Allt strålar samman i Norrköping

Ibland talar man om kantarellögon, att sedan man fått upp ögonen och sett en kantarell, plötsligt ser en hel mängd. Vi har stött på många kantareller senaste tiden!

Sara och jag har tidigare skrivit om Augustas svåger och välgörare, Gustaf Lejdenfrost. Han var textilfabrikör i Norrköping under ett par årtionden i mitten på 1800-talet. Det finns inte mycket skrivet om honom och hans verksamhet. I Statistik öfver Sverige, grundad på offentliga handlingar från 1842, finns Gustaf nämnd.

”Klädestillverkningen bedrefs 1842 vid 124 fabriker med 698 väfstolar och 4,009 arbetare, till ett värde av 4,482,948 R:dr. Norrköping fortfar att vara Rikets förnämsta stad för denna slags tillverkning: der har vid 83 fabriker med 463 väfstolar och 2,681 arbetare blifvit tillverkade 501,634 alnar kläde och 49,632 aln. andre sfega ylleväfnader, uppskattade till 3,392,036 Rrdr. Bolaget Söderberg och Arosenius, J. J. Schubert, Chr. Lenning, C J. Bergvall och G. Lejdenfrost äro de betydligaste.”

Sedan verkar Gustaf Lejdenfrost ha lämnat själva industrin och istället ägnat sig åt ullimport. I ovanstående lilla text återfinner vi ytterligare ett bekant namn. Johan Jacob Schubert var gift med Augustas kusin. Men detta var inga nyheter för oss.

I veckan som gick hade vi kontakt med en släkting i samband med vår mammas bortgång. Hon berättar då att hon också kommer från en textilfabrikörssläkt i Norrköping, inte alls släkt med Augusta, men plötsligt verkar alla ha kopplingar till Norrköpings textila historia.

Och förra fredagen tog Sara och jag en tur i våra ylleklänningar på Djurgården för att se Blockhusudden och Rosendal. Det blev en mindre Augustautflykt, sådana som vi nu kommer att ägna oss åt framöver. Dels är det väldigt roligt att tala med folk vi möter och dels är det bra att få tillbaka känslan av att vandra i långa kjolar, för att komma i rätt stämning när vi nu skriver på våra berättelser. I eftermiddagssolen stannade en liten dam framför oss och frågade: Finns det fler av er?

Efter lite klargörande om vilka vi var och vem hon var, visade det sig att hon, Maj Wechselmann, spelar in en film om Moa Martinssons liv och behöver statister till…   …ja precis, scener i Norrköping där Moa Martinsson levde och arbetade i textilindustrin.

Norrköping har numera blivit vårt kantarellställe. Textilhistoria har blivit mycket intressantare när vi får ta del av  historierna om människorna i textiltillverkningen under 1800-talet, både de som ägde och drev industrierna och de många människorna som arbetade där.

Och de yllekläninngarna vi syr och bär får också en annan mening än att bara vara tidstypiska.