IKEA-arkiv - Augustas resa

100 år före IKEA

För en månad sedan läste jag bouppteckningen efter Augustas pappa, Johan Petter Söderholm. Här fanns detaljerade beskrivningar av alla rum och hur de var möblerade. I detalj kunde jag till exempel läsa vad som fanns i Stora förmaket 1835.

Vad gjorde Augustas mamma med alla möblerna när de lämnade Ekeby och flyttade in hos fabrikör Leijdenfrost? På Loddby, dit de flyttade, fanns ju redan ett möblerat hem. Kanske tog de med sig några möbler, så mycket som fick plats på en vagn. Resten såldes förmodligen på auktion, dåtidens sätt att köpa möbler och husgeråd om man inte kunde tillverka dem själv eller beställa nytt från hantverkare. På auktionerna samlades alla, oavsett samhällsklass, när det gällde att köpa något man behövde. Och med industrialismens intåg i början av 1800-talet fick nya samhällsklasser råd att börja konsumera.

Det fanns ju inget IKEA att köra iväg till med häst o vagn för att köpa ett matbord, en visp eller en matta (eller ett nytt kök;)

Ärvda möbler

Självklart ärvde de flesta sitt bohag från föräldrarna. Och så har även Sara och jag gjort, i alla fall en del möbler. En tacksamhetens tanke går till vår pappa Pontus som på ärvda möblers baksida fäste lappar med möblernas historia.

Sara har ett spelbord som tillhörde Augustas man Adolf Nordwall när han studerade i Uppsala. Jag kan se honom framför mig, hur han spelar brädspel och dricker punsch med sina studiekamrater. När kvällen blir sen tar han fram papper, penna och bläckhorn och skriver till Augusta som sitter och väntar vid sitt fönster på Hantverkargatan. Spelbordet sålde han på auktion när han flyttade från Uppsala till sin nya bostad i Strängnäs på 1850-talet. Där flyttade sedan Augusta in när de var nygifta. Vår farfar lyckades 50 år senare köpa tillbaka spelbordet som då hamnat i Visby.

Möbler som hörde till gården

När vi besökte Loddby för ett par veckor sedan fick vi även titta in i flygeln där tiden stått stilla i decennier, ja kanske till och med 150 år. Förmodligen var det originalfärgen som syntes på stockväggarna. Där stod även gamla möbler som enligt vår trevliga värdinna Sanna, ”hör till gården”. Undrar just om de följt med gården från Leijdenfrosts tid?

Dagens självklarheter, morgondagens historia

Idag på väg till min nya arbetsplats på IKEA, undrar jag hur historien om 2000-talets möbler kommer se ut. Jag ska åtminstone sätta lappar på våra möbler när jag kommer hem. De ärvda har ju redan lappar, men de ”vanliga” IKEA-möblerna kommer säkert att betraktas som tidstypiska för 2010-talet om 150 år.

PS.

Det finns en auktionsfirma på nätet som heter Augusta Auctions. Den har ingenting med vår Augusta att göra, men där har jag hämtat mycket inspiration till våra 1850-talskläder. Det är Nordamerikas största auktionsfirma för historiska kläder! DS.

Varje tidsålder har sina behov – min nya datorväska

Jag har tidigare skrivit om väskor på 1800-talet, och om mina planer på att sy en kappsäck till vår tågresa i höst.

Nu är den klar, min ”Carpet bag”, som kommer användas redan på Göta Kanalfärden 30 maj. Och materialet till väskan kommer som vanligt från IKEA.
Jag köpte två fåtöljöverdrag på rea i höstas, men fick bara plats med en fåtölj, så när jag letade i hyllorna efter ett passande tyg, låg det överblivna överdraget bara där och väntade i sin plastpåse!

