denna tid. Sara skrev i förra veckan om Blanches roliga visit hos Augustas klasskamrat Lotten redan 1847.

Augusta såg förresten den enda föreställning som gavs av Doktor Tartaglia 24 mars 1851, där hennes sånglärare Isidor Dannström hade skrivit musiken och August Blanche texten.  Det var en riktig flopp. ”Doktor Tartaglia : operett med dans i två akter / bearbetning efter fransyska pjesen ”L’ eau merveilleuse”

I Måndags hade Lejdenfrost bjudit Ribbingarna och mig på spektaklet för att åhöra Dannströms nya pièce ”Doctor Tartaglia”. Hela den Kungliga familjen var der, och theatersalongen var för öfrigt fullproppad af menniskor. Alla sågo ut som den personifierade nyfikenheten då rideauen geck upp och då den föll, som det bedragna hoppet. Sällan har väl en pièce gjort ett så fullkomligt fiasco, och ganska nära var att den blifvit uthvisslad, också lär den i dag vara inställd, och jag tycker att Dannströms temligen stora egenkärlek väl nu måtte fått dödsstöten.

När vi nu är inne på Blanches verk så råkar det just nu spelas en av Blanches mest kända musikaliska lustspel, Ett resande teatersällskap, här i Kallhäll där jag bor. Vi var och såg uppsättningen av Teodok i förra veckan och den var riktigt trevlig och rolig med duktiga aktörer och sångare.

Pjäsen uruppfördes 17 maj 1848 på Kungliga teatern under titeln En tragedi i Vimmerby, blev utvisslad och omarbetades för att på nytt sättas upp 1853 under titeln Ett resande teatersällskap.

 

 

 

 

Vinterstorm, lungsot och död – ett dramatiskt brev från Augusta

Augusta är 25 år och sjuk i tuberkulos. Hon har tre år kvar att leva. Men hon är ändå lycklig, hon ska få gifta sig med sin älskade Adolf och hon kommer att föda en liten dotter innan livet är slut. Döden var ett inte ovanligt inslag i vardagen i mitten av 1800-tal.
Adolf Menzel, Living Room With The Artist’s Sister 1847

Hu hvad det i går afton var för ett förtviflat väder. Nordanvinden rasade som en ursinnig, och for med jämrande läten omkring våra knutar. Den samlade de torra löfven, som finnas i rik mängd, in på sjukhusgården, och förde dem med hvirflande fart upp mot de svarta regndigra skyar som jagade hvarandra öfver våra hufven, och lade sig sedan en stund till ro för att liksom samla sina krafter till att åter påbörja samma arbete med ökat raseri. Då, man en sådan der mörk och stormig höstqväll är i sin egen varma kammare framför en skön brasa, omgifven af en atmosphere af vänlighet och trefnad sätter man dubbelt mera värde på lifvets goda, än man gör då naturen är leende och lugn. Visst sänder man kanske en och annan medlidsam suck till dem, som under en sådan afton äro tvungna att vada sig fram genom smuts, mörker och regn, men för att icke störa sitt eget välbefinnande, aktar man sig nog att med sina tankar stanna länge derute i kölden hos de stackars resenärerna.

Det här brevet från december 1852 är ett av mina favoritbrev. Hon beskriver stormen utanför sitt fönster på Hantverkargatan mycket målande, både ute och inne. Sedan går hon in på sin egen sjukdom och professor Malmstens besök samtidigt som en tragisk olycka inträffade på gatan utanför.
Professor Carl Henrik Malmsten, Maria Röhl 1843

Min Professor kom, oaktadt det gemena vädret hit – men han kom directe från en dödsbädd, der en ung maka sagt farväl åt en förtviflad make, som troligen gifter om sig om ett halft år igen, det brukar åtminstone sluta på det sättet med enklingsorgen. Emellertid var det för ögonblicket bedröfligt som man kan förstå och jag såg att min Professor hade egnat den unga döda några medlidsamma tårar.

