Jag har tidigare skrivit om Augustas vistelse i Prag 1847 då hon bland annat besökte Wallensteins palats och dess vackra park.
Wi besökte först den så kallade ”lilla sidan”, den del af staden svenskarna fordom innehade och der Wallensteins hus är beläget. Slottskapellet är mycket vackert, och bönstolarna som begagnades af Hertigen och hans gemål, finnas der ännu. För öfrigt lära rummen och trädgården vara alldeles i samma skick som under den store Hertigens tid.
Den trädgård och de skulpturer som Augusta såg 1847, vet vi idag inte hur de såg ut, men de var inte desamma som man idag kan beundra, om än som kopior.
De ursprungliga skulpturerna och fontänerna gjordes på 1620-talet av Adriaen de Vries, en av 1600-talets främsta skulptörer. Han var holländare men hade gått i lära i Florens och hamnade till sist som kejserlig hovskulptör i Prag. Men skulpturerna i Wallensteins trädgård fick inte stå där särskilt länge. När 30-åriga kriget vara slut 1648 monterade svenska soldater ner parkens alla statyer och fontäner och transporterade dem hem till Sverige som en del av det krigsbyte man tog efter freden.
På 1680-talet hamnade skulpturerna i parken på Drottningholm. Men efter att ha stått ute i väder och vind i flera hundra år, räddade man de fantastiska skulpturerna från att bli mer skadade. Istället gjöt man i slutet av 1990-talet kopior, som idag står ute i parken. Även Wallensteins trädgård i Prag har kopior av originalen. De gjöts i Stockholm och sattes upp i Prag redan 1914.
Museum de Vries
Originalen på Drottningholm utgör världens största samling av de Vries skulpturer. De ställdes alltså upp på 1990-talet i det ombyggda Dragonstallet på Malmen, på högra sidan av Drottningsholmsvägen. Där hade man inrett det gamla stallet till en vacker stor sal i vitt och grått, grå kalksten från Gotland och gråmålade podier där de gråglänsande skulpturerna tittar ut över publiken. Det är verkligen ett vackert museum. Det enda problemet är att de har öppet endast en dag om året.
Vi hade bestämt oss för att vara där den dagen, 8 september, de Vriesdagen. I Söndags var det alltså dags att få se alla de magnifika originalskulpturerna i brons. Det var verkligen värt besöket. Vilket hantverk och vilken känsla! Alla dessa vackra figurer med spelande muskler i färd med att utföra något hjältedåd.
Augusta fick ju tyvärr inte se de Vries skulpturer i Prag, men dess historia hade hon tydligen ingen aning om, att svenskarna 200 år tidigare plundrat parken på dess skulpturer och fontäner. Förmodligen hade de några andra fontäner där som sattes upp som substitut fram till 1914. Inte verkar Augusta varit vid Drottningholm heller, som på hennes tid stod tomt och förföll tillsammans med de vackra Vriesskulptuterna.
