Tidig morgon igen och vi surfar fram på gårdagens dyningar mot Vänersborg. Morgnarna på däck är fantastiskt fina, även de blåsiga. Det finns kaffe och filtar här uppe på akterdäck.
Och vi gick inte på grund i Vänern som Augusta gjorde och inte fick vi soppatorsk heller. Men i Vänersborg tankade vi. Det fick mig att fundera på hur de skötte ångpannan på båten Augusta reste med. Just nu ligger ju en replika av den båten i Forsvik, Eric Nordwall II. Den måste vi besöka, och helst åka med, bara för att få höra hur skovlarna låter och se hur det såg ut inne i båten. Ångbåtstur måste det också bli, kanske redan på onsdag i Stockholm, Ångbåtens dag.
Nu var vi inne i Trollhätte kanal och den sista sträckan på vår resa. Trollhättans gamla slussystem var så gulligt, om man kan säga det om slussar. Med vackra färggranna planteringar runt de gamla slussarna såg de mer ut som konstinstallationer. Vi kunde snabbt konstatera att Augustas ångbåt Götheborg, slussat i den slusstrappa som invigdes 1844, medan Juno fick idag fick slussa i den nyaste slussen. Och även den har sin skönhet med avskrapad båtfärg i alla nyanser på slussväggarna.
När vi var längst nere i slussen fick vi njuta av ännu ett trumpetsolo av vår kapten, ”vem kan segla förutan vind”. En fantastisk konsertlokal här nere där väggarna droppar av vatten.
Sakta gled vi nu ner längs Göta Älv mot Göteborg och slutet av vår resa på Göta Kanal. Vi läste lite och packade våra hattaskar och kappsäckar.
På kajen radade nu hela besättningen upp sig och vi sa tack och adjö. Men vi hade gärna stannat kvar. Vi kommer sakna vår lilla hytt, den underbara besättningen och den fantastiska maten. Och jag kommer sakna morgnarna på däck, med fladdrande kjolar i vinden.
Efter ett kort uppehåll i Göteborg reser vi snart vidare i Augustas fotspår.