Kappsäckar och Carpet Bags

Carpet bags kom med järnvägen. Först var det hoprullade Brysselmattor som användes för att värma sig med i de kalla tågvagnarna. Så småningom sydde man kappsäckar av de knutna mattorna. Men allt detta hände långt efter Augustas tid, när man börjat anpassa sitt pick och pack efter det nya sättet att resa. Men vi har ingen möjlighet att ta med koffertar i 1840-talsstil på vår resa, så det får bli en liten avvikelse när det gäller vårt bagage.

När jag nu ändå gjort våld på vår tidstypiska utrustning, är det lika bra att fortsätta. Så min kappsäck är en blandning av Muminmammans väska och väskorna i Harry Potterböckerna där man kunde komma in i en annan värld. Här finns allt jag behöver i form av Mac, kamera, objektiv och externa hårddiskar. Men jag har även plats för en handbunden dagbok, stålpenna och kritor. Och plåster för skavsår. Väskan är nästan så stor så att man kan krypa in i den. Det tycker i alla fall katterna att man kan.

Material som jag använde

(om det är någon som får för sig att sy en likadan)
• Blommig canvas (från IKEA)
• Grått linnetyg till foder
• Stålbågar till bygel – jag använde smala spikband och klädde in dem med plast. Satte ihop dem med små bultar i yttersta spikhålet. Det är säkert lättare att köpa färdigt!
• Skumgummi att lägga i botten av väskan och vadd att fordra sidorna med, mellan yttertyg och foder (jag vill ha en mjuk botten för att inte elektronikprylarna ska skadas.
• Skinn att sy handtag av samt canvasband att lägga inuti handtagen.

Ett parasoll för den bländande vårsolen

Senaste dagarna har en härlig vårsol lyst över Stockholmstrakten. Man blir nästan bländad! Men numera kan jag ta fram mitt viktorianska parasoll när solen blir för stark.

Ett parasoll ingick i en dams utstyrsel på 1840-talet. Och det betyder att vi som ska resa i Augustas fotspår också måste ha sådana. Jag sneglade på antik-sajter och även bröllops-sajter. Antingen för dyrt eller för otidsenligt.

Så jag bestämde mig för ett IKEA-hack igen. Ett gammalt trasigt IKEA-paraply i glada färger blev grunden. Det kan ju inte va så svårt att klä om det med lite spets.

En spetsstuv á 45 SEK inhandlades, blått fodertyg hade jag i hyllorna.

Nu blev jag lite orolig, skulle metallspröten sprätta iväg som en jättespindel, när jag klippte bort det gamla tyget?

Det gick bra och jag använde de gamla tårtbitarna som mönster för att klippa ut mitt nya fodertyg och spets. Sedan var det bara att sy ihop alla bitarna och trä på ”jättespindeln”.

Det såg lite naket ut i kanten så det blev ytterligare en tur till tygaffären för att inhandla svart silkig frans. Och nu var det ju så att mitt gamla paraply inte var helt OK, det stannar inte i hopfällt skick. Detta löstes med att ett svart sidenband syddes fast för att göra en liten rosett när paraplyet är hopfällt.

Snyggar till sömmarna som kommer att synas på insidan

I färdigt skick tycker jag själv att det ser ut som taget ur Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin!

Och tant blå!

Hattask med japanskt tryck

Jag fortsätter att fundera över vad Augusta hade med sig när hon reste. Säkert en stor koffert med klänningar, underkjolar och särkar. Och förmodligen hade hon en hattask.

Jag googlar på nätet efter hattaskens historia. Det verkar som om hattasken har fått en svensk renässans, Åhléns, Granit och andra affärer säljer hattaskar. Men jag är ute efter 1800-talsdesign.

Det är magert med information om hattaskens historia på svenska sidor men på engelska finns en del. Och bilder! När jag väl hittat de rätta engelska begreppen öppnar sig en värld av vackra gamla askar. Askar i papp klädda med tapeter ”bandboxes” från 1800-talet är helt gudomliga.