Döden, så der sedd på litet närmre håll är allt hemsk ändå och Professorns underrättelse qvarlemnade hos oss alla en sorglig och obehaglig känsla.
Trefnaden och fröjden ville ej gerna komma tillbaka och det hade ej heller tjenat till mycket, ty straxt derpå hörde vi ett genomträngande skri – och då man feck reda på saken, så var det en karl som blifvit öfverkörd och nästan helt och hållet masakrerad. Jag grät så grundligen öfver den stackars marterade unga Frun och den arma sönderkrossade menniskan och jag jag hoppas slippa några tårar på ett helt år.
Vintern 1852-1853 bodde Augusta inackorderad hos familjen Hjort på Hantverkargatan i Stockholm. Huset låg mitt emot det då nybyggda Garnisonssjukhuset (idag Landstingshuset). Hon bodde i Stockholm för att få behandling för sin tuberkulos av professor Per Henrik Malmsten. Det var en privat uppgörelse som betalades av Augustas svåger. Sara har skrivit tidigare om vårt sökande i läkarjournaler utan att hitta henne. Men vi vet att han faktiskt hade henne som patient genom den brevväxling som finns mellan Augusta och hennes blivande make Adolf, som vid denna tid bodde och verkade i Uppsala.
Adolf Menzel, The Artist’s Sister Emilie, 1851
Huvudbild: Tall windows, Vilhelm Hammershöi

Fyra år i Augustas fotspår – Gott nytt år!

Så här i slutet av året är det dags att se både framåt och bakåt. Vårt Augustaprojekt är nu inne på fjärde året! Det är helt fantastiskt att en liten idé om en resa, kläckt sommaren 2016, kunde bli så omfattande. Det är också så roligt att så många uppskattar vårt arbete med att ta reda på hur livet såg ut i mitten på 1800-talet. Själva har vi väldigt roligt, så vi fortsätter även nästa år, 2020.

Utflykter i Augustas spår 2019

I år har vi hållit oss inom Sveriges gränser med våra utflykter. Det började i mitten på juni med en ångbåtsutflykt med s/s Mariefred till Vaxholm. Äntligen fick vi uppleva Augustas första etapp på Tysklandsresan. Vi läste högt ur dagboken på akterdäck.

Helgen efter, besökte vi Gamla Linköpings vackra historiska kvarter och träffade vänner på det härliga evenemanget ”Stora Krinolindagen”. På hemvägen besökte vi Ekeby kyrkby där Augusta bodde som barn.

I juni reste vi mot Uddevalla. På vägen besökte vi vackra Stjernsunds slott dit Augustas skolkamrat flyttade in som gift.

Vi fortsatte mot Gustafsbergsbaden i Uddevalla. Fantastiskt vackert och trevligt. Vi kände oss verkligen förflyttade tillbaka till Augustas tid och vi bodde faktiskt i badhuset! Sällan har vi skrattat så mycket som när vi badade i viken, iklädda våra nysydda badklänningar. Besöket i arkivet var också så intressant, vi fick bekräftat att Augustas familj faktiskt var där och badade 1845, och kvittens på att de betalat!

Vi reste vidare ner till Varberg och besökte landsarkivet, träffade Augustavänner och planterade blommor på Augustas grav. Vidare genom vackra halländska strandängar till Morups kyrka där vi nu vet att Augusta vigdes i prästgården med sin Adolf. Vi blev varmt mottagna i hembygdsgården och fick se deras fantastiska arkiv.

Åter mot Stockholm och 1800-talsdagarna på Torekällberget i Södertälje. Så roligt att återse alla eldsjälar som gör dessa dagar så värdefulla för alla besökare.

I mitten av juli tog vi tåget mot Göteborg och tillbringade eftermiddagen i ”1850-talets” Götheborg. Vi brukar ju göra så, ta reda på vad som fortfarande finns kvar från Augustas tid.