Shelburne Museum and Farm. Foto: Margaret Evans Porter

Men det är likadant som med koffertarna, hattaskarna behövde i mitten av seklet anpassas för det ”moderna” resandet med tåg och ångbåt. De får en stryktåligare design och i skinn, inte lika vackra. Men jag stannar gärna vid de färgglada pappaskarna en stund.

I min ateljé i Spånga har jag en uppsjö av vackra pappersark som jag köpt när jag ramlat över dem i pappersbutiker både i Sverige och USA. Pappren är tänkta att ha till bokbinderi, att klä skissböcker, dagböcker och gästböcker. Men jag tycker alltid att de är för fina för att sätta saxen i dem. Bland annat har jag vackra japanska handtryckta rispapper. Nu är det dags, de ska få bli min ”bandbox”, hattask, wallpaper box eller det vackra franska uttrycket: boîte à chapeaux. Jag måste ju ha något att lägga Augustas bonnett i.

Stommen hittade jag i IKEA:s fyndhörna, Käresta, set om 3 rosa presentaskar. Den största är perfekt som hattask. Jag målade den med vit grundfärg för att den illrosa färgen inte skulle lysa igenom rispappret. Botten målades i svart för att den skulle bli lite tåligare. Sen var det bara att skära till mina vackra papper och limma med bokbinderilim. Kanten på locket måste skyddas, så jag skar till en remsa ”klot” (ett ord som bara boknördar vet vad det är;) en tunn väv på papper som man använder till bokryggar.

Så återstod bara en rem så att man kan bära asken. Ett gammalt älsklingsskärp som inte längre passar min midja slaktades och nitades fast.

Nu är ytterligare en pusselbit klar inför Augustas resa. Nästa gång berättar jag om hur man gör ett vackert spetsparasoll av ett gammalt trasigt IKEA-paraply!

Krinolinen från Ikea

När det hemsydda snörlivet satt som gjutet, var det dags att sy en klänning.

Krinolinen, alltså själva ställningen under klänningen, hittade jag i Ikeas barnhörna. Kanske var den lite i minsta laget, men en början i alla fall. Något som håller ut kjolen.

Jag letade sidentyger till klänningen i varenda tygaffär i Stockholm och googlade på företag både i Sverige, USA och Indien. Jag hade ju tänkt mig storrutigt. På museisajter och digitala samlingar fanns fantastiskt vackra rutiga sidenkrinoliner från 1840-talet.

Men kanske ska man börja med att sy en klänning i enkelt bomullstyg, bara för att kontrollera att det blir rätt. Mönstret jag ritat med utgångspunkt från bilder på nätet, måste ju fungera innan jag satte saxen i dyr sidentaft.

Men inte heller bomullstyg med stora rutor fanns att få tag i.

Så står jag en dag och bäddar sängen och inser att våra storrutiga Ikealakan är ju perfekta!

Iväg till Ikea igen för inköp av ett påslakan ”Kustruta”. Det består ju faktiskt av hela 4 meter tyg. Borde räcka till en krinolin. Det fanns ju även ett örngott att klippa sönder ifall tyget inte skulle räcka.

Idag har jag sytt färdigt de sista sömmarna. Kantad med lite spets tycker jag själv att klänningen blev riktigt bra för att vara ett första försök. Den blir en perfekt sommarklänning för ångbåtsturer. Apropå ångbåtsutflykter kan jag rekommendera att damma av Almqvists ”Det går an”. Senast jag läste den var i skolan. Då tyckte jag den var otroligt gammaldags och tråkig. Men nu när jag åter läser den, känns den otroligt modern och är en fantastisk skildring av Augustas tid.

Och som sagt, min Ikeakrinolin skulle fungera bra i sammanhanget. Hade Ikea funnits 1840, hade säkert Augustas sömmerska, Fru Brandt handlat där!

UPPDATERING 2017-01-12: Det blev ju inte helt rätt, det där med krinolinen. Läs mer om mina underkjolar.