Övernattning på barken Viking tyckte vi passade oss bra och vi satt i kvällssolen på däck och njöt av utsikten. Nästa morgon reste vi med ångaren Bohuslän genom den soliga vackra skärgården. Besökte Gullholmen och konstmuseet. Åt en massa god mat på båten, dansade på akterdäck och kom så fram till Kungshamn för övernattning. Nästa dag var vädret lite gråare och vi fortsatte färden genom både smala kanaler och öppet hav tills vi kom till Strömstad. Vi blev bjudna på en underbar fisksoppa och kvällen avslutades med kapten Ingemars finstämda trumpetsolo från akterdäck. Efter övernattning på vandrarhemmet promenerade vi ner till bryggan för att vinka av våra vänner. Vi promenerade runt i staden och mot eftermiddagen klev vi på tåget mot Stockholm igen.

I slutet av september gjorde vi en snabbvisit i Bergslagen. Vi besökte Nora där Augusta hade vänner och vi njöt av det vackra höstlika landskapet i trakten av Loka Brunn.

Arkiv och föredrag

Vi hittar så många ny trådar som vi vill följa. I år har vi besökt flera arkivinstitutioner, några nya för oss. Sara forskar om Augustas skoltid i Stockholm och Kerstin om grannskapet i Kvillinge där Augusta bodde under 18 år.

Vi håller föredrag om Augusta och hennes tid i olika sammanhang. Det finns så många vinklingar på Augustas historia. I höstas hade vi en artikel i tidningen TÅG som handlade just om hennes tågresor. I januari kommer en artikel i tidningen Släkthistoria om vårt projekt.

2020 – vad gör vi då?

Kerstin har under året som gått, skrivit på sitt bokmanus som blev så omfattande så det är nu delat i två. Del 1 handlar om Augustas och våra resor, och ska om allt går bra, komma ut som bok under våren.

Vi har även börjat på ett delprojekt om kvinnorna i bakgrunden, de som ingen skriver om. Arbetsnamnet är Qvinnorna i Qvillinge och handlar bland annat om pigor, fattighjon och sömmerskor, de som gjorde de möjligt för Augusta att leva sitt goda liv. De kvinnorna är värda att få sina historier berättade!

Tre föredrag är inbokade under våren och vi har tid för flera, om du känner till någon förening som är intresserad. Det är så roligt att berätta om Augustas liv och vi får då möjligheten att använda alla våra klänningar.

Vi planerar att fortsätta vår research i Östergötland, med arkivforskning i Vadstena och besök i Kvillinge socken och Norrköping. I Södermanland planerar vi att besöka Vingåkerstrakten och i Strängnäs ska vi ägna oss åt gravvård. Här ligger Augustas mamma, maken Adolf och svågern Lejdenfrost begravda.

Vi ska även göra fler stadsvandringar i Stockholm, besöka Rosendals slott och vi ska göra en tur med briggen Tre Kronor! Hinner vi med, så vill vi gärna åka ångbåt på västkusten igen.

Och så var det där med att åka släde… Det har vi kvar.

Vi hoppas att ni även i fortsättningen vill följa vårt projekt. Det betyder mycket för oss!Med förhoppning att vi ses nästa år under någon av våra utflykter, önskar vi er ett

Gott nytt år!

 

 

 

Glad Lucia!

Fritz von Dardel, en av våra favoriter. Vilken produktiv konstnär! Genom hans många bilder har vi lärt oss mycket om Augustas samtid. Med humor tecknar han 1840-talet, inte bara baler och vackra kvinnor utan även ”efter festen”bilder.

Vårt första möte med honom var faktiskt i bokform. Han gjorde ungefär samma resa som Augusta ner till Tyskland 1842 och beskrev den i sin bok ”Minnen 1833-1861”

Ångfartyget Svithiod 1842

Även Fritz reste med ångfartyget Svithiod och gjorde ett par teckningar från resan. Det är genom att läsa andras dagböcker vi kan fylla i tomrum i Augustas reseberättelser och få en tydligare bild av hur hennes resa och även hennes liv såg ut.

Strömparterren

Fritz von Dardel var med överallt! Han var nära vän till kungafamiljen och tecknade både roliga och seriösa teckningar och akvareller av hovlivet. För vår del är de intressanta eftersom han är väldigt noga med kläder och frisyrer. De är till stor hjälp när vi syr våra Augustakläder.

 

 

Translate